Fröken lyfte mig i håret - På spaning efter det Mönsterås som flytt IV

Året var 1977, jag var tio år och gick i trean på Mölstadskolan. Skolaga hade varit förbjudet i 19 år. Jag, Peo och John hade ätit tuggummi under skoltid. En skolkamrat som inte fick smaka skvallrade till fröken som ansåg sig nödgad att vidtaga åtgärder gentemot oss vanartiga barn.

Det började så smått i korridoren där man fick sig en liten ilsken lugg på väg in i klassrummet. Väl på plats höll fröken ett långt uppläxande föredrag inför klassen om vad vi hade gjort. Samtidigt gick hon demonstrativt runt med godispåsen i handen. Denna skulle vi inte få tillbaka förrän på fredag. Plötsligt ser jag hur min kompis Peo lyfter från stolen med frökens hand i håret. Några sekunder senare grabbar hon tag om min kalufs och jag får också åka hiss. Skolagan hade varit förbjuden i 19 år.

Det blev också telefonsamtal hem, men då hade jag redan hunnit berätta om hårlyftet, så mina föräldrars vrede riktades åt ett helt annat håll än vad fröken tänkt sig.

Om detta hade hänt idag så hade lärarinnan fått sluta med omedelbar verkan och dessutom hamnat i tingsrätten. Men på den tiden lät man det passera. Låt vara att mina föräldrar sade ifrån.

Detta var i och för sig enda gången jag råkade ut för skolaga under min skoltid, och jag kom relativt väl överens med fröken i övrigt. Jag har förlåtit och nämner därför inga namn, men minnet har aldrig försvunnit och jag har ibland funderat på hur fröken kunde överila sig bara för några tuggummi. Ville hon statuera exempel? Blev hon chockad över att det var tre annars skötsamma elever som hade gjort något otillåtet? Jag vet inte och lär aldrig få veta. Men det skulle vara intressant att få ta del av någon undersökning kring skolagans förekomst efter förbudet 1958.