30 november 2009
Karl XII – hjältekonung eller psykiskt sjuk tyrann?
Idag är det 291 år sedan Karl XII stupade. Han är ännu aktuell.
Karl XII är ännu aktuell
Idag är det 291 år sedan Karl XII stupade. Det är framför allt två frågor som sedan dess har stått i fokus. 1. Hur dödades Karl XII? Stupade han av en norsk fiendekula, eller var det en svensk förrädare som höll i vapnet och lönnmördade honom? 2. Hur skall man bedöma Karl XII? Var han en hjältekonung eller en sinnessjuk psykopat?
Norsk fiendekula eller svensk lönnmördare?
Vad gäller den första frågan om hans död, så råder stor splittring, även om de flesta forskare nu för tiden verkar ansluta sig till att det trots allt var en norsk kula av något slag.
Norsk kula
Gunnar Grenander presenterade 1988 en stor utredning och drog slutsatsen att kungen stupat av en norsk druvhagelkula ("Karl XII:s död. Ett ögonvittnes berättelse bekräftas", Meddelanden från Armémuseum, 1988). En variant av den ”norska” teorin är att kungen sköts av en norrman med musköt. Till denna teori ansluter sig historikern Dick Harrison (och undertecknad).(se exempelvis Peter From, Karl XIIs död – gåtans lösning, 2005). Peter Englund sätter sin tilltro till Svante Ståhls avhandling där dödsorsaken anges vara ett Karteschskott från Overberget vilket överensstämmer med uppgifter från ögonvittnen ("Karl Xll:s död", Karolinska förbundets årsbok 2003 ).
Svensk lönnmördare
Emot den ”norska” tesen står teorin om en svensk lönnmördare – ett rykte som började spridas ganska så omgående efter kungens död. Denna teori kopplas ofta till den sk kulknappen. Kulknappen bygger på en sägen som säger att Karl XII blev skjuten från de svenska leden och att en soldat Nordenstierna skall ha plockat upp kulan, som visade sig vara en omgjord knapp från en av Karl XII:s uniformer. Han skall sedan ha tagit med kulan hem till Deragård i Västergötland. Nordenstiena skall sedan ha kastat kulknappen i ett grustag, där den genom en slump återfanns 1924 för att 1932 slutligen hamna på Varbergs museum. 2002 gjordes DNA-undersökning av kulknappen och blodresterna visade sig stämma med Karl XIIs DNA-profil, även om inga säkra slutsatser kunde dras.
Den berömda kulknappen där man faktiskt hittade DNA från blod som stämmer med Karl XIIs DNA-profil.
Graven skall öppnas
Det senaste är att graven kommer att öppnas för nya undersökningar. Syftet är bl a att göra förnyade fotograferingar av kraniet, och elektronmikroskopisk undersökning av lösa benbitar i kraniet för att utröna vilka eventuella metallrester som finns kvar.
Dog Karl XII av en norsk fiendekula eller var det en svensk lönnmördare som höll i vapnet?
Varför är frågan viktig idag?
Man kan fråga sig varför denna fråga är så viktig än idag. Att den var viktig i en tid när nationen stod i centrum och krig härjade runt om kan kanske vara begripligt. Svensk patriotism och lojalitet var något som stod högt i kurs. En svensk förrädare hade förstås varit något mycket känsligt.
Men idag…om det skulle visa sig att en svensk sköt Karl XII skulle väl de flesta bara rycka på axlarna och tycka att det var väl inte så konstigt eftersom han gjort Sverige utfattigt genom sina krig.
Hjältekonung eller psykopat?
Därmed är vi inne på den andra frågan - bilden av Karl XII. I den svenska historieskrivningen är han förstås hjältekonungen som under enkla karga levnadsförhållanden delade soldaternas fältliv och försökte försvara Sverige mot fiender som hade gaddat ihop sig från alla håll. Hundratusentals svenska skolbarn har lärt sig hylla Karl XII via Carl Grimbergs historieböcker eller via Frans G Bengtsons bok om konungen. Periodvis har man kanske kunnat ana en viss kritik mot kungens krigiska sinne, inte minst efter andra världskriget då man var trött på krig. Men bilden av honom som hjältekonung var länge ohotad; i skolböckerna långt in på 1960-talet. Idag lever den bara kvar som en grotesk karikatyr i nationalsocialistiska grupperingar; något underligt kan tyckas eftersom Karl XII var kung över ett mångkulturellt välde och ledde en armé bestående av svenskar, finländare, kosacker, tyskar, turkar mfl. Någon nationalist i vår mening var han inte. Han kämpade för stormaktsväldet.
Svenska folket protesterade inte på allvar
Och faktum är att kungen var omvittnat älskad av sina soldater (dvs för Sveriges del svenska bondsöner), även av dem som överlevde kungen och återvände till Sverige. Kungen utgick mer från skicklighet än fina anor när han gjorde befordringar. Faktum är också att det svenska folket inte gjorde några försök att på allvar protestera mot Karl XIIs krig, vilket man förstås hade kunnat. De svenska bönderna hade en lång historisk tradition av protester och till och med uppror. Men inget av detta märktes under Karl XIIs krigsår. Det är bara att konstatera att folket förefaller ha stått bakom sin kung, hur obehagligt det än må låta.
Psykiskt sjuk tyrann
I och med att den nationalistiska historieskrivningen har släppt sitt grepp över historieundervisningen så har också allt fler bilder av kungen presenterats. Utifrån samtida värderingar har hans krig kritiserats. Ernst Brunner går till och med så långt att han i sin bok om Karl XII beskriver honom som en brutal i det närmaste psykiskt sjuk tyrann, (Carolus Rex, 2005)
Krig istället för diplomati
En hjältekonung att svärma inför eller en psykiskt sjuk tyrann att spotta på? Måste man svara på den frågan? Förmodligen är det ärligare att beskriva honom som en kung som övertog sin faders problem och som agerade utifrån sin tids spelregler, med ett undantag. Karl XII begrep sig inte på diplomati, vilket faktiskt låg lite i tiden. Kungen föredrog det raka och enkla. En fiende besegrades därför lämpligen i krig. Hemliga planer, ränker, falska handslag och underhandlingskonst låg helt enkelt inte för honom. Likaså försökte han inte smita undan de hårda villkor som hans soldater levde under i fält.
Svenska folkets ansvar
Likväl är det svårt att komma ifrån att tusentals och åter tusentals liv, både svenska och utländska, gick till spillo i krig som kanske i alla fall delvis hade gått att undvika med andra strategier. Karl XII hade kunnat välja en annan väg. Men på samma sätt som Hitler hade varit omöjlig utan det tyska folkets lojalitet, så hade Karl XII inte kunnat föra krig så länge utan det svenska folkets stöd. Och det svenska folket var för många av oss våra förfäder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det finns väl inte någon Kung, svensk eller utlänsk som varit psykisk frisk.
Hela tänket om monarki och särskilt då den versionen där kungatitlen ärvs är helsjuk.
Nog var Karl XII en krigets man, det var ju det han hade fostrats/formats till av den sk eliten "Adlen". Adlen i Sverige var ytterst intresserat av att Sverige förde krig. På den tiden var det ju i huvudsak genom krigföring, taget krigsbyte och militär kontroll av handelsvägar som adelsfamiljerna gjorde karriär och skapade sig sina förmögenheter.
Före Gustav Vasa gick kungakronan inte i arv. Arvkungadöme har jag lite svårt för.
Skicka en kommentar