Censur i Kalmar. Så här går bibliotekens bokinköp till i Mönsterås

Censur vid bokinköp i Kalmar
Noterar att man i Kalmar har fattat beslut om att biblioteken inte skall köpa in litteratur som kan tänkas vara rasistiskt eller sexuellt diskriminerande, material eller medier som propagerar för rasism, våld, pornografi och liknande. Detta kan ju låta bra på ytan, men när blev det bibliotekens uppgift att agera åsiktspolis? Bibliotekens uppgift är att värna det fria ordet, även sådana ord de flesta utav oss inte tycker om. Om nu biblioteken skall införa censur och bli den politiska korrekthetens dräng så är det illa ställt. Christopher Dywik har skrivit en bra kritisk debattartikel om detta i dagens Barometern/OT (ej utlagd på Internet, men numera på Dywiks blogg).

Bort med det mesta...
Steget mellan att inte köpa in misshaglig ny litteratur och att rensa ut redan befintlig litteratur är inte långt. Det är ju bara att tänka på konsekvenserna. Inga fler biblar som ju uppfattas diskriminerande av många homosexuella. Inte heller koranen som ju många anser diskriminerande mot icke-muslimer. Ja, bort med alla böcker som på något sätt kan tänkas ha diskriminerande inslag – bort med klassiker av Dostojevskij, Strindberg och Hemmingway, för att bara nämna några. Och så alla debattböcker med kontroversiella åsikter. Bort med alla skrifter av Karl Marx och Adolf Hitler – förvisso obehagliga till sitt innehåll, men viktiga för att förstå vad som hände i historien. Och så bort med all sk ”tantsnusk” som ju ofta har i det närmaste pornografiska beskrivningar i sina erotiska passager.

Hur fungerar det i Mönsterås?
Hur fungerar det då i Mönsterås? Jag frågade biblioteket och fick följande svar från kulturchef Carina Eskelin:

I Mönsterås kommuns biblioteksplan finns inga skrivningar liknande de som du nämner. Vi har idag ingen separat medieplan. I arbetet med våra medieinköp strävar vi efter att skapa ett allsidigt bestånd av litteratur efter kommuninvånarnas behov, vägledande är bl.a. kulturplanens skrivningar om att biblioteken skall medverka till att höja kunskaps- och utbildningsnivån hos kommuninvånarna och att vi skall arbeta läsfrämjande. Bibliotekets mediebudget medger endast inköp av en bråkdel av den litteratur som ges ut vilket självklart betyder att ett urval alltid görs. I det urvalet prioriterar vi bl.a. inte litteratur som spekulerar i våld, sex eller könsfördomar eller som propagerar för rasdiskriminering eller förföljelse av oliktänkande.

Mönsteråsbiblioteken har alltså ingen skriven plan, även om inköpen i praktiken alltså verkar följa samma riktlinjer som i Kalmar. Ett urval måste förstås göras, och då faller det sig väl naturligt för de flesta att inte köpa hem litteratur av den nämnda karaktären. Men vad händer med gränsfallen? De där böckerna som är kontroversiella utan att för den skull mana till lagbrott.

Censur i alla tider
Nu är det förstås så att biblioteken i alla tider har haft en viss censur. Det är ju bibliotekets personal som bestämmer vilka böcker som skall köpas in, vilket kräver ett stort urval. Och de har ju överblicken. Ändå kan det ibland slå fel. Jag minns när jag var barn och hur Mönsterås bibliotek plötsligt slutade köpa in Kitty, Biggles, Tvillingdetektiverna, Enid Blytons femböcker och annat av samma slag som den kombinerade vänster-höger-kultureliten såg ned på. De ansågs antingen vara skräplitteratur eller förmedlare av förlegade könsroller och andra stereotyper.

Så här gjorde man när jag jobbade på biblioteket
När jag jobbade på biblioteket för några år sedan så gick bokinköpen till på följande sätt. Alla som jobbade på kommunens bibliotek fick med jämna mellanrum listor på nya böcker. Dessa gick man igenom varvid man kryssade för de böcker man ville köpa in. Därefter samlades all personal för att gå igenom förslagen och fatta slutligt beslut om inköp.

Nä, Charles Bukowski fick jag inte köpa in
Jag fick alltid igenom mina förslag, utom när jag ville köpa in ett par böcker av Charles Bukowski. De ansågs nog vara för ”snuskiga” och gubbiga. Men nog har de ett ganska så ansenligt kulturvärde då han skildrar en slumverklighet som man sällan får beskriven i amerikanska böcker.

Ökad demokratisering önskvärd
Låntagare fick förstås också föreslå inköp, men det hände inte så ofta eftersom biblioteket inte informerade tydligt om denna möjlighet. Själv drev jag linjen att bokinköpen borde demokratiseras ytterligare, så att man aktivt uppmuntrade låntagarna att komma med förslag. Man kan förstås också fundera på hur det faktum att 100% av personalen är kvinnor påverkar bokinköpens karaktär. Personalen är förvisso professionell, men det är nog svårt att helt leva sig in den manliga befolkningens önskemål.