Jag gillar inte telefoner

-Slå en signal. - Tror inte det. Telefonen är en historisk parentes.



















Det gamla vanliga
Något introvert med tendens till tungsinne. Jo, då, det där torde väl redan vara välbekant. Till en och annans besvikelse har jag dock inget som kräver diagnos. Visserligen har samhällets krav på det man kallar social kompetens drivits till sin extrem de senaste åren, men ännu får vi introverta, blyga och tungsinta vistas fritt på gator och torg, även om vi kanske inte gör det så ofta. Ännu är det inget brott att förfoga över en tocken psykisk profil, även om vi diskrimineras på arbetsmarknaden och folk sällan hälsar. Djupsinne och klassisk bildning är inget som det postmoderna samhället har något till övers för.

Telefonfobi
Nå, idag ska jag avslöja ett litet i-landsproblem som jag har. Kanske skulle det rent av kunna kvalificera mig för en diagnos. Jag har telefonfobi. Jag svarar gärna när det ringer. Jag ringer villigt upp mina närmaste och myndigheter. Jag ringer otvunget i tjänsten, med samma självklarhet som jag gärna håller föredrag trots blyghet. Men alla samtal däremellan ger mig hemska obehagskänslor. Jag avskyr att behöva ringa till vänner, bekanta, till obekanta och presumtiva arbetsgivare. Jag skjuter upp samtal. En hel dag kan bli förstörd för att jag bara måste ringa det där förbenade samtalet därför att folk inte nöjer sig med eller hanterar mejlkommunikation. Varför det blivit så vet jag inte. Kanske går fobin att nöta bort genom att ringa ofta till de kategorierna, men jag har inte råd med den telefonräkning det skulle innebära.

Är jag rädd för att störa? Har jag svårt för det sociala småpratandet? Vilka djupare psykologiska mekanismer ligger bakom? Jag vet inte och jag tror inte jag orkar bry mig riktigt heller.

Internet är en välsignelse
Mot denna bakgrund är det kanske inte så underligt att jag är en stor vän av ny teknik – mejl är en fantastisk uppfinning som allt för få nyttjar. Många säger ”Du kan väl slå en signal”. Varför det, när man kan mejla och väga och välja sina ord bättre? Internet med alla sociala nätverk – diskussionsgrupper efter intresse, twitter, Facebook, mejlande, bloggande – är något fantastiskt för oss som är lite asociala och kanske rent av har lite telefonfobi. Det är ett otyg att så många utan telefonfobi håller fast vid den gamla tekniken. Men det är väl som jag alltid har sagt – det är kriserna som föder kreativiteten och nöden är som bekant uppfinningarnas moder.


Så här ful var min barndoms telefon.