Det här våffeljärnet använde rånmördaren Nils Ågren när han bakade våfflor med arsenik i för att förgifta ett vittne. Våffeljärnet finns idag att beskåda på Mönsterås Hembygdsgård.
Den sista avrättningen på Kuggås
Den 4 maj 1849 avrättades torparen Nils Ågren genom halshuggning. Det var den sista avrättningen på Kuggås. Enligt ögonvittnen samlades 7000-8000 människor för att bevittna när Nils huvud skildes från kroppen.
Rånmord och förgiftat vittne
Nils hade mycket på sitt samvete. Det kunde ibland hända att publiken tog ställning för den dömde; särskilt om det fanns synnerligen förmildrande omständigheter, om den dömde var djupt ångerfull eller ibland om han hade ett osedvanligt vackert utseende. Nils Ågren kunde inte räkna med något folkligt stöd. Tvärtom var han sällsynt råbarkad. Den som hade rånmördat ett gammalt par och dessutom förgiftat ett vittne på ett illslugt sätt kunde inte räkna med några sympatier.
Nils bakgrund
Nils Ågren kom från en relativt välbärgad släkt. I alla fall om man går ett par generationer bakåt i tiden. Hans farfar Sven Ågren var rusthållare i Sörvik/Byteshell, Döderhults socken, och gift med Eva Nora Söderberg som kom från en förhållandevis fin bokhållarefamilj med viss anknytning till adelssläkter. Nils far, Jonas Ågren, var bonde i Appelrum i samma socken.
Nils blev torpare
Nils föddes i augusti 1802 och blev redan som treåring faderlös. 1806 härjade lungsoten och Nils fader var en av dem som strök med. Denna svåra start i livet gjorde det inte lättare för Nils att etablera sig i samhället, och som så många andra bondsöner på 1800-talet lyckades han inte stanna kvar på den nivå hans förfäder hade levt på, utan fick nöja sig med ett osäkert torparliv på olika torp i Döderhult socken. 1822 gifte han sig med Katarina Olsdotter med vilken han fick minst fem barn.
Stölder
Någonstans gick det illa och Nils påbörjade en bana som tjuv. Om det var fattigdom som fick honom att börja vet jag inte. Redan omkring 1841 verkar han dömas för stöld och delaktighet i mord. Året därpå straffades han ånyo för stöld. 1843 klagade prästen över att han på flera år ej bevistat husförhör eller Herrens Heliga nattvard.
Rånmord och förgiftade våfflor
En tid efter de första stölderna genomförde han med två andra män ännu ett rånmord mot ett äldre par. Sannolikt deltog även en av hans söner. När det närmade sig rättegång bestämde sig Nils för att tysta ett vittne. Således bakade Nils in arsenik i våfflor och blandade livsfarlig skesyra i brännvinet. Därefter sökte han upp vittnet på kyrkbacken efter en gudstjänst. Där spelade Nils försonlig och bjöd vittnet på nybakade våfflor som gladeligen sköljdes ned med brännvin. På vägen hem avled vittnet av förgiftningsskador.
Stursk
Vid rättegången på tinget i Mönsterås uppträdde Nils sturskt. Han ville inte erkänna mordet på det gamla paret utan kom med ideliga undanflykter. Den erfarna domaren lär då med en gest ut mot Kuggås avrättningsplats ha yttrat orden: ”Ditt huvud kommer nog att ramla härute”. Nils svarade då: ”Nähä, dä blir ingenting med dä!”.
Ingen sinnesändring
Som brukligt var fick Nils prata med en präst före avrättningen. Men efter flera timmars samtal kunde prästen till sin stora fasa konstatera att ingen sinnesändring eller ånger märktes hos Nils. Hemma i torpet satt den nyblivna änkan med barnen.
Prästen noterade i husförhörslängden att Nils hade avrättats.
I dödsboken har prästen skrivit in att Nils avrättades på Kuggås genom halshuggning.
1 kommentar:
Jag råkade hitta din blogg när jag letade efter information om Sven Ågren. Min anmoder var Nils syster - tack för mycket intressant läsning!
Skicka en kommentar