14 svenska favoritalbum

Satt och snackade skivor på svenska häromdagen. Och varför inte en liten lista. Listor är roliga. Här följer de 14 svenska skivor på svenska som betytt mest för mig (högst en skiva per artist/grupp, renodlad folkmusik och visa ej med). Jag försöker alltså inte lista de bästa svenska skivorna någonsin, bara mina favoriter.

1. Eldkvarn – Himmelska dagar (1987).




















Egentligen kunde jag lika väl ha valt Utanför lagen (1986) eller Kungarna från Broadway (1988). Jag håller alla tre lika högt. Men Himmelska dagar får det bli. Ett fantastiskt dubbelalbum. Svensk innerlig rock när den är som bäst. Sällan har musik och poesi förenats på detta sätt. Jag levde verkligen med Eldkvarn de här åren. Plura sa allt man behövde veta om livet. Alice. Söders kors.

2. Ulf Lundell – Den vassa eggen (1985).

Lundells skilsmässoskiva bekräftar att den bästa musiken föds ur lidande. Visst kan man le lite åt 80-talsproduktionen, men man kommer inte förbi de gripande sångerna och den starka helheten. Sorg, saknad, bitterhet, hopp och så barnen. Inte ett ont ord.

3. Imperiet – Synd (1986).
Nä, jag gillade aldrig Ebba Grön. Men Imperiet var i sina bästa stunder suveräna. Synd uppskattas inte av alla Thåströmvänner, men jag älskar den här plattan. Pretentiös – javisst. Ett moget Imperiet som visar sin allsidighet. Thåström sjunger förstås på topp. Café Cosmopolite Österns röda ros

4. Ratata – Sent i september (1985).
Ännu en gång ett svårt val. Kunde lika väl ha valt Paradis. Ratata gjorde framför allt bra singlar och förmedlade texter som låg nära klyschorna, men ändå inte riktigt. Scocco sjöng bitterljuvt innerligt och kärnfullt. Svensk pop i världsklass. Ge inte upp.



5. Ulf Dageby – Lata rika (1984).
Fantastiskt bra, underhållande och tänkvärd skiva. För mig är Ulf Dageby mycket bättre än vad Nationalteatern någonsin var. Ulf är mer musikaliskt lekfull både i ton och ord. Gudar gick över fälten. Eldorado (en demoversion finns på sidan jag länkar till)

6. Wilmer X – Under hot (1985).
Har Wilmer X gjort en enda dålig skiva? Tror inte det. Under hot är nog min favorit. Äkta skitig Wilmer X rock. Minns hur jag spelade denna på hög volym. Spela under hot.






7. Garmarna – Vedergällningen (1999).

Härlig mix av folkmusik och rock. Skivan som gjorde att jag fick upp ögonen för folkmusiken. Gamen.

8. Adolphson & Falk – Över tid och rum (1984).

Svensk syntpop som bäst med lätt filosofiska texter. Det här är nog den bästa svenska syntpopplattan någonsin. 1-0-0-1-0 Hav

9. Fredá – Tusen eldar (1988).

Mycket fin skiva med klurig småländsk pop. Uno behövde de andra medlemmarna för att inte bli allt för mesig. I en annan del av världen.






10. Olle Ljungström – Det stora kalaset (1997).



















Det är svårt att komma förbi Olle Ljungström. Periodvis har jag lyssnat väldigt mycket på hans skivor. Vilken som är bäst beror på dagsformen – ibland är det Tack, ibland Världens räddaste man. Idag blev det Det stora kalaset. Jag och min far. Nåt för dom som väntar.

11. Jacob Hellman - …och stora havet (1989).


















Mannen och myten som bara gav ut en skiva. Många fina låtar samlade här. En svensk Costello, men inte lika bitsk. Vara vänner.

12. Kajsa & Malena – Historier från en väg (1987).

Unikt vacker skiva. Fantastiska sånger. Avskalat. Denna skivan betydde mycket en period och håller än idag. Den kändes väldigt äkta när den kom. Innerligt i en tid då ytan var viktig. Skivans finaste finns inte utlagd, men den här är fin- Brev från ett torg.



13. Magnus Uggla – Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt (1977).

Jag var lite för ung när den kom, men nog gick den varm under tonåren. Jag skiter.










14. Hansson de Wolfe United – Existens Maximum (1981).

Favoritskivan när man vill koppla av och filosofera lite. Djupt och lättsamt på samma gång. Var kommer barnen in?