Nåden och rättskänslan - går dom att förena?

Nåden
En av den kristna trons viktigaste realiteter är nåden. Människan har inte fått livet och frälsningen som en rättighet, utan som en oförtjänt välvillig gåva av Gud. Ingen kan så att säga jobba sig in i himlen på gott uppförande eller goda meriter. Paradiset är ingen lön för ett hårt och strävsamt liv, som man kan tro om man lyssnar på Alfreds sång ”Fattig bonddräng” i Astrid Lindgrens Emil. Allt är Guds gåva i skapelsen och genom Jesu försoningsoffer. Så långt kristen tro.

Nådens princip bör förstås tillämpas även i mellanmänskliga relationer. I stället för hämnd så lever man förlåtelsens liv. Det är inte enkelt, men något en kristen strävar efter.

Rättskänslan
Givetvis kan nådens princip kombineras med en stark rättskänsla. Nåden sopar inte under mattan. Detta är extra viktigt gentemot stat, kommun och myndigheter av olika slag. Där får man lov att tillämpa en något mer kritisk hållning än man kan göra gentemot sig själv och sina medmänniskor. Anledningen är att den lilla människan lätt kommer i kläm när politiska institutioner och myndigheter blir korrupta eller brister i rutiner och rättvisa. Detta insåg Jesus själv som inte tvekade att kalla Herodes för ”den räven”.

Därmed har jag angett förklaringen till att jag ofta är kritisk gentemot myndigheter som missköter sig, men mer generös gentemot den enskilda människan.