Mönsterås GoIF - Division 5 sydöstras Brasilien

Snart halvvägs
Snart har halva fotbollssäsongen klarats av och det är dags att göra en liten summering av herrlagets insatser i division fem sydöstra. Visserligen återstår en match mot Mörbylånga innan serien vänder, men pga semestertider tar jag mig an uppgiften redan nu.

Med beröm godkänt
Mönsterås ligger på fjärde plats, lite ensamt i ingenmansland, mitt emellan toppen och mitten, sex poäng från kvalplats. Det tycker jag är med beröm godkänt. Efter en lite trevande inledning med tuffa bortamatcher mot topplag har Mönsterås spelat upp sig.

Fem vinster i rad
Av 10 matcher har sex vunnits, en slutat oavgjord och tre förlorats. Två av förlusterna har kommit mot de suveräna topplagen Trekanten och Torsås på bortaplan. Inte mycket att säga om. Mönsterås skakade båda lagen långt in i matcherna. Däremot känns förlusten mot Möre tung. Möre spelade inte bra fotboll, men hanterade det fasansfulla ovädret bäst. Sedan dess drömmer jag mardrömmar om störtregn och hala fotbollsplaner. Å andra sidan blev den matchen en väckarklocka för laget. Därefter har Giffarna vunnit fem matcher i rad och gjort 18 mål de senaste fyra matcherna, vilket blir 4,5 mål per match i genomsnitt. Den sviten är imponerande och man får verkligen gratulera både tränare och grabbarna till den insatsen.

Offensiv och underhållande fotboll
Mönsterås spelar en offensiv fotboll som är underhållande att titta på. Snabbheten och tekniken i anfallsspelet imponerar verkligen. Epitetet "division 5 sydöstras Brasilien" gör verkligen skäl för sig.

Många spelare är supertalanger
Skulle det här gänget få spela ihop några år så skulle Mönsterås GoIF inom ett par år börja klättra uppåt i seriesystemet. Men det är väl tveksamt om det blir så. Det blir inte så. Några av de unga spelarna håller så hög klass att de självklart inte vill eller kan stanna i division fem om de tar fotbollen på allvar och vill utvecklas. Tillägg 20/6: Laget kan förstås avancera uppåt, men man lär inte få behålla de bästa spelarna så länge att just denna spelarsammansättning får avancera ihop, om de nu inte går upp redan i år förstås. Det är det jag menar när jag skriver "Det blir inte så".

Anton Agebjörn är en av killarna som vi lär få höra mer om framöver. Han torde väl vara i femtonårsålder och gör visst succé i smålandslaget för pojkar födda 1994. Han har redan gjort några mål i Mönsterås och kommer förstås att glänsa än mer i framöver.

Niki Audyli är en annan ung kille som har imponerat stort. Det är sällan man ser spelare som verkligen kan dribbla och skjuta på det sättet. Den som dessutom har sett hans blick under matcherna förstår att det inte heller är fel på inställningen. Han är förvisso ganska liten och en backlinje av en annan kaliber än dem han mött blir förstås inte lika enkel att dribbla bort. Men Niki har tveklöst potential att med tiden kunna spela i Sveriges högsta serie och kanske mer därtill.

Flera andra spelare skulle platsa i högre divisioner. En lirare som Daniel Wesslund, som både kan springa i och slå bollar i djupled, samt hålla sig framme när mål nalkas, skulle säkert få spela några divisioner högre upp om han ville. Likaså Hamse Ganvatizadeh, Oskar Olsson, Eliassigänget och några till. Sammy Sereke har också imponerat på mig när han har fått göra små inhopp. Om han är disciplinerad så borde han kunna ta en ordinarie plats. Talangen finns onekligen.

Tränaren skall skapa ett lag
Ja, Mönsterås har många talangfulla spelare och det är tränaren som ska forma ett fungerande lag av individualisterna. Jag var vid säsongens början lite tveksam till beslutet att satsa på nuvarande tränare eftersom han var med redan för några år sedan när Mönsterås började åka hiss nedåt i seriesystemet. Men han kanske passar det här laget bra. Det lilla jag har märkt av honom under matcherna är sympatiskt. Det krävs förstås en viss förståelse för ungdomar för att hantera uppgiften. Man kan inte gå på för hårt, men ändå förvänta sig viss disciplin och ordning. Det verkar som om han har lyckats bra så här långt.

Var är publiken och fotbollsintresset?
Desto tråkigare att inte en större publik söker sig till Idrottsparken när det är match. Var finns fotbollskulturen i Mönsterås? Vad har hänt? En eloge till alla som engagerar sig – föräldrar, barn, ungdomar, tränare, spelare, medlemmar, publik. Men en ort av Mönsterås storlek och anrika fotbollskultur borde frambringa fler fotbollsintresserade till hemmamatcherna. Man får hoppas att sensommarens och höstens lördagsmatcher kan locka fler. Det här laget förtjänar det.