Svenska kyrkan allt mer sektlik

Diskussion omöjlig
Att diskutera samkönade äktenskap är nästan omöjligt i Sverige. Den som tror på gammalt sätt blir genast anklagad för kärlekslöshet, intolerans och homofobi. Folk är i allmänhet så styrda av sina politiska agendor att de rent logiskt inte kan förstå att man kan tycka att alla människor har samma värde, att man är beredd att riskera sitt liv för att hjälpa en homosexuell människa som får stryk av nazister, men samtidigt kan vilja förvägra samma människor det kristna äktenskapet.

Olika paradigm
Grundorsaken till förbistringen är att vi argumenterar utifrån olika paradigm – jag tror att kyrkan kan urskilja Guds vilja i Bibeln och traditionen, andra anser att människor kan ha demokratiska omröstningar om vad som ska gälla i kyrkan. Därför kommer detta inlägg inte att handla om argument för och emot äktenskap mellan människor av samma kön. Det är meningslöst. Jag ska istället ge en introduktion till hur jag ser på kyrkans förhållande till samhället.

Bibeln och traditionen
Kristendomen har två grundpelare för sin tro och lära – Bibeln och traditionen. Ytterst sett tror kyrkan att Gud talar i Bibeln och att han genom sin Ande har verkat i traditionen. I den meningen kan kyrkan aldrig bli demokratisk. Tron är given en gång för alla av kyrkans herre Jesus Kristus. Den kan man inte rösta bort. Reformationen innebar inget nytt, utan var bara en återupptäckt av gamla kristna sanningar. I de protestantiska kyrkorna har man kanske lagt tonvikten mer vid Bibeln, i de katolska och ortodoxa har även traditionen spelat stor roll.

Olika spelregler
Därför blir det med automatik problem när kyrkan kommer under makthavares och politiska ideologiers inflytande. I samhällslivet gäller helt andra spelregler som passar där – olika ideologier som konkurrerar, folkstyre genom demokrati, utveckling, framsteg etc. Men det som är givet i den politiska sfären passar inte med automatik i kyrkan. Där råder helt andra förutsättningar och kyrkan har ingen skyldighet att ta efter samhällslivets spelregler.

I statens ledband
Svenska Kyrkan har gått i statens ledband sedan Gustav Vasas dagar. Men reformationen var nödvändig rent teologiskt och så länge kungarna var kristna kunde det kanske fungera hjälpligt, även om kyrkan ofta användes i kungamaktens propaganda. Problemen förvärrades när staten sekulariserades och partipolitiken tog över kyrkan.

Svenska kyrkan isoleras allt mer
Svenska kyrkan är genom sin bundenhet till staten och politiska partier ganska så unik i världen. Ytterst få kyrkor skulle acceptera att partipolitiska agendor får avgöra kyrkans lära i helt centrala frågor, ja inte ens i frågor som rör kyrkkaffet.

Svenska kyrkan har de senaste årtiondena fattat en rad beslut som strider mot både Bibeln och traditionen och som därmed bryter enigheten och försvårar samarbetet med de stora världskyrkorna.

Ännu ett steg mot att bli sekt
När nu Svenska Kyrkan har förändrat äktenskapet till att omfatta även samkönade par så tar man ännu ett steg mot att bli en sekt. Svenska Kyrkan har inte längre mycket gemensamt med de stora världskyrkorna. I ett uttalande idag säger företrädarna för Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna i Sverige följande:

Med sorg tar vi del av beskedet att Svenska kyrkans kyrkomöte idag fattar beslut om att viga samkönade par och att det ska kallas äktenskap. Detta är ett avsteg, inte bara ifrån den kristna traditionen, utan från alla de stora världsreligionernas syn på vad ett äktenskap är.
Beslutet uttrycker en radikalt förändrad syn på hur kyrkan och kristna i alla tider har efterföljt den tro som 'gavs av Herren, förkunnades av apostlarna och bevarades av kyrkans fäder och mödrar', bl.a. tydligt uttryckt i bibeln, kyrkans viktigaste urkund, och trots att Svenska kyrkan inte längre är en statskyrka, så har här en tydlig politisk agenda tillåtits väga tyngre än Guds eget ord.

I våra kyrkor och samfund kommer vi inte att viga samkönade par, eftersom det står i tydlig motsättning till kyrkans tradition och hela vår syn på skapelsen; dess mening och harmoni, människan roll i den, liksom hela vår förståelse av vad ett äktenskap är. Inte heller kan vi betrakta 'äktenskap' mellan två personer av samma kön som ett äktenskap.

Då staten inte bör ha jurisdiktion över religiösa samfunds inre angelägenheter, har vi förespråkat en total åtskillnad mellan staten och de religiösa samfunden gällande äktenskapslagstiftningen. Detta innebär att vi föredrar att alla ingår ett civilt äktenskap, och att de som så önskar sedan kan gifta sig kyrkligt eller i enlighet med någon annan ritual.
Skulle situationen uppkomma att vi som har vigselrätt av staten åläggs att viga samkönade par, så återstår bara alternativet att avsäga oss vigselrätten.

Så långt Katolska Kyrkan och de Ortodoxa kyrkorna.

Detta är mycket allvarligt. Förstår Svenska Kyrkans ledning detta kraftfulla diplomatiska språk?

Jag lämnar inte ett sjunkande skepp
För egen del kan jag bara konstatera att jag för första gången i mitt liv känner mig mer andligt hemma i den Katolska kyrkan än i den svenska, detta trots mitt lutherska arv. Men jag lämnar inte det sjunkande skeppet. Kyrkan i Sverige såg dagens ljus redan när vikingar återvände från medelhavsområdet och när missionärer som Ansgar och Sigfrid reste hit och riskerade sina liv för evangeliets skull. Kyrkan mildrade sederna, ersatte hämndens kultur med försoningens, gav kvinnor och barn ett värde, gav de fattiga ett nytt hopp, gav sjuka vård, visade fiender barmhärtighet. Där har mina förfäder döpts och levt sina liv i närmare tusen år.

Varför skulle jag lämna och överge mina kämpande trossyskon? Jag stannar och tar kampen mot de sekulariserade politiker som har ockuperat kyrkan i Sverige. Våra bröder och systrar i katolska kyrkan, de ortodoxa kyrkorna och många protestantiska kyrkor kommer säkert att ge oss sitt stöd. Kyrkan är universell och det är bara i Sverige vi är i minoritet. Men Svenska kyrkan anser kanske att historiens människor och folk i andra delar av världen är lite efterblivna. Vad vet jag.