Bild från den enorma snövintern 1979. Helikoptern kom med hjälp till insnöade delar av kommunen. Jag minns vintern väldigt tydligt. Min mor fick mässling samma dag som snökaoset började. På kvällen var hon så sjuk att hon fick åka ambulans in till Kalmar sjukhus. Ambulansen tvingades köra efter plogbilen hela vägen till Kalmar. Jag minns också att jag hjälpte till att skotta på Pionjärgatan och på Torget. Men jag vill minnas att många vägar bara hade små gångar uppskottade och att biltrafiken var ytterst begränsad.
Den legendariska Torgbacken där man åkte miniskidor varje vinter. Fotot från Mats Granström.
Gamla Sjögatan med bodarna 1981.
Mönsterås kyrka en vacker snödag.
Det här bör vara den fina villan på Elgerums gamla marker.
Snövinter på 1920-talet. Bilden från Storgatan. Mannen på stegen bör stå vid huset som ligger bredvid dagens leksaksaffär (idag ordentligt ombyggt med övervåningar).
Vintrig Storgata år 1900.
4 kommentarer:
Jag kommer också i håg vintern 1979, väldigt väl. Jag jobbade då på F i Kalmar som meteorolog assistent. På onsdagen borjade snöovädret. Jag åkte bil in till F 12 vid 11-tiden på fm. Jag skulle jobba kväll och ansvara för vädret för Linjeflygs kvällsflygningar. Framåt 3-4 tiden fick jag besked av chefmeteorologen att kvällsflygningarna var inställda pga vädret.
Jag hade då hört om vädret norrut på radion, så jag ringde till vägverket för att höra om statusen på vägarna. Man sa att det var omöjligt att ta sig till Mönsterås.
Fick då vackert stanna kvar på F12.
Då detta inträffade mellan nyår och trettonhelgen så var det ingen aktivitet på den millitära sidan. Av detta skäl var det meteorologena på Sturup som ansvarade för väderprognoserna för vårt område.
Tillbringade natten på golvet i chefmeteorologens rum.
Dagen efter fortsatte snöovädret i Mönsteråstrakten, jag kunde följa utvecklingen via en väderradar som vi hade på väderavdelningen. I Kalmar var det dock uppehållsväder.
Jag ansvarade den dagen för väderrapporteringen från F2, civilflyget kunde gå som vanligt
. Blev ideligen uppringd av vädercentralen på Sturup för att berätta vad jag såg på väderradaren.
Ovädret låg stadigt kvar över Mönsterås ut mot kalmarsund och Öland. "Detta är omöjligt", sa man från Sturup, "ovädret måste röra på sig", men så var det, ovädret stod still. Som ansvarig för vädret var jag tvungen att be flygledarna om lov att ta lunch. Gick därför upp en våning till flygledarna. Där rådde det panik. Man letade febrilt på sina kartor efter LövÖ, då man hade bett om helikopterhjälp därifrån för en man med misstänkt hjärtinfarkt. Då jag hörde deras problem över att inte hitta Lövö, så gick jag fram och visade på deras karta vart Lövö fanns. Efter det var det inga problem att få ta lunch.
Åkte in till Kalmar, där det var en skön fin vinterdag med sol!
Men väderradaren visade på fortsatt nederbörd i Mönsterås! Sturup ff förtvivlade!
Ringde sedan åter till vägverket för att höra om möjligheten till hemfärd. Fick åter nej, Hittade till den natten en soffa att sova på.
Dagen efter, fredagen kunde jag äntligen åka hem på eftermiddagen. Fram till Ålem var det inte speciellt mycket snö, men från Ålem till Mönsterås, två meters snövallar!
Jag fick parkera vid Åshaga trots att jag bodde i Ljungnäs.
Ett halvår senare på sommaren fick jag förklaring från en SMHI meteorolog som tjänstgjorde på väderavdelningen som rervare.
Orsaken till deta var OKG!
Deras kylvatten som håller en viss temperatur gjorde att värmen från detta steg och bildade moln med nederbörd i. Under särskilda väderbetingelser kan detta fenomen uppstå, Det var därför som ovädret stod still. hela tiden kom nytt kylvatten som i sin tur blev värme som steg osv.
När väderbetingelserna ändrades något, så försvann förutsättningar för moln och nederbördsproduktion.
Vilken historia! Får jag ge den ett eget inlägg?
Självklart
Tack! Då lägger jag ut det i morgon.
Skicka en kommentar