Fiender, jantelagen och härskartekniker

Vänner
Jag har levt drygt 40 år. Jag har få vänner - få fiender. Mina vänner har jag, med något undantag, känt sedan barn- och ungdomsåren, även om jag har flera Internetkompisar. Många "vänner" är inte nödvändigtvis ett tecken på att man är en bra eller omtyckt människa. Det kanske bara markerar att man har en social talang. I värsta fall kan det vara ett tecken på att man är bra på att dupera sin omgivning eller att man lever ytligt och har svårt att odla djupa nära relationer.

Men fiender. Hur får man det och hur märker man att man har fiender?

Hur får man fiender? Bryt mot jantelagen.
Det enklaste sättet att få fiender är att bryta mot någon av jantelagens regler:

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som oss.
3. Du skall inte tro att du är klokare än oss.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än oss.
5. Du skall inte tro att du vet mer än oss.
6. Du skall inte tro att du är förmer än oss.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.
Senare i boken: 11. Tror du inte att vi vet något om dig?

Exempel från barndomen
Under barndomen fanns mobbarna som jag har skrivit om tidigare. I deras inskränkta lilla värld behövdes det inte mycket för att de skulle gå igång. Det räckte med att man hade IQ över 100, tog studierna på allvar, var spinkig eller tjock, hade fel mössa eller fel föräldrar. Det är bara att stämma av mot jantelagen ovan, samtidigt som det förstås fanns en del andra mobbningsmekanismer.

Studieåren
Sedan följde några goda år med studier i Gamleby och Växjö. Där hade jag inga egentliga fiender. Studierna gick ju i mycket ut på att försöka se verkligheten från olika perspektiv. I en sådan miljö blir den med avvikande åsikter intressant. Visst gick diskussionens vågor höga ibland, men det fanns en grundtrygghet som gjorde att man trots diametralt olika åsikter kunde dricka kaffe ihop efteråt. Om man blev osams med någon blev man ganska så omgående sams igen.

Lätt att få fiender i Mönsterås
När jag sedan flyttade tillbaka till Mönsterås för 10 år sedan så var jag ganska så naiv. Den ”franska” frispråkiga mentaliteten var mer sällsynt här. Självklart har jag inte låtit mig skrämmas bort från Mönsterås av det skälet. Men jag har under de senaste åren lärt mig att i Mönsterås får man fiender om man har en åsikt, torgför den offentligt och kan argumentera bra för den. Då bryter man med automatik mot de flesta av jantelagens regler.

Här har vi kört samma race i alla år och så kommer du och påstår att det inte är ok att ge sina släktingar företräde till kommunala jobb eller att det inte är ok med sexdömda i skolorna eller att idrottsfolk i ansvarspositioner förespråkar knarklegalisering. Dessutom är du fräck nog att inte apatiskt titta på när äldre far illa på äldreboenden. Värst av allt - du har kritiserat Åkesson-regimen och kommunen offentligt. Tror du att du är bättre än oss eller kan lära oss något?

Anonyma
Jag har faktiskt inga fiender som jag kan namnge. Det är jag tacksam för. Däremot finns det alltså människor som stör sig på saker jag gjort eller skrivit genom åren. De är till 99% anonyma. De orkar inte riktigt fokusera på uppgiften, men när tillfälle ges snackar de skit, sprider falska rykten, letar fel och svagheter, fryser ut.

Ett exempel
Låt mig få ge bara ett exempel. Sedan jag hjälpte en äldre människa på ett äldreboende som inte fick hjälp av den frånvarande personalen, och sedan jag dessutom anmälde missförhållanden, så har jag inte fått en enda städtimme av kommunen. På äldreboendet jag anmälde gick det till och med så långt att personal kastade ut smulor på golven för att kunna påpeka att det inte var ordentligt städat. Dessförinnan fick jag så mycket beröm att jag nästan blev mallig. Visar du medmänsklighet eller i bästa fall civilkurage i Mönsterås så hittar de ansvariga plötsligt en mängd ursäkter för att slippa ha med dig att göra. Sanningen säger de aldrig. Lögnen har blivit en kultur.

De fem härskarteknikerna
Det jag just gav exempel på är ett par av de fem härskartekniker som folk ofta använder när de vill klämma åt dig – osynliggörande, bestraffning och undanhållande av information. Detta är nästan värre än de rena lögner, elakheter och förtal man annars ibland råkar ut för.
Detta är de fem härskarteknikerna

1. Osynliggörande – man ignorerar helt enkelt en person, tar inte på allvar, svarar inte, hälsar inte, ger dem inte jobb etc.
2. Förlöjligande (av det yttre, personliga egenskaper, av argument etc)
3. Undanhållande av information
4. Dubbelbestraffning: Att försätta någon i en situation där personen nedvärderas och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ den väljer. Exempel: Du är noggrann med dina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om du snabbar på får du höra att du slarvar.
5. Påförande av skuld och skam utan skäl.

En grupp doktorander vid Stockholms universitet har formulerat fem motstrategier:
1. Tag plats
2. Ifrågasättande
3. Korten på bordet
4. Bryta mönstret
5. Intellektualisera

De har även formulerat fem bekräftartekniker:
1. Synliggörande
2. Respekterande
3. Informera
4. Dubbel belöning
5. Bekräfta rimliga normer

Detta är mina erfarenheter av hur livet fungerar. Självklart har det format min livssyn och vad jag värdesätter i tillvaron. Det är det också folk som stör sig på. Det rimmar så illa med deras bild av det perfekta Mönsterås.

Destu viktigare att inte låta sig knäckas. Att kämpa på. Att varje dag ändå kunna konstatera att det finns en inre glädje. David Sylvian säger det bäst:

David Sylvian – Let the happiness in.