Sagorealism

Tillrättalagda sagor
Många av de sagor som barn idag kan läsa av klassiska sagonedtecknare som HC Andersen och Bröderna Grimm är ju omstuvade och tillrättalagda för att inte skrämma barnen. De ursprungliga sagorna var oftast skrämmande, hade inte alltid lyckliga slut och var tänkta för en vuxen publik.

Sagorealism
Min dotter på 7 år skriver sagor i den realistiska traditionen och struntar blankt i det tillrättalagda. Häromdagen läste jag en ny saga som hon skrivit i skolan. Historien går i korthet ut på att en flicka sugs upp i en tornado, faller till marken och dör, förs till sjukhus där man inte lyckas återuppliva henne varför flickans begravs. En förskräcklig men realistisk historia.

Mina föräldrar kontaktades
Jag minns själv när jag i årskurs 5 skrev en oerhört smaklös och absurd historia om en man som hoppade från Ölandsbron. Fröken blev förskräckt och mina föräldrar kopplades in för att utröna att jag inte mådde dåligt eller var självmordsbenägen. Jag mådde dock toppen och berättelsen var mest ett utslag av den något sjuka humor som vi ungar just då hade.

Ännu har skolan inte reagerat på min dotters historia, vilket jag är tacksam för. Den är som sagt realistisk, men eftersom vi i Sverige sedan lång tid har tabubelagt döden så kan den framstå som "barnförbjuden". Det behövs emellertid inga pseudopsykologiska tolkningar. Min dotter är helt enkelt oerhört fascinerad av tornados och vulkaner. Varken mer eller mindre. Och som förälder är jag stolt över att hon inte är helt disneyfierad (prins, prinsessa, elaking och lyckligt slut).