7 november 2009

Den bortglömda familjemedlemmen...





2 kommentarer:

Jimmy sa...

Blir glad när någon tar sej an en katt,tyvärr är dom slit&släng för många.Själv är jag kattvän uti fingertopparna.Katt har alltid funnits i mitt liv.Numera har jag Nelson som flakat runt i åtta hem innan han flyttade in hos mej.Bara det är så galet.Sotis ser välmående ut och är stilig.

Jonny sa...

Tack Jimmy! Jo, Sotis mår bra. Kanske väger han nå´t kilo för mycket, men det är väl innekatternas dilemma. Fast han är väldigt rörlig och snabb. Vi är ju inga kattexperter, men han får ett par sorters mat + vitaminer.