Monarkarns hus byggdes 1941. Här ser vi att byggnationen precis har påbörjats. Kortet taget från Kråkerumssidan.
Här står huset färdigt i mitten på vänstra sidan.
Storgatan omkring 1900. Ungefär samma vy som fotot ovan. Vi ser här några vackra gamla hus på vänster sida som sedermera revs och fick ge plats för "Monarkarns" och hans norra granne.
Källor
Det översta fotot återfinns i Stranda Hembygdsförenings arkiv. De andra två korten har jag själv.
13 kommentarer:
Kring 1950 använde sig statspolisen från Kalmar av prången för att gömma sig och göra fartkontroller! Man lade ut någon form av dubbla kablar som mätte hastigheten!
Minns Gunnar "Monarkarn" och hans Sport och Cykelaffär mycket väl.
"Monarkarn" var närmast svår att handla av, han stod oftast med armarna i kors lutande sig bakåt mot den inre bänkskivan som att han var ovillig till säljaction. Ja, han omakade sig ogärna, man fick intrycket av att han var lat. Han tvekade inför att ta fram de sport eller cykelprylar man var intresserad av - klart att man ville titta och känna på grejerna!
Minns när farsan och jag skulle köpa nya längåknings skidor av "Monarkarn". Eftersom farsan i sin ungdom och även som vuxen tävlade en hel del i längskidåkning så visste han hur man provade ut skidor som exv att få rätt "spann" och längd på skidor och stavar. "Monarkarn", han ville inte vara med om någon utprovning över huvud taget utan tyckte att första bästa outprovade par dög lika så bra som något annat par skidor. Farsan stod dock på sig och var väl lite smått förbannad på "Monarkarn" och hans direkta ovilja till att vara behjälplig med utprovandet, farsan lärde då Gunnar varför det var viktigt med rätt "spann" och längd och hur man provade ut detta. När lektionen var över sa Gunnar medans han gäspade,"jaså".
Ja, make till visat ointresse för kunden eller att vilja sälja får man leta efter, kanske att Gunnar var urless på att stå där dag in och dag ut i sin sportaffär som en fånge i en osynlig bur.
Minns även ett annat köptillfälle(1972)då jag beställt en 10 eller möjligen var det en 12 växlad blå/vit Monark tävlingscykel av Gunnar "Monark". Vid leveransen upptäckte jag att ramstorleken var ett nummer för stor mot vad jag hade beställt varför jag krävde att han beställde en ny dito cykel med rätt ramstorlek. Gunnar menade då på att jag trots mina då 20 år säkert inte hade vuxit färdigt än och att cyklen så småningom skulle passa mig alldeles utmärkt.
Detta var knappast något jag kunnde acceptera så det blev en hel del munhuggning oss emellan innan han ytterst motvilligt tog hem en ny cykel.
"Monarkarn" hade en anställd, en cykel och moped reperatör(Karl-Erik)som huserade i verkstaden i källarplanet. Har för mig att denne Karl-Erik på fritiden körde motocross och trial.
Även jag minns baksidan/nedsidan av huset där ingången till verkstaden fanns och där slangen med tryckluft alltid fanns till hands vardag som helg.
Så fungerade nog de flesta köpmän förr i tiden både i Mönsterås och f ö i Sverige!
Att köpmän på den tiden generellt skulle betett sig(enligt Anonym) som "Monarkarn" är knappast något som jag kan hålla med om. Jag har givetvis långt fler erfarenheter av köpmän här i M-ås än Gunnar och vidare i Kalmar, i O-hamn mfl orter, Gunnar var unik i sitt sätt mot kunderna.
Om vi från Monarkarns hus tar oss lite snett över Storgatan SV ut så ligger där D.E Carlssons där "Olle Spik" huserade under samma tid som Gunnar var aktiv samtidigt som oaktiv.
Olle var Gunnars direkta motpol vad det gäller viljan och inställningen till att göra affärer.
Olle, var alltid pigg till att vilja sälja och inte heller omöjlig till att fixa finansiering om det var lite dyrare grejor som båtar och motorer.
Måste säga att Olle Spik var den köpman i Mönsterås som utan jämförelse under min tid som konsument varit den mest lämpade för sitt yrke - det är inte utan att man saknar "Olle Spik" för de möjligheter han gav en fattig arbetargrabb att möjliggöra inköp av lite dyrare kapitalvaror.
Jag lyckades få denne flegmatiske man ur balans en gång. Tillsammans med min far skulle jag för första gången köpa en fullstor herrcykel, dessutom ny. Valet föll på en Nordstjernan, som om jag minns rätt var en billighetsvariant av Monark. Bland annat var den inte lackad i två lager som Monark och Crescent. Monarkarn tyckte att jag skulle provcykla runt kvarteret (alltså in vid mejeriet och tillbaka på Hagagatan och Storgatan, typ). Men min far viskade att jag skulle cykla rakt hem med en gång, så skulle han fixa betalningen. Jag försvann alltså i hög fart längs Storgatan västerut, bort mot riks-15. Då blev Monarkarn helt stum en kort stund. Cykeln var härlig att trampa, de 11 kilometrarna gick som en dans trots att det bara var en växel!
Jag hade aldrig problem med Gunnar Monarkarn. Fick alltid rabatt när jag handlade något där. Fattades det några kronor eller öron, var detta aldrig några problem.
Vi ett tillfälle skulle jag köpa skridskor med min pappa. Vi tittade på ett par skridskor, som verkade bra. -Vänta ett tag, sa Gunnar och hämtade ett par betydligt dyrare skridskor.
Dom här får ni för halva priset, det är en som beställde dom här i höstas, men har inte hämtat dom än. Jag säljer dom billigt så att jag kan säga att dom är sålda om ha kommer in och frågar efter, nu långt efter att han skulle hämtat dom.
Dom skridskorna som vi tittade på tror jag kostade 170 kr, vi skulle få dom andra för 200 kr.
Självklart blev det dom dyrare skridskorna, som var ett par CCM Professional Prolite, en något billigare variant av CCM:s "slagskepp CCC Tackaberry Prolite. Skillnaden var att TAckaberry modellen var i kängruskinn, medans mina var i boxkalv.
Underbara skridskor, som min far lite senare började låna av mig, när han spelade bandy i MÖnsterås.
Min far ville minnas att affären före Gunnar Monark innehades av Sigge Fransson, en man med pipig röst. Min far var ofta inne hos Gunnar och småpratade och minns honom som lugn men ganska skojfrisk. Han brukade gå runt och plocka lite i sakerna. När det var svåra cykeljobb kallades någon som hette Lennart in.
Björn Olsson, skriver att han alltid fick rabatt på allt han handlade av "Monarkarn".
Din far var ju Giffare och känd fotbollsspelare, kanske även bekant med Gunnar från barndomen. På så sätt betraktad som lite mer märkvärdig av Gunnar än vad han ansåg de flesta andra innevånare i M-ås vara. I detta förhållande kan du med all säkerhet finna orsaken till din eviga rabbat hos "Monarkarn".
Jag och troligtvis de flesta andra barn och ungdomar och deras föräldrar fick alltid betala fullt pris för varorna som handlades hos "Monarkarn", detta för att "Monarkarn" skulle kunna vara generös mot några få utvalda.
Ja det är ju så livet är beskaffat, somliga glider alltid på en räkmacka betald av andra.
Tanken med mitt inlägg var ju inte att svartmåla Gunnar Monark, utan att påminna om en miljö där de flesta i Mönsterås nog har varit någon gång. Men det är klart att vi alla har olika minnen och erfarenheter av en person. Men någon rättvis helhetsbild av en människas livsgärning är ju omöjligt för oss att ge. Vi har bara små glimtar från besök i affären.
Jag tror att skälet till rabatten var snarare att vi var bra kunder där. Våra cyklar var ständigt där på reparation. Jag handlade själv mycket där som 9-15-åring. Nästan allt som hade sport att göra (förutom det som jag skickade efter från Fliesbergs i Sollefteå)
Däremot om det saknades 25 öre i leksaksaffären (kommer inte i håg vad den hette, men Barkstedts hette dom som drev den) så blev det ingen affär.
Klart är att Gunnar "Monarkarn" visar upp olika sidor av sig själv beroende på vem man var och var ättelägg till. Dock borde han som köpman insett att att alla kunders pengar är lika mycket värda och därför åtminstånde borde varit neutral i sitt utspel.
Nu ska ju inte mina små "glimtar" av erfarenheter av Gunnar "Monarkarn" bli till en dom över hur han rent allmänt var som person, han var säkert en bra far och make och sina vänners bästa vän.
Nu är Gunnar "Monarkarn" långt ifrån den värste av de s.k. köpmännen här i Mönsterås som negativt särbehandlat mig som kund utifrån privatpersonliga omständigheter, det finns åtskillig fler.
Jag har i tidigare inlägg på min blogg utlovat att skriva om dessa mina antagonister, jag kommer så att göra.
Jonny, du har inte minst i dina egna berättelser om ditt liv förr och nu här i Mönsterås gett en bild av hur viktigt det är att tillhöra rätt klientel för att inte bli orättvist behandlad här i Mönsterås.
Man får ett starkt intryck av att du upplever det som att den negativa särbehandlingen av din person blivit långt mycket värre under de år du bott här i Mönsterås som vuxen än vad du upplevde det som under barn och ungdomsåren.
Om, så är du inte ensam om det!
Jo, visst finns det särbehandling lite överallt, även om jag nog inte har råkat uppleva det i småbutikerna. Men det kan säkert förekomma. Jag läser med intresse alla inlägg. Olika åsikter har kommit fram. Själv minns jag inte Gunnar så mycket eftersom jag bara fyllde på luft i däcken.
Nedan följer en kommentar från Willy som jag hjälper till att publicera:
"Hej! Allt tar tid! Att komma med kommentar till detta tog 9 år. Ovanstående köpmannanamn är mig bekanta, har träffat samtliga, och kanske inte handlade så mycket av ”Gunnar i Monark”, men var ofta uppe hos honom i affären, efter att först ha varit i undre regionerna; verkstaden, där gode vännen Karl-Erik Eriksson (Kalle Monark), omtyckt och skicklig, utförde sitt arbete. Gunnar och jag blev goda vänner, trevliga stunder tillsammans. Karl-Erik och jag är fortfarande vänner, men träffas ytterst sällan numera.
Det fanns även en annan driftig köpman, som också hette Gunnar Karlsson, och som drev ett antal livsmedelsaffärer i Köpingen. Denne Gunnar Karlsson avled hastigt, och i anslutning till hans dödsruna hade ett foto av ”Gunnar i Monark” publicerats. Misstaget rättades nog snabbt till. I övrigt var dödsrunan korrekt.
Innan Gunnar tillträdde var det, som någon nämnde, Sigge Fransson, som givetvis kallades ”Sigge Monark!” Hade stor, röd Indian motorcykel med sidovagn. Kanske skaffade han bil senare. Som medhjälpare fanns i verkstaden , Lennart, trooor att efternamnet var Karlsson, men är osäker. Lugn och skicklig, och kunde verkligen ta hand om de påhängsmotorer för cyklar som kom efter 1952, då dessa blev tillåtna.
”Olle Spik” hade min faders fulla förtroende, köpta alltid cyklar i ”David Carlssons Järnhandel”. Vet inte om sonen Olle tagit över när Fadern (Petrus) köpte min första moped där, en Autoped, helsvensk moped, 1-växlad med lamellkoppling. De första Autopederna hade bara en vridbar krok nere på motorn, medelst vilken man kopplade iii växeln, eller uuur. NV, Nymans Verkstäder, tillverkade Autopederna.
Oj, då jag svävade visst uuut, stannar frivilligt, annars är detta ett oäääändligt ämne!
Hälsningar!
Willy
Skicka en kommentar