14 augusti 2010

Nils Söderbäck


Nils Söderbäck (1907-2004) var en allsidig diktare, konstnär och humanist från Mönsteråsbygden. Själv är jag lycklig ägare av denna diktsamling från 1985 - dessutom med dedikation.










Nils Söderbäck
När man läser om Mönsterås på Wikipedia så nämns ett antal framstående personer från köpingen. Tyvärr saknas ett namn – Nils Söderbäck. För nog borde han ha varit med där. Men hur många av dagens unga Mönsteråsare känner till Nils Söderbäck (1907-2004)? Glömskan kommer för snabbt ibland. Själv träffade jag honom bara en gång när jag jobbade på biblioteket omkring 2002, då en snäll gammal man kom in och överlämnade sin senaste bok.

Timglaset
Nils Söderbäck var en allsidig man som de sista årtiondena bodde på Lövö strax utanför Mönsterås. Under många år arbetade han som tjänsteman inom skolväsendet. Som pensionär fick han mer tid för sina kreativa och konstnärliga sidor. För många är han kanske mest känd för att ha satt upp Eric Nygrens historiska krönikespel ”Timglaset” som varje år mellan 1982 och 1999 spelades i Kronobäcks klosterruin.

En diktare med rättspatos
Men Nils gav också ut egna diktsamlingar av hög klass, målade tavlor och komponerade musik. Han var också en sann naturvän och humanist i ordets rätta bemärkelse. Med en sällspord energi och rättspatos kämpade Nils alltid för den lilla människans rätt gentemot trångsynta byråkratiska myndigheter .

För den som vill läsa mer om Nils Söderbäcks liv rekommenderas Ulf Söderbäcks artikel om sin far i tidskriften Stranda 2007-2008.

Ett urval av Nils Söderbäcks litterära produktion (alla finns på Mönsterås bibliotek)
På längtans och kärlekens stigar (dikter), 1985

Livet och döden (dikter), 1988

Mellan himmel och jord (dikter), 1994

Tankar och hågkomster av en gräsrot: nedskrivna för hans anhöriga fram till år 2001, 2002.

1 kommentar:

Eje Wadebro sa...

Nils Söderbäck var en stor humanist och kulturell person. Särskilt minns jag honom hans musikaliska framförande när han firade sin 90-årsdag i församlingshemmet.
Vidare när vi under många år framförde Nygrens Munkspel i klosterruinen var han den drivande
i spelets alla detaljer.
Han var dessutom en stor natur- och miljövän och fick inte den uppmärksamhet som han borde fått.