Den skadeskjutna vargen lyckades fly in i skogen. Fritt foto från Fotoakuten.
Vargen var hatad
I det gamla bondesamhället var vargen ett hatat djur som tog människans föda. För en vanlig bonde som skulle försörja en hel familj var det en fråga om liv och död. Bonden skulle ha känt sig helt främmande inför dagens disneyfierade bild av vargen. Vargjakten var självklar och lite här och var fanns det även varggropar. Nästan varje år sköt man ett antal vargar. I en socken kunde man skjuta alltifrån en till bortåt 40 vargar per år. Under lång tid sa man att man sköt den sista vargen i våra bygder på 1860-talet. Idag får man väl säga den senaste.
En varghistoria från Alebo
Idag ska jag berätta en varghistoria från byn Alebo i Mönsterås socken som utspelade sig år 1861. Händelsen rapporterades först i lokalpressen, men har också förts vidare som muntlig tradition. Så här lyder den muntliga versionen. Tidningsversionen återges längst ned.
En varg försöker ta gässen
Oskar Nilsson i Alebo berättar att hans farfar, bonden Nils Peter Jonsson, och en man som kallades Svente Lustig, blivit bitna av en varg i början av 1860-talet.
Svente Lustig hade kommit in i Nils Jonssons hus och sagt att ”en hund håller på att ta dina gäss som simmar nere i ån.” Männen gick ner till ån åtföljda av Jonssons hund. De får då se att det är en varg som försöker ta gässen.
Vargen går till attack
Vargen och hunden börjar slåss. Det hade fallit lite snö och Nils Jonsson försöker skrämma bort vargen genom att sparka snö på den. Vargen anfaller då Nils och biter honom i sidan. Därefter rusar den på Svente Lustig och biter honom i armen. Nils Jonsson skjuter därefter på vargen som dock skadeskjuten och blödande lyckas fly undan in i skogen.
Vargen angriper igen
Lite senare samma dag kommer ett sällskap på sex personer gåendes på en väg vid Lilla Forsa. Helt plötsligt uppenbarar sig den skadade vargen, dock ej värre skadad än att han anfaller sällskapet varvid en person blir biten i ena armen. Även här skjuter man på vargen som även denna gång lyckas komma undan.
Kyrkoherden griper in
Senare samma dag har vargen nått prästgården på Herrstorp. Där står åldrige kyrkoherden Anders George Elfström (1784-1879) och samtalar med två arbetare som håller på att reparera en grind. Vargen som är svårt skadeskjuten och utmattad försöker ta sig över gärdesgården intill grinden. Kyrkoherde Elfström skyndar fram och lyckas få tag i vargens ena bakben. Med slag av Elfströms krycka och bösseskott lyckas man sedan avliva den blodtörstiga besten.
Nedan återges vad som stod i tidningsnotisen 1861. Klicka för större format.
OBS: Jag har själv ingenting emot vargar och är inte ute efter att sprida misstänksamhet mot vargar. Mitt syfte har varit att återge en spännande historia från 1860-talet. En gissning är att vargens aggressivitet i första läget berodde på hunden, för att senare bero på att han blivit skadeskjuten.
En varggrop i Grönskog.
Varggrop i Kråkebäck.
2 kommentarer:
Haha, verkligen en "historia" präglad av sin samtid.
Märkligt vilka dåliga skyttar de var på den tiden i Alebo.
Prelaten på Herrstorp som enligt historien blev 115 år var vid tillfället för besöket av denna seglivade varg 96 år gammal, nog luktar det både skryt, skrävel som propaganda för varghat.
De har skrivit fel om kyrkoherden. Han var inte född 1764 utan 1784. Men visst är det svårt att veta sanningshalten i detaljerna. Men någon kärna av sanning finns det säkert. Förmodligen dök det upp en varg som de sköt lite dåligt, och så dök den upp på en annan plats där man lyckades skjuta ihjäl den. Helt osannolikt är det nog inte att en skadeskjuten varg anfaller.
Skicka en kommentar