Från Mielstadahass till Mönsterås

Efter att igår ha publicerat ett, så vitt jag vet, för allmänheten ej tidigare visat dokument - Mönsterås stadsprivilegier från 1604, fortsätter jag idag med en genomgång av Mönsterås som ortnamn.

Från Mielstadahass till Mönsterås
Vad betyder egentligen Mönsterås? För att besvara frågan måste man se hur ortnamnet stavades i de äldsta bevarade dokumenten.

Mönsterås omnämns första gången som socken 1309 när Carl Ragnfridsson testamenterar en halv mark till ”hospitali in Mielstadahass”. I dokument från 1326 och 1358 skriver man myolstadha aas. I och e har då ersatts av y och o.

I andra skrivelser från 1358 kan man se en annan stavning – Mölstadhåås och Mölastathåås - där y och o har ersatts av ö. En bit in på 1400-talet finner vi varianter som Mölstada aas (1414) och Mölstadhaas (1423). Men det är Mölstadåås som dominerar under 1400- och 1500-talet. Denna variant försvagas under 1600-talet, men lever kvar en bit in på 1700-talet och används parallellt med andra skrivsätt.

Redan 1440 och 1515 finns det emellertid enstaka belägg för att förledets l bytts ut mot n – Mönstadhaas och Mönstadhe aas, vilket under 1600-talet utvecklas till Munsterås respektive Mönsteråås då ”stad” byts ut mot ”ster”. 1636 stavar prästen exempelvis sin församling Mönsteråås. Ett samtida alternativ är Mölsterås som exempelvis används i stadsprivilegierna från 1604.

För att summera utvecklingen av stavningen
Mielstadhahass, Myolstadha aas – 1300-talet, särskilt första halvan.

Mölstadhåås, Mölstadåås – mitten av 1300-talet – början av 1700-talet.

Mönstadhaas, Mönstadhe aas – 1440, 1515.

Mölnstadåsh - 1544

Mölsterås – 1600-talets början.

Munsterås, Mönsteråås – 1600-talets början och framöver.

Vad betyder då Mönsterås? Jag ska redovisa fyra teorier.

Teori 1 - Mönstringsplats
På 1600-talet utgick påbud att prästerna skulle nedteckna socknarnas ”gamble antiqviteter”. Så skedde även i Mönsterås där prästen vid 1600-talets mitt, kanske 1667, redogjorde för bland annat ortens namn. I kyrkboken skriver han:
”Kallas hon Mönsteråås dher uthaf att fordomdag på dhen plattsen, hafver warit hållen Generalmönstringh, eller een munsterplats kallat, såsom efterkommande wilia seija.”

Efter att ha tagit del av hur Mönsterås under medeltiden hade förleden ”miel”, så kan vi på goda grunder stryka denna teori.


Mönsteråsprästen skriver i kyrkboken om att Mönsterås fått sitt namn efter att ha varit mönstringsplats.

Teori 2 – Åsen vid klostret (Klosteråsen)
Samma präst som redogjorde för mönstringsplatsen avslutar anteckningen genom att presentera en annan teori med följande ord: ”Eller och sitt nampn bekommit af Cronobäcks cluster”.

Vad menade prästen? Eftersom han förmodligen kunde en del latin så stod kopplingen klar för honom. Kloster hette på latin Monasterium, och därifrån är ju inte steget särskilt långt till Mönster-ås, dvs klosteråsen. Kronobäcks kloster skulle i så fall ha gett upphov till Mönsterås namn. Teorin faller på sin egen orimlighet av två skäl. Dels nämns Mönsterås som socken och ort mer än 150 år innan Kronobäcks kloster fanns (dessförinnan var det ju hospital). Dels har Mönsterås under medeltiden Miel i förleden, inte Mon eller Mön.

Teori 3 – Åsen vid kvarnstället/mjölplatsen
Den kanske mest populära och spridda teorin kopplar ihop Mönsterås med mjöl och därmed indirekt en kvarn, detta mot bakgrund av att Mönsterås förr hade miel/myol i förleden. Kvarn heter ju på tyska mühle och på engelska mill. Betydelsen blir i så fall Åsen vid kvarnstället/mjölplatsen. Mellanleden ”stad”, som det skrevs innan det blev ”ster”, betyder ju plats/ställe. Till denna teori ansluter sig Ivar Modéer (1926), Hjalmar Lindroth (1923) och Lars och Ossian Hildemo (1978).

Teori 4 – Åsen vid platsen med den finkorniga jordmånen
Den tidigare nämnda mönsteråsprästen på 1600-talet, skriver även att Mönsterås fått sitt namn efter byn Mölstad, ”såsom dhe gambla wåre förfäder hafua sagdt,...dheraf hafua somlige kallat henne mölstadåås.” Självklart har prästen rätt i detta. Och det finns en teori som ger förleden i Mölstad en annan betydelse än mjöl/kvarn. I Mönsteråsboken (1963) nämner Åke Domeij att miel kan åsyfta en slags finkornig sandig jordmån (jämför mjäll). I så fall skulle Mönsterås kort och gott betyda ”grusås”.

Denna teori utvecklas utmärkt av Kjell Johansson i en artikel i Stranda 1999-2000. Han visar att byn Mölstad nedanför åsen på medeltiden (1351) kallades Myolstadhum. Myol åsyftar enligt Kjell den finkorniga och lättodlade jordmånen. Mellanleden ”stadh” betyder plats. Slutleden um kan vara ett avkortat rum och skulle i så fall betyda öppen plats. Mot denna bakgrund föll det sig förstås naturligt att kalla den närliggande åsen för Myolstadh aas, vilket då skulle betyda Åsen vid platsen där jordmånen är finkornig.

Eftersom jag inte är språkforskare så kan jag inte avgöra om teori 3 eller 4 är den rätta.

Litteratur och källor
Hjalmar Lindroth, Våra ortnamn, 1923.

Lars och Ossian Hildemo, Värt att veta om ortnamn, 1978.

Ivar Modéer, Mönsterås, 1926

En bok om Mönsterås, 1963.

Kjell Johansson, Ortnamnet i Mönsterås, i Stranda 1999-2000.

Ortnamnsregistret

Riksarkivets medeltida brev