Skolan rapporterade inte 15 av 17 kränkningar till huvudmannen

Enligt Skollagen från 2010 så är skolorna skyldiga att rapportera alla kränkningar till huvudmannen (dvs kommunen= Barn- och utbildningsnämnden).

Jag begärde ut de rapporter som XXX-skolans rektor skickat till huvudmannen och fick listorna för 2011-2014.

Åren 2011-2012 rapporterade rektorn bara 3 fall vilket, när man ser hur många hon rapporterat in 2013 och hittills i år, avslöjar att hon inte har rapporterat in mer än en liten bråkdel av det som hänt på skolan. Först 2013 börjar det bli någon slags systematik i rapporteringen och då rapporterar hon 29 kränkningar. 2014 har hon hittills rapporterat 20 kränkningar. 29 kränkningar på hela 2013 och redan 20 i år, tyder på att det kan ha slarvats även 2013.

2012-2013 anmälde jag 17 kränkningar. Av dessa rapporterade rektorn två. 15 av 17 är alltså inte rapporterade. Av 11 kränkningar 2012 rapporterades inga. Av 6 kränkningar 2013 rapporterades 2.  För detaljer se nedan.

Detaljer

2012 februari – Dotter ser en tjej som får knytnävslag i ansiktet och sparkar i magen vid upprepade tillfällen. Ej rapporterat.

2012 april – Dotter hotad med träpinne som är som en kniv, skenhugg mot huvudet som stannar någon centimeter ifrån. Vid upprepade tillfällen. Ej rapporterat.

2012 april – Dotter får hårda knytnävslag i ryggen vid upprepade tillfällen. Ej rapporterat.

2012 april – Dotter får hård spark i magen och hotas med knytnävslag i ansiktet. Ej rapporterat.

2012 april – Dotter sparkas på benet av samma elev som ovan. Ej rapporterat.

2012 maj – Dotter brottas vid flera gånger ner av annan elev som sedan sätter sig över henne så att hon får svårt att andas. Ej rapporterat.

2012 juni – En tjej säger ”varför är du så ful” till dotter, säger att hon har fula skor och river sönder en sak för henne. Ej rapporterat.

2012 juni – En kille slår dotter hårt i huvudet och brottar ner henne. Ej rapporterat.

2012 våren – Dotter knuffas in i en vägg och får skrubbsår på armen. Killen tar sedan strypgrepp. Ej rapporterat.

2012 september – Elev tar mellanhårt strypgrepp på dotter under vredesmod. Ej rapporterat.

2012 november – Dotter får hård knuff ryggen så att hon ramlar och slår sig. Oprovocerat. Ej rapporterat.

2013 januari – Tjejer viskar och säger senare att dotter är äcklig. Ej rapporterat.

2013 februari – Elever tjatar och retas för att dotter är smal. Ej rapporterat.

2013 april – Dotter knuffas i matsalen in i en stol så att hon skadar sig. Ej  rapporterat.

2013 - En kille bredvid dotter i matsalen skakar dotters stol flera dagar i rad så att hon får ett sår på ena tån , håller på att sätta i halsen och får hemsk hostattack och vissa dagar tvingas stå upp och äta. Ingen lärare noterar ens detta. Ej rapporterat.

2013 aug – Dotter brottas ner och får en pistol tryckt i nacken. Rektorn rapporterar.

2013 oktober – En kille säger käften och knuffar sedan dotter av stolen i matsalen. Nästa dag slag i magen så att hon tappar luften. Rektor rapporterat.

5/5. Skolchefen säger att en förklaring kan vara att skolan inte ansett det vara kränkningar. Nähä, men herregud....sparkar, strypgrepp, knytnävslag...vad är då en kränkning? Riktigt låg bortförklaring. Dessutom har ju alla elever, med något undantag, bett henne om förlåtelse och erkänt.

Papegojskola eller uggleskola

En god vän jämförde den svenska skolan med en papegoja där man lär sig upprepa och härma. Detta i kontrast till den kloka ugglan som förstår, ser sammanhang och kan lösa problem. Som en något tillspetsad metafor är den strålande.

När jag växte upp handlade det ganska mycket om att lära sig rabbla utantill till proven. Ett par årtionden senare försökte man ändra på det där och vi skulle få en mer problembaserad inlärning, vilket gav..just det…nya problem, eftersom man plötsligt glömde att man trots allt måste ha vissa grundläggande kunskaper med sig när man ska lösa problem, lära sig hitta information och inte minst värdera den. Många elever behövde extra stöd för att klara detta, vilket de inte fick.

Så jag befarar att vi nu är på väg tillbaka till papegojskolan där våra barn mest lär sig upprepa det som står i skolböckerna och där man säger det läraren vill höra. Kanske klättrar Sverige då i de internationella skolundersökningarna, men som människor och nation lär vi stagnera. Att lära sig rabbla multiplikationstabellerna utantill betyder inte att man är duktig på matematik (som innebär att man kan tänka och lösa problem). Att lära sig all världens huvudstäder kan kanske imponera på vissa, men särskilt intressant blir det ju inte förrän man kan sätta in huvudstäderna i ett historiskt och geografiskt sammanhang.

Rent intellektuellt hade jag inga problem att besegra det svenska skolsystemet med argument redan som barn. Det räcker ju med att ställa frågan ”vad är det för mening med det här?” så fallerar hela bygget. Men i skolan vägdes sällan argumenten mot varandra, utan det var makt som utgjorde kittet.

Svensk skola rasar mest i ny studie

Idag kom en ny internationell rapport som visar att den svenska skolan rasar mest av alla OECD-länder. Vi blir allt sämre på matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Vi ligger också i botten när det gäller stökighet i klassrummet och sen ankomst.

Det finns förstås mycket man kan säga om orsakerna. 1. Politiskt ansvar måste utkrävas. Björklund har snart haft 8 år på sig att få ordning på den svenska skolan, men det går inte ens åt rätt håll. Varför har han inte ens förstatligat skolan igen efter sossarnas största misstag i modern tid? Kommunaliseringen innebar att skolorna inte får samma resurser över hela landet utan blir utlämnade åt lokala politiska trender och konjunkturer. 

2. Det finns också ett allt mer utbrett bildningsförakt i Sverige. Det handlar dels om en gammal föreställning att kroppsarbete är moraliskt överlägset studier, vilket ger en nedlåtande attityd till dem som tar studierna på allvar, dels en allmän respektlös inställning där till och med gymnasieelever sitter och leker med sina mobiler när framstående forskare besöker skolor för att hålla föredrag. Pinsamt. Även här behöver det kliva fram offentliga föredömen. Föräldrarna har givetvis huvudansvaret, men vi behöver även politiker och kändisar som inte bara tramsar i TV utan som också talar om vikten av att ta sina studier på allvar. Det finns en mentalitet av slöhet och respektlöshet här som man måste bryta samtidigt som man genomför reformer i skolan.

Läxor i svenska skolan döms ut (uppdaterad)

Jag har den senaste tiden kritiserat det svenska läxsystemet. Nu ger ytterligare en undersökning mig rätt.

Läxor i svenska skolan döms ut


Uppdatering. Jag har fått en anonym kommentar som jag just därför inte publicerar, men huvudbudskapet var att artikeln som jag länkar till inte kritiserar läxor i sig utan hur illa man följer upp läxorna i Sverige. Jag är väl emot läxor helt?!

Svar: Den anonyme har både rätt och fel. Jag har kritiserat det svenska läxsystemet utifrån flera aspekter då det inte fungerar bra. Artikeln ger mig rätt i den grundkritiken. Sedan kan lösningarna se olika ut. Jag förespråkar att man helt ska ta bort läxor på låg- och mellanstadiet då det finns undersökningar som visar på en negativ korrelation mellan läxbörda och studieresultat. I artikeln visar man att uppföljning av läxor är effektivare än läxor utan riktig uppföljning. Min lösning är alltså något mer radikal, men kritiken mot dagens läxsystem är i grunden densamma. Det fungerar inte.

Problemet är att många lärare anser att svenska läxor fungerar bra. Om den här artikeln kan leda till ett uppvaknande så är det förstås ett steg i rätt riktning. Jag har ju inga illusioner om att man ska ta bort läxor helt. Därtill är skolan för moralistisk. I Finland följer man upp läxorna och de är oftast färre än i Sverige. De är också oftast av karaktären repetition. Man får inte glömma att det också handlar om att skapa mer fritid åt barnen så att de får energi att orka med nästa skoldag och lära sig skilja på arbete och fritid.

Den anonyme undrade också vad jag menar med elitskola, som jag använt i tidigare sammanhang. Jag menar förstås inte att alla skolor som har lite läxor är elitskolor där barnen stressas till depressioner och resultatskräck vid avgrundens rand. Men den skola som har läxor på en nivå där barnen knappt hinner vara ute, umgås med kompisar eller ens ha en fritidsaktivitet närmar sig den arbetsbörda som elitskolor brukar ha. Elitskola i negativ bemärkelse där man stressar barnen med för tung läxbörda på fritiden. 

Jag har full förståelse för om vissa läsare blir irriterade eller upprörda av det jag skrivit om läxor sista tiden. Det sitter så djupt i den moralistiska folksjälen att barnen ska ha läxor. Likaså har jag ifrågasatt vissa skolämnens relevans i ett modernt samhälle, vilket förstås också får vissa att reagera. Men d et här är min privata blogg där jag för fram mina privata åsikter. Jag lär återkomma till just vilka skolämnen som är riktigt viktiga och vilka som bör vara fritt valda ämnen.

Nu har anonym kommenterat igen att man i en artikel menar att Svenska elever skulle behöva 100 extra matteminuter per vecka för att nå 1995 års nivå. Jag tvivlar inte på det. Kan tänka mig att alla läxor har bidragit till den utvecklingen då matte kräver pigga barn med mycket fritid och rörelse. Självklart borde matematiken stärkas i skolan, men inte genom fler läxor i matematik. 

Anonym följer upp med frågan var jag ska hitta dessa 100 minuter utan läxor och utan att dissa andra ämnen? Svar: 100 minuter motsvarar ca 2,5 lektioner. Utöka skolveckan med 2,5 timmar i veckan. Mycket bättre med klassrumsundervisning än hemmajobb, även om det iofs tar från fritiden så tror jag läxor stjäl än mer tid. Sedan kan jag i och för sig tänka mig en omfördelning från andra ämnen. 

Anonym undrar också om barn som inte "hänger med" i sig skapar trötthet. Svar: Ja, om inte annat skapar det uppgivenhet på sikt.

5 punkter om mobbning

Riksmedia har nyligen aktualiserat mobbning i skolorna, vilket är bra. Det visar sig att somliga skolor inte rapporterar kränkningar som de ska. Kanske för att de är rädda om sitt varumärke nu när skolor konkurrerar om eleverna. Jag har funderat på varför mobbning verkar vara mer vanligt än någonsin i skolorna, trots alla fina skolplaner mot kränkningar.

1. Tidens mentalitet. Jag håller kanske på att bli gammal, men tyvärr är det fler som saknar hyfs idag jämfört med äldre tider. Det har blivit mer acceptabelt att vara oförskämd och jargongen är ibland hård. Nyligen uppsnappat: En elev kommer fram till en annan och hälsar glatt, varvid den andra eleven elakt svarar ”Stick!”.  En elev ser lite annorlunda ut varpå en annan elev slänger ur sig: ”Det borde vara 18-årsgräns för att få titta på dig”. Allt detta uppsnappat från en skola i närområdet bara på en vecka. 

Orsakerna till detta är troligen så många att det är svårt att analysera. Det beror inte bara på föräldrarna, då barn utsätts för intryck från så många håll att även ansvarsfulla föräldrar med goda intentioner ibland står maktlösa. Men grunden för hur man uppför sig torde ändå läggas i hemmet.

2. Skolan har bristande resurser. Skolor har ofta bristande resurser för att på kort sikt få stopp på kränkningar. 

3. Elever som berättar om kränkningar betraktas som skvallrare och drabbas ibland av repressalier efteråt. Även föräldrar som tar itu med kränkningar betraktas ofta som allmänt besvärliga. Skolan tar sedan inte itu med uppföljningen och som elev och förälder riskerar man att tystna då man vet att eleven dubbelbestraffas.

4. Föräldrar till barn som kränker vill ibland inte erkänna att deras barn beter sig sämre. ”Tror du din unge är bättre?” är en vanlig reaktion. Självklart finns det skillnader i hur barn beter sig. Vissa mobbar ofta, vissa mobbar ibland, vissa gör en och annan dumhet och vissa kränker aldrig andra. Har varit med om att man letar småfel hos mobbningsoffer bara för att visa att ”se där, din unge är inte perfekt”. Vet ett barn som var ganska så utsatt under en period med allvarliga saker som strypgrepp, sparkar, slag, retningar etc. Vad gjorde skolan då…jo man kom på att mobbningsoffret vid ett tillfälle hade haft för sig pipljud i matsalen. 

5. Skolorna är måna om sin självbild och rapporterar inte alltid kränkningar som man ska till Barn- och utbildningsnämnden. Förmodar att det sedan skall rapporteras vidare ytterligare för analys och uppföljning. Skolan måste göras statlig igen, så att kommunerna kan sluta trixa. Inför statlig tvångsförvaltning av de svenska skolorna. Kommunaliseringen var ett STORT misstag.

Ännu mer om läxor

Läxdebatten har tagit fart i Sverige. Det är utmärkt. Skolor ger läxor bara för att det så ska vara. Bara för att det känns moraliskt rejält på något diffust sätt. Men som jag redan tidigare har skrivit så finns det inget vetenskapligt stöd för att läxor gynnar studieresultat och elevers framsteg. Tvärtom. I en stor undersökning om vilka faktorer som bidrar till elevers resultat hamnade läxor på 94:e plats. Och när det gäller låg- och mellanstadiet så visar sig läxor vara kontraproduktivt. En internationell undersökning, TIMMS, visar på negativ korrelation mellan läxmängd och skolresultat. Som jag också skrev så lär läxor barnen att inte skilja på arbetstid och fritid. Lennart Fernström har liknande tankar i en artikel på SvtDebatt.

Skolan som inte har några läxor

 Läs och se om skolan som inte har några läxor (Smålandsnytt)

Läxor - kort uppföljning

Jag ska göra en kort uppföljning till föregående inlägg om läxor. Det finns säkert dom som anser att jag är en besvärlig människa som har synpunkter på allt i skolan. Nåja, det stämmer inte särskilt väl. Jag har stor respekt för lärarkåren, som ständigt tvingas anpassa sig till kommunens och statens nya nycker och trendpedagogiker, och har aldrig klagat på någon enskild lärare. Det är i princip bara tre saker jag har haft synpunkter på genom åren och de har varit genomtänkta: 1. Skolans tro på läxor och konsekvenserna av detta. 2. Skolans oförmåga att ta itu med verbala och fysiska angrepp. 3. När skolan suddade bort vår dotters Tornedalsfinska uttalsnyanser genom att skicka hennes till talfröken, trots att detta språk är skyddat som minoritetsspråk i svensk lag. Sådant borde alla reagera på.

I övrigt vill jag som förälder ha så lite som möjligt med skolan att göra. Vi har skolplikt och därmed är det skolans ansvar att sköta det som har med skolan att göra. Ett utvecklingssamtal per termin är alldeles lagom. Övriga frivilliga aktiviteter avstår jag med gott samvete. För att summera hela diskussionen - det är för mycket föräldranärvaro i skolan och för mycket skola i hemmet.

Min tveksamhet gentemot läxor de första åren bottnar inte i att skydda barnen från arbete eller utmaningar. Argumenten framgår av föregående inlägg. Tvärtom är jag en varm vän av bildning, vetgirighet och sporrar. Förutom att ge barnen grundläggande kunskaper på olika områden, så menar jag att det är minst lika viktigt att inspirera barnen till att själva upptäcka och forska i verkligheten. Läxor har alltid haft och kommer alltid att ha en aura av tvång och ett nödvändigt ont. Risken är att det ger barnen en negativ syn på kunskapsinhämtning. Med den höga läxnivå som nu råder, så är min största utmaning som förälder inte att få min dotter att göra läxorna. Nej, den största utmaningen är att bibehålla hennes nyfikenhet och glädje att lära sig nya saker i livet. 

Föregående inlägg är uppdaterat med information om läxor i den finska skolan.

Läxor - tecken på icke fungerande skola

Barn får idag ofta för många läxor och skolan brister i att fullgöra sitt uppdrag under skoltid. Istället tvingas barnen ta med sig arbetet hem, vilket gör att de inte får den fritid de behöver för att orka med skolarbetet på dagarna, vilket i sin tur gör att de tvingas ta med hem ännu mer skolarbete…och så snurrar det på i en nedåtgående spiral. 

Läxor - tecken på icke fungerande skola

Det finns inga som helst belägg för att läxor bidrar till en bättre skola. Tvärtom är läxor många gånger ett tecken på en icke fungerande skola – en skola som får ägna sig för mycket åt annat än att lära ut, en skola där barnen inte får tid och ro att göra arbetet på sin arbetsplats. 

Läxor skapar osunda värderingar inför arbetslivet

Barn som slipper ta med sig arbetet hem och får ladda sina batterier, har sannolikt bättre chanser att tillgodogöra sig det som skall läras. Ändå överöses barn med läxor redan på de lägre stadierna, samtidigt som svensk skola rasar i internationella jämförelser.  Några andra argument än att barn skall lära sig ta ansvar har jag aldrig hört. Det argumentet håller förstås inte. Det är föräldrarnas uppgift att lära barn ta ansvar och det bör ske i hemmet med saker som gå med sopor, städa sitt rum etc. Läxor bidrar bara till att skapa osunda värderingar inför arbetslivet så att man inte lär sig skilja på arbete och fritid, en anpassning till de arbetsgivare som vill att de anställda tar med sig jobbet hem. (Själv har jag alltid haft jobbet som livsstil, men jag begär inte att andra skall ha det).

Inga läxor och skola i toppklass

Min mor som gick i skolan omkring 1950 hade aldrig några läxor. Själv hade jag inga läxor förrän i årskurs 7. Då var den svenska skolan i internationell toppklass.

Skolan brister i ansvar

I själva verket är det skolan som brister i ansvar. Skolplikten gäller i skolan och det är skolan som under skoltid och med pedagogisk kompetens skall lära barnen det som ingår i skolplanen. Att överösa barn med läxor där föräldrar plötsligt skall agera pedagoger leder ofta fel. Det drabbar förstås särskilt ensamstående föräldrar eller familjer som har svårt för svenska språket. Det borde självklart vara skolans uppgift att fullgöra sitt uppdrag under skoltid och inte lasta över uppgiften på föräldrar och barn och stjäla dyrbar fritid. Men såsom svensk skola ser ut idag, så har jag viss förståelse för att läxor är nödvändiga.

Jag ska ge exempel på hur det kan se ut för vår dotter som är 10 år.

Måndag kväll: Svenska glosor med 10 meningar till tisdag. Påbörja mycket svår engelskaläxa – text som skall läsas flytande inför klassen. Två A4-sidor mattetal. Nästan hela måndagskvällen.

Tisdag kväll: Var vikt för den svåra engelskaläxan, men plötsligt har hon med sig en ny matteläxa hem, vilket försenar starten av engelskaläxans läsdel som måste klaras av ikväll. Hela tisdagskvällen går.

Onsdag: Engelskaläxan 1 timme innan hon får ledigt för kören och juniorerna i kyrkan. Enda kvällen med fritidsaktiviteter.

Torsdag: Engelskaläxans andra del: glosor. 

Därtill beting läsning av skönlitterär bok.

Hittills har vi stått emot och låtit henne få fritt helgerna. Men vardagskvällarna är inte kompisar eller utelek att tänka på just nu.

Tänk om hon istället fått ägna de här kvällarna åt att vara ute i friska höstluften och samla energi för nästa skoldag. Snart ser jag ingen annan utväg än att låta henne börja "slarva" med läxorna.

Den finska skolan

Låt oss jämföra med den finska skolan som är i internationell topp. Vad kännetecknar den?

1. Finsk skola har inte haft samma experimentlusta och ideliga förändringar som den svenska, utan en lugn utveckling.

2. Lärarens status är hög och det är ordning och reda i klassrummen.

3. Inga friskoleexperiment.

 4. Den statliga styrningen av de kommunala skolorna är stor. När man får denna lugna utveckling i skolan så lägger man en bra grund. Läxor borde man då kunna slippa. 

Så, svensk skola borde lära av den finska. Och låt ungarna göra jobbet i skolan. Då kommer det pigga glada barn nästa dag, vilket skapar bättre harmoni i klassrummet, vilket underlättar för barnen att göra sitt jobb där etc etc.

Personligen anser jag att barn enbart bör få hemarbete om de av någon särskild anledning såsom sjukdom eller semester under pågående termin kommit efter. Detta årskurs 1-6. På högstadiet kan man börja lite smått med läxor - framför allt i form av projekt med deadline. På gymnasiet kan man fortsätta att låta ungdomarna ta ansvar för sina studier själva, så att de får förbereda sig för universitet. 

Läs även här vad Malin Wollin skriver.

Läs vad en lärare skriver.

Tillägg: Någon frågade om man verkligen har mindre läxor i Finland än i Sverige. Ja, det har man. Jag citerar en text som bygger på utredning: Det visar sig att man också har en mindre mängd läxor i Finland än i Sverige. Och de hemläxor eleverna får är läxor som lärarna vet att alla elever klarar av. Inget nytt finns i läxorna. De är endast repetition. Pasi Sahlberg underströk att läxorna inte är avhängiga av föräldrastöd! Se vidare:
http://lrbloggar.se/zoran/2012/05/15/en-skola-som-vi-kunde-ha-haft-i-sverige/