19 november 2009

Inga ensamkommande flyktingbarn i Mönsterås

Smålandsnytt i Mönsterås
Smålandsnytt (länken funkar inte just nu) besökte igår Mönsterås med anledning av att Mönsterås är en av de kommuner som i dagsläget inte tar emot ensamkommande flyktingbarn. Mönsterås är förvisso inte ensam om detta, då endast 10 av 33 kommuner i Småland och på Öland tar emot barnen. Men inslaget var ändå intressant (inte minst eftersom man såg en och annan välbekant Mönsteråsare skymta förbi).

De intervjuade ville hjälpa flyktingbarn
Inslaget började med att reportern intervjuade vanligt folk på köpingen. Alla ansåg att kommunen skulle hjälpa ensamkommande flyktingbarn. Kanske är det rejält folk i Mönsterås i alla fall.

Claus Kempe istället för Roland Åkesson
Därefter förefaller man ha åkt till kommunhuset där Claus Kempe fick svara på frågor om detta. Claus är ju informationschef, så egentligen var det förstås i sin ordning att han fick svara. Men nog kunde Roland ha tagit stöten. Han tycker ju annars alltid om att vara med i alla sammanhang. Man kan inte bara välja de sammanhang där solen glänser.

Nå, Claus menade att Mönsterås inte ens hade fått någon förfrågan, en uppgift som borde vara lätt att kolla upp. Han betonade att man skulle se välvilligt på en sådan förfrågan om den kommer.

Fisförnäma moderatkommuner
Mer är väl inte att säga i nuläget. Jag har inte följt debatten om de ensamkommande flyktingbarnen, men förstår att vissa fisförnäma moderatkommuner inte vill ta emot ungarna, trots att en majoritet av lokalbefolkningen vill det. Moderaterna förefaller splittrade i frågan. Kommunpamparna vill leva i sina skyddade reservat och inte ta det besvär som det kan innebära att ställa upp för andra. Huruvida barnen har skägg och istället bör kallas ungdomar intresserar mig inte. Är det människor i nöd så ska de förstås få hjälp oavsett ålder. Då får allt även moderatkommunerna hjälpa till; kanske särskilt moderatkommunerna som ofta har stora resurser. Fast egentligen kostar ju inte barnen kommunerna någonting eftersom det utgår statliga bidrag som mer än väl täcker kostnaderna.

Det är INTE synd om oss svenskar som betalar en del av skattepengen för att hjälpa dessa barn och ungdomar. Vi behövde aldrig se våra föräldrar föras bort, våldtas eller skjutas i huvudet, eller i bästa fall "bara" se familjen splittras.

3 kommentarer:

Bert sa...

Vilket jävla PK-dravel!
Ensamstående barn som själva tar initiativ att exv ta sig/fly från Afganistan, Somalia, Eritrea osv till Sverige - glöm det!

Varifrån får dessa sk ensamstående flyktingbarn så mycket pengar att de kan betala dessa resor som sägs kosta allt mellan 100 000 sek till 200 000 sek - tänk på att det är ytterst fattiga länder de kommer ifrån.
Det är dessa sk ensamstående barns ytterst välbeställda anhöriga som betalar den organiserade brottsligheten för att ta deras barn till socialturismens förlovade land, Sverige.
Det är big bissnis det handlar om både för smugglarna och släkten i hemlandet.

Hur blir man så välbställd i ett fattigt land som Somalia, Afganistan osv att man kan slanta upp 100 000 till 200 000 sek. Jo, i de flesta fall har man uppnått rikedom genom kriminell verksamhet, korruption, slavliknande utnyttjande av sina landsmän osv. Sedan åtskiliga år tillbaka har dessa kräk utnyttjat det lilla naiva landet Sveriges befolkning genom att landets PK-elit, politiker, journalister och kulutrarbetare villigt låter svenska folkets skattemedel försnillas av de fattiga ländernas rika.
Annat är det i de nordiska granländerna exv Finland och Danmark där man är ytterst restriktiv med invandringen, så borde det också vara i Sverige.

När dessa sk ensamstående flyktinbarn väl fått PUT så kontaktar de sina anhöriga omgående, dessa vill då genast komma till Sverige som anhöriginvandrare vilket för övrigt är den största gruppen invandrare till Sverige.

PK-Jonny skriver att det inte förorsakar kommuninevånarna några kostnader, så Mönsteråsarna betalar inte någon statlig skatt då.
Det staliga stödet varar inte för alltid, när det är förbrukat övergår kostnaden på kommuninnevånarna.

Kostnaden för svenska staten per enskilt sk flyktingbarnbarn ligger på i runda slängar 1 500 000 sek - är det rimligt?
Nej, det är för jävligt.
När svenska låglönearbetare, arbetslösa, sjuka, förtidspensionärer och äldrepensionärer får det allt mer knapert så är det överdådiga gödslandet med skattepengar på illegala invandrare det yttersta av hånfullt beteende som svenska POLITIKERAS kan visa upp mot de svenskar som lever på ruinens brant.
Må fan ta de jävla asen!

Jonny sa...

PK-Jonny! Där fick du till det! Det är väl å andra sidan det enda ämnet där jag är PK. Nä, men vi ser olika på det där, som vanligt.

Anonym sa...

”Barnen” är nästan uteslutande ungdomar 16-19 år, muslimska ungdomar som fungerar likt ankare för resten av sin släkt. Väl hemmastadda i en svensk kommun dyker familjen upp som av ett trollslag. Allmänna Arvsfonden har tidigare studerat fenomenet med ensamkommande barn, bland slutsatserna återfinns följande citat: ”Utsattheten bottnar framför allt i att de allt som oftast inte söker sig bort från hemlandet av egen vilja utan beslutet fattas av kvarvarande vuxna, närmare av den egna familjen.” ”Ofta har dessa ungdomar stora krav på sig från familjen i hemlandet, eftersom de förväntas att lyckas snabbt i det nya landet och sedan hjälpa de kvarvarande.” Om lagen skulle följas skulle ensamkommande inte få något uppehållstillstånd i Sverige, utan de skulle återbördas till sina föräldrar i hemlandet. Nu har inte lagen ändrats, utan det har istället uppstått någon form av praxis som är direkt lagvidrig. Sverige har skrivit under barnkonventionen och i den kan vi läsa att varje barn har rätt att växa upp i sitt hemland med sina föräldrar. Att säga ja till ”ensamkommande barn” innebär i praktiken att man beviljar tillstånd till det fyrdubbla antalet människor, minst! För kommunen blir det extra kostsamt eftersom det inte betalas ut någon ersättning för anhöriginvandrare. De ”ensamkommande barnen” kommer främst ifrån Irak, Somalia och Afghanistan, vilket innebär att de anhöriga saknar kvalifikationer och språkkunskaper för att kunna jobba i Sverige på lång tid eller i vissa fall aldrig någonsin.