Välskriven bok om Carl Boberg griper tag och väcker frågor

Det har under året kommit ett par böcker med Mönsteråsanknytning som är väl värda att läsas. Harry Netzells bok om Carl Boberg är en av dem.

Biografi om Carl Boberg
De flesta mönsteråsare har förstås hört talas om psalmförfattaren, diktaren, predikanten, pastorn, skribenten, redaktören och riksdagsmannen Carl Boberg (1859-1940). Många vet kanske att han kom från Mönsterås och att han skrev psalmen O Store Gud. Men sedan då? För den kunskapstörstande finns det nu en riktigt bra biografi att tillgå – Harry Netzells bok ”Då brister själen ut...en bok om Carl Boberg”.

Lyckad traditionell biografi
I mångt och mycket är det en traditionell biografi, i huvudsak kronologiskt upplagd. Personligen störs jag inte av anslaget. Eftersom författaren utomordentligt skickligt väver ihop Carl Bobergs levnadsöde med tidens religiösa och politiska utveckling så passar det utmärkt med en tydlig tidsaxel att förhålla sig till. Författaren har varken brevväxling eller dagböcker att tillgå, vilket förstås bör ha gjort det svårt att nå fram till Bobergs innersta tankar. Men jag får ändå intrycket att författaren lyckas komma Boberg nära.

Avstamp i barndomens Mönsterås
Biografin tar avstamp i Carl Bobergs barndom i Mönsteråsbygden. Därefter får vi följa hans religiösa och politiska utveckling genom hela livet, samtidigt som vi här och var får inblickar i hans delvis tragiska familjeliv och moraliska felsteg.

Politisk och religiös utveckling
Särskilt intressant är skildringen av hur Carl Bobergs avståndstagande från socialism och kommunism driver honom från en liberal position till att bli konservativ riksdagsledamot för Högern. På 1930-talet leder honom samma anti-socialistiska inställning till kontroversiella hyllningar av Hitler och Mussolini (mer härom senare). Mycket intressant är också Carl Bobergs långsamma förvandling från radikal frikyrkopastor till en betydligt mer allmänkyrklig kristen, i praktiken ganska nära Svenska Kyrkan.

Familjeliv med komplikationer
Mest gripande är de avsnitt som behandlar Carl Bobergs familjeliv. Redan efter ett par års äktenskap blev hans första hustru psykiskt sjuk och inlagd på Sankt Sigfrids vårdanstalt i Växjö där hon kom att stanna resten av sitt liv. Ett äktenskap på distans medförde förstås komplikationer och frestelser för en man i sina bästa år. Författaren väjer inte för Bobergs mänskliga tillkortakommanden på erotikens område, utan att för den skull frossa i detaljer. 1911 ledde omständigheterna fram till att Carl Boberg blev far till en son, Gustaf, utanför äktenskapet. Några år senare skiljer sig Boberg från sin psykiskt sjuka fru och gifter kort därefter om sig.

Bobergs utomäktenskapliga förbindelse(r), skilsmässa, omgifte, och med tiden allt mer liberala uttalanden om alkohol (att ta sig en pilsner och ett glas vin vid högtidliga tillfällen gick bra enligt Boberg) gjorde honom högst kontroversiell inom frikyrkan.

Biografins etik
Författaren väljer att inte gå in på vem som var moder till den utomäktenskapliga sonen Gustaf. Därmed följer författaren en svensk biografitradition där man inte går in på känsliga detaljer. Förutom etiska argument brukar man framhålla att detaljerade uppgifter av den karaktären i regel inte bidrar till en ökad förståelse av biografins huvudperson. I många andra länder skulle man inte ha väjt för att gå in mer i detalj på felstegen på kärlekslivets område. Ibland kan jag tycka att den svenska traditionen är lite för hänsynsfull och undviker den svåra verkligheten, rent av skambelägger den utifrån de normer som rådde då allt utspelade sig. Men i det här fallet har jag svårt att se att förståelsen av Carl Boberg skulle ha ökat av en publicering av moderns namn. Möjligtvis kunde det vara intressant att veta i vilka kretsar han träffade modern till Gustaf. Nå, den som verkligen vill kan förstås ta reda på vem modern var. Jag offrade en halvtimma i gamla kyrkoböcker, men nådde inte riktigt fram till svaret. Men jag skulle gissa att en normalbegåvad släktforskare löser mysteriet inom ett par timmar.

Carl Boberg och nazismen
Avslutningsvis några ord om Carl Boberg och nazismen. Att den konservative Boberg var tyskvänlig vid 1930-talets början var i sig inget anmärkningsvärt som bör misstänkliggöras. Sverige hade sedan många årtionden vänt sig mot den tyska kulturen. Denna inställning bröt man inte med i en handvändning bara för att Hitler kommit till makten 1933. Mer olustigt anmärkningsvärt tycker jag dock en artikel av Carl Boberg från 1933 är. Han synes där förorda en utveckling mot diktatur för att få stopp på de tokiga socialisterna och kommunisterna. Han skriver då bland annat: ”Då friheten slår över i dumma krav och handlingar, närmar sig sakta och säkert frihetens förintelse och övergång till diktatur. Så skedde i Italien och så har nu skett även i Tyskland. Orsaken är att socialisterna visa sig alltför svaga i sitt motstånd mot kommunisterna...Detta ha Hindenburg, Hitler, von Papen och tusentals andra kloka tyskar insett”.

Carl Boberg var förvisso inte ensam om att vara positivt inställd till Hitler 1933, men Högerpartiet i Sverige intog förhållandevis tidigt en nazikritisk hållning. Huruvida Boberg också bytte åsikt verkar vara oklart. Helt klart är att det inte alls var omöjligt att se klart på Hitler redan 1933, vilket flera också gjorde. Därmed kan man inte säga att Boberg var nazist. Men han visade onekligen prov på en genomtänkt positiv syn på Hitlers nya diktatur.

Riksföreningen Sverige-Tyskland
Något som inte tas upp i boken är att Carl Bobergs son Gustaf på 1940-talet var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland, en organisation bildad 1937 med avsikt att verka för ”ett rättvist bedömande av det nya Tyskland”. Nu var inte alla som var med där nazister, även om många var det. Några var med därför att de bedrev handel med Tyskland. Gustaf var tidningsdirektör i Eksjö. Här skulle biografin ha kunnat gräva djupare för att bringa klarhet i familjen Bobergs förhållande till nazismen. Nu kvarstår många olustiga frågetecken i en allvarlig fråga.

Slutord
Som helhet tror jag att Harry Netzell ger en balanserad och rättvis bild av Carl Boberg och hans samtid. Carl Boberg var onekligen, olustiga politiska idéer på 1930-talet till trots, en man med en imponerande kapacitet på många områden. Biografin visar också att han var långt ifrån perfekt. Han hade en del svåra livsomständigheter att hantera som emellanåt ledde honom fel. Dock känner jag mig lite osäker på om jag hade funnit Carl Boberg sympatisk om jag hade träffat honom. Jag nöjer mig med Harry Netzells biografi.

Boken kostar ca 158-179 kr.

Den som vill se vilka som var medlemmar i Riksföreningen Sverige-Tyskland återfinner en lista här. Betänk dock att medlemskap inte med automatik betydde att man var nazist.