Den sjuka jultomtens besök

Julaftonen blev ungefär som den brukar bli - god mat, gemenskap, tomtebesök och en påminnelse om julens kärnbudskap. Kan jag förmedla något av den glädje och förväntan som barndomens jular innebar till dottern så är jag tacksam. Jag struntar blankt i alla anti-julmoralister som försöker ge dåligt samvete för att man äter gott och skämmer bort sina ungar med julklappar. Helst skulle de väl vilja att man satt med vattenglas, åt en torftig vegetarisk julsallad och gav varandra leeenden som julklappar.

Min familj tillhör definitivt samhällets nedre halva vad gäller inkomster, så jag skäms inte om vi ändå lyckas få fram god mat och några julklappar. Här följer en liten del av julaftonen, kanske dotterns höjdpunkt - den sjuka jultomtens besök. Själv hade jag som vanligt fastnat med bilen i en snödriva och missade hela föreställningen.























Den för året sjuka tomten anländer tyngd av bördor. Maten smakade inget i år pga snuvan och nu måste han dessutom ut till alla ungar med paket.


Tomten får vila på en stol. Efter att ha fått smaka lite julöl får han krafterna tillbaka.


Julklappasutdelningen kan börja.


Tomten myser när han får göra andra glada.























Efter paketutdelningen måste den trötta tomten vandra vidare ut i den hemska vinterkölden och bli ännu mer förkyld.























Först hinner tomten ge XXXX en kram.


Tomten vinkar hej då.


































Den hett eftertraktade lavalampan.


Julafton för dottern.


En monstermask ingick bland de mindre politiskt korrekta julklapparna.