Den svenska mentaliteten
Det är snart val till EU-parlamentet och det svenska valdeltagandet blir väl som vanligt en bra bit under 50%. Svenskarna, särskilt landsbygdens folk, är vana att sköta sina angelägenheter själva. Mentaliteten sitter i generna och går förmodligen tillbaka till tiden när de flesta svenskar var jordbrukare. De svenska bönderna blev aldrig kuvade, aldrig livegna, utan var till ganska stor del självägande. Och de som inte ägde sin jord hade ändå stor frihet. Men hur kunde då så många svenskar acceptera den starka staten under sossesverige på 1900-talet? Offrade man inte sin frihet då? Självklart inte. Kommunismen hade inte varit möjlig att införa i Sverige, utan en reformistisk linje var det enda realistiska. Sossarnas makt var beroende av att man gav något tillbaka till folket, samtidigt som folket behöll sina fri- och rättigheter. Men vad har EU gett? Det har inga politiker lyckats förklara.
Den svenska freden
En annan orsak till att svenskar är kritiska eller inte bryr sig om EU är den långa svenska fredstiden. Sverige har inte varit i krig sedan början av 1800-talet och Mönsterås har väl inte haft en fiendesoldat att kämpa emot sedan danskarnas härjningar 1676. EU som fredsprojekt betyder inget i Sverige. Vi hakar istället upp oss på EU´s tendens att lägga sig i småsaker och EU´s demokratiska problem. Jag tillhör själv den EU-kritiska skaran, även om jag har många vänner runt om i Europa.
EU som fredsprojekt
Men så händer det att ens egna ibland begränsade perspektiv utmanas. Som idag när jag var hos frisören och fick ett spännande samtal med en historiskt kunnig man från fd Jugoslavien. Han pratade hela tiden om EU som fredsprojekt och vilken betydelse EU har i de forna öststaterna där misstron mot Ryssland, efter århundraden av förtryck och årtionden under kommunistiskt vanstyre, är på en nivå som vi svenskar aldrig kan föreställa oss. För dem är EU ett skydd. Men EU som fredsprojekt är inget vi svenskar värdesätter. Så sent som ikväll på Rapport var det en statsvetare som kallade det för floskler. Det är inga floskler för de som upplevt andra världskriget eller levt under kommunistisk diktatur.
Jag kommer även fortsättningsvis att ha en EU-kritisk linje, men jag har idag lärt mig att uppvärdera EU som fredsprojekt. Och så fick jag ju en anständig frisyr på köpet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"Jag kommer även fortsättningsvis att ha en EU-kritisk linje, men jag har idag lärt mig att uppvärdera EU som fredsprojekt. Och så fick jag ju en anständig frisyr på köpet."
Hmm, det är inte lätt att ändra åsikt. Men å andra sidan kan man inte äta kakan och samtidigt ha den kvar. Hur uppvärderar man EU som fredprojekt men fortsätter, orubbad av sin uppvärdering, att ha en EU-kritisk linje?
Jag har har uppvärderat badandet men tänker aldrig bada... nåt sånt!?
Ja, det finns en motsättning i mitt resonemang. Men jag tror man kan ha en kritisk inställning till en hel del som har med EU att göra, men ändå i ärlighetens namn ge ett erkännande till EU som fredsbevarande kraft. Att vara EU-kritisk betyder inte att man är emot EU, bara att man ser med kritiska ögon. Sedan får man väga för och emot. Efter mitt samtal med "Öststatsmannen" har fredsaspekten blivit viktigare.
Skicka en kommentar