När jag igår skrev att man skall lämna idrottsledaren som enligt tingsrätten betett sig "oerhört olämpligt" ifred, så betyder inte det att jag anser att historien skall tystas ner, inte heller att jag tycker synd om mannen som uppenbarligen har utsatts för trakasserier från allmänheten efter den friande domen. Jag ska förtydliga vad jag menar.
1. Pöbelvälde med hot slår bara tillbaka mot de drabbade barnen. Media målar upp en bild där det plötsligt är synd om mannen istället för offren. Jag gillar inte sådana perspektivvändningar. Så för barnens bästa är det bäst att allmänheten inte tar lagen i egna händer, även om det lätt kan bli så när domstolarna inte anpassar sig efter det allmänna rättsmedvetandet.
2. Däremot tycker jag inte att det som hände skall tystas ner. Det är oerhört viktigt att allt hålls fram i ljuset. Jag vill som förälder ha koll på vilka personer jag inte vill överlämna mina barn till inom föreningslivet.
3. Jag tycker lokalpressen gjorde ett riktigt uselt jobb som gav mannens version relativt okritiskt, även om en av journalisterna ställde en kritisk fråga. Å andra sidan vet nu alla vem han är och det kan ju vara bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det här "fallet" är ganska typiskt för en journalistik där jag inte kan se allmänintresset.
Det börjar ofta med en artikel i samband med att en förundersökning inleds. Den artikeln bygger enbart på spekulationer utifrån polisens uppgifter.
Ryktet börjar gå på en liten ort och vrids ett par varv extra. Folkets vrede väcks av ryktena som kanske nu ligger lång från sanningen.
En dom faller (denna gång friande). Men hos folket är personen redan dömd på ryktena. Det går aldrig att ändra. Pöbeln fortsätter.
Och då kommer snyftartikeln där den anklagade "kommer ut" och bereds plats att ge sin version. Som läsare suckar jag bara och undrar vad kommer detta att leda till mer än att tidninge tjänar några extra slantar på snaskjournalistiken?
Den utsatta, den anklagade, deras anhöriga - alla dessa är förlorare. Vari ligger allmänintresset, mer än tidningen profit? Jag skulle gärna slippa läsa dessa historier i tidningen.
Det som gör detta fall särskilt känsligt är ju att rätten bekräftade pojkarnas version. Det hade gått till som pojkarna sa. Det räckte dock inte till fällande dom, utan rätten konstaterade bara att mannen agerat "oerhört olämpligt". Det skapar förstås frustration.
Jag tvekade att skriva om det här då jag har tidigare erfarenheter av vilka känslor som väller fram. Men när tidningen ändå skrev om det så ville jag försöka föreslå en väg framåt.
Tack Jonny!
Du är på helt rätt väg.
Att åklagaren yrkade på "ett strängare fängelsestraff" men rätten valde en annan väg som så många gånger förr. Man häpnar eller ändå inte......intet nytt..
/Annsan
Skicka en kommentar