Min fars barndomshem - backstugan Björkelund

Björkelund runt 1980


Så kom min far till backstugan Björkelund
Min far Kurt växte upp hos fosterföräldrar i den gamla backstugan Björkelund vid byn Krokstorp i Fliseryds socken, nuvarande Mönsterås kommun.

Fosterföräldrarna, Algot (min farmors farbror) och Sigrid, hade vid 1930-talets början tvingats ta ett socialt steg nedåt och sälja den gamla släktgården som låg på andra sidan vägen och som hade tillhört Algots far och farmors förfäder sedan åtminstone 1600-talet. Men 1930-talet var hårda tider för de flesta skuldsatta småbönder och hösten 1931 tvingades de alltså sälja gården till bonden Karl Högstedt i byn. Enligt kontraktet fick dock Algot hyra huset för fem kronor i månaden under ett år från 14 mars 1932 till 14 mars 1933.

Därefter blev backstugan på andra sidan vägen deras hem. Det gick till så att man upprättade ett avtal med den gamla 80-åriga gumman Ida Charlotta Svensson som då bodde i stugan. Ida Charlotta fick bo i kammaren och Algot och Sigrid lovade att ta hand om henne tills hon dog. I gengäld fick de stugan. Så kunde det gå till i 1930-talets fattigsverige.

Bara något år efter flytten, i januari 1935, kom min far endast fem månader gammal till hemmet. Hans mor var ung och hade som piga inga möjligheter att ta hand om sin son. I stugan bodde förutom Sigrid och Algot, deras gemensamma son Alvar, samt Sigrids son Ebbe från tiden innan hon gifte sig med Algot.



Min far och Sigrid 1935

Backstugans äldsta historia
Den gamla backstugan, som ligger en bit utanför bykärnan i gränslandet till utmarkerna, såg sina första dagar på 1800-talet. Det exakta byggåret har inte gått att fastställa. På skifteskartan från 1869-1874 är huset markerat på kartan, även om det eventuellt ännu bara var en snusplan med ett planerat bygge. Stugan dyker upp i handlingarna först när det avstyckas från huvudgården i november 1876. Kontraktet mellan säljaren, bonden Johan Peter Carlsson, och köparen, drängen Sven Petter Carlsson, undertecknades redan den 14 februari 1876. Sven Petter fick betala 100 kronor för jordlägenheten, vilket kan jämföras med priserna för områdets smågårdar som i regel betingade några tusenlappar. Av avtalet framgår att ägaren av jordlägenheten skulle ha rätt att nyttja källan nere vid bäcken för vattenhämtning. Det fanns således ingen brunn på tomten vid denna tid. Förmodligen hade stugan fungerat som dräng- eller undantagsstuga under gården några år innan den såldes och avstyckades.

Drängen som köpte stugan återfinns dock aldrig i husförhörslängderna, varför det är sannolikt att han ganska så omgående sålde den vidare. Vilka som ägde och bebodde stugan de närmaste sex åren efter avstyckningen är oklart då huset inte återfinns i husförhörslängderna dessa år. 1882 anländer nya ägare till stugan som i husförhörslängder och fyrklängder kallas backstuga eller jordlägenhet. De nyinflyttade var backstugusittaren och arbetaren Nils Gustaf Karlsson, född 18320424 i Fliseryd, och hans hustru Karolina Nilsdotter, född 18240205 i Balebo, Bäckebo socken, där hennes far var arrendator. Paret hade gift sig 1879 och båda hade en ganska så brokig bakgrund med tidigare äktenskap och många flyttar. Närmast kom de från byn Sibbetorp där Nils Gustaf hade varit arrendator av en gårdsdel. Tidigare hade han varit torpare i Sjötorp och Målen under Ramshult. På det sistnämnda torpet hade även hans far Carl Hemmingsson en gång varit torpare.

Backstugan byggs ut
26 oktober 1900 köpte Ida Charlotta Svensson, född 1854 i Fliseryds socken, stugan för 450 kronor av den ovan nämnda Karolina Nilsdotter som då blivit änka. Det var denna Ida som sedermera överlät stugan till Algot och Sigrid runt 1933. På 1930-talet lät Algot bygga ut köket och en vind tillkom. Samtidigt spikade man dit bräder på de gamla liggande timmerstockarna. Därmed försvann stugans backstugekaraktär och den fick ett mer torpliknande utseende.


Från arbetarbostad till sommarstuga
Åren gick och Algot och Sigrid hankade sig fram så gott det gick. Algot jobbade som skogsarbetare och Sigrid som var en mycket duktig sömmerska och mattväverska blev ganska välkänd på bygden och sålde mycket även nere i Mönsterås. Allt var viktigt för försörjningen. Men folk var också hjälpsamma. Min far minns att Sigrid brukade osta och att bönderna då kom med flera tunnor mjölk som hon fick gratis.

Min far har berättat att de flyttade upp på vinden på somrarna och att det på vintrarna var så kallt att vattnet frös till is i köksspannet. Det sociala umgänget var stort. Det var alltid folk i stugan, man sydde, hade religiösa samlingar och hjälpte varandra med det mesta. Ibland satt de uppe halva nätterna och sydde och pratade.



Söndagskoleavslutning ca 1940. De vuxna är Algot och Sigrid. Min far är den andra pojken från vänster i nedre raden.

Min far flyttade från stugan när han var i femtonårsåldern och bosatte sig hos sin fosterbror Alvar och hans fru Aina som hade en lägenhet på Torget 8 i Mönsterås. Han hade då börjat jobba på sågen i Sandbäckshult.

1955 dog Algot och Sigrid fick sköta det mesta själv, även om den egensinnige Ebbe bodde kvar hemma hela tiden.

Sigrid ensam vid stugan en snörik vinter


Efter att tant Sigrid dött 1976 ärvde Alvar och min far stugan. Ebbe hade avlidit några år tidigare. Stugan förvandlades då till sommarstuga och trädgården sköttes så noga av Alvar, Aina och Ainas bror Erik att den blev i det närmaste en turistattraktion. På 1970- och 1980-talen var det inte ovanligt att helt okända människor kom och ville se trädgården. Idag är det jag som äger stugan och jag har inte haft ekonomiska möjligheter eller kunskaper att sköta den som den förtjänar, men jag säljer förstås inte stugan där min far växte upp. Dessutom har mina förfäder vandrat i byn sedan 1600-talet, ja förmodligen sedan medeltiden. Det är värt mer än några ynka tusenlappar.

Sigrid på 1960-talet