Sommarpredikan I - Den kristne, pengarna och omsorgen om den fattige

När jag bodde i Växjö brukade jag ibland vara med i Kristen närradio och ha egna program. Det var givande. Men de senaste åren har jag inte upplevt någon kallelse, som det heter på kristet språk, att predika. Men den här sommaren ska jag göra ett undantag och förmedla tre sommarpredikningar. Den första kommer idag.

Bibeln har en del att säga om pengar och rättvisa

Jag växte upp i en karismatisk kristen församling där man särskilt lyfte fram gåvan att tala i tungor, gåvan att profetera och gåvan att bota sjuka när man skulle praktisera den kristna tron. Och eftersom det står om detta i Bibeln så var det förstås helt i sin ordning. Däremot lyfte man sällan fram de bibelord som talade om ekonomisk rättvisa och att rika skulle dela med sig åt de fattiga så att en utjämning skedde, även om man förstås samlade in pengar och gav till olika behjärtansvärda ändamål.  Men, Bibeln talar faktiskt en hel del om detta ämne, som jag idag tänkte snudda vid.

Omsorg om fattiga och sjuka
Den kristna kyrkan har genom historien vinnlagt sig om att visa omsorg gentemot fattiga och sjuka. När kyrkans ledare emellanåt har övergett enkelheten har det alltid uppstått motrörelser som har valt utgivandets väg. Även i det gamla svenska bondesamhället fanns det modeller för att ta hand om fattiga och sjuka.

Faran av att vara rik men inte vilja dela med sig

Många känner säkert till historien om Sodom och Gomorra som gick under enligt Gamla Testamentets beskrivning. Många har kopplat städernas undergång till invånarnas sexuella försyndelser. I någon mån kan det säkert stämma, men i profeten Hesekiels bok står det följande angående Sodoms fall:  Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.  Gud ser alltså mycket allvarligt på att vara rik, men inte vilja dela med sig.

Gamla testamentets omsorg

I Gamla Testamentet finns en tydlig omsorg om utsatta människor – särskilt faderslösa, änkor, främlingar och fattiga. Vid flera tillfällen talas det bestämt om att folket skall ta sig an dessa utsatta som Gud uppenbarligen har ett särskilt hjärta för. Samtidigt omtalas flera rika män i Gamla testamentet som stod Gud nära.

De rika delade med sig
De rika i Gamla testamentet, exempelvis Abraham, Job och kungar, förefaller dock inte ha behållit sina rikedomar för sig själva, utan de lät flera ta del av det de ägde. De försörjde hela sina hushåll och anställda. Kanske kan man likna dem vid dagens storföretagare, men med den skillnaden att gamla testamentets direktörer delade med sig betydligt mer. Det var som det står i Pred 5:10. När ägodelarna förökas, bliva ock de som äta av dem många; och till vad gagn äro de då för ägaren, utom att hans ögon få se dem?

Om den vise kung Salomo står det:  De livsmedel Salomo för varje dag behövde var: trettio korer [ca 10 800 liter] fint mjöl och sextio korer [21 600 liter] vanligt mjöl, tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar. (1 Kung 4:22-23). Givetvis åt inte Salomo och hans familj själva upp denna mat, utan den kom förstås många till del.

Låt oss också se vad det står om den rike mannen Job som fick lida så mycket. Job säger vid ett tillfälle: Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta? Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det? Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor. Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med? Har inte hans hjärta välsignat mig och fick han ej värma sig i ull från mina lamm? … Satte jag mitt hopp till guldet, kallade jag det rena guldet min förtröstan? Gladdes jag över att min rikedom blev stor och att min hand förvärvade så mycket? (Job 31:16-20, 24-25).

Jesus talar skarpt om mammon

I Nya testamentet uppmanar Jesus rika människor att sälja allt de äger och dela ut till de fattiga. Han varnar gång på gång för mammon och för att samla skatter här på jorden.  Se exempelvis: Mark 10:21, Luk 14:33, Luk 3:11, Matt 6:19-21.

Pengar och omsorg i de första församlingarna
Vidare kan vi läsa hur de första församlingarna delade allt gemensamt och delade med sig så att ingen behövde lida nöd. Se exempelvis APG 2-4. Andra exempel är: 2 Kor 8:13-15: Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske, och 1 Tim 6:3-10: Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed. Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång. Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval, och 1 Joh 3:17: Men om någon har denna världens goda och tillsluter sitt hjärta för sin broder, när han ser honom lida nöd, huru kan då Guds kärlek förbliva i honom?

Varning för lagiskhet...men...

Nu ska man förstås inte skapa en lagisk gärningslära. Ingen kan komma till himlen på egna meriter, exempelvis genom att skänka mycket pengar. Till himlen kommer man bara genom Jesu försoning. Det ekonomiska förvaltarskapet som kristen praktiseras under den kristnes frihet. Det finns också mycket i Bibeln som talar om att en kristen får njuta av Guds skapelse och det den ger. Det finns tyvärr kristna som ibland vill lägga på lagiska ok och förbjuda alla former av världsliga glädjeämnen. De tror att de blir saliga på sin asketism och glömmer att vi faktiskt är skapade för att leva i den här världen. De är mästare på att tala om radikalt kristet liv och glömmer bort att vi också är kallade att leva i skapelsen. Gud beskrivs som en njugg vakthållare som kommer med elaka pekpinnar för varje glas vin eller biobesök du unnar dig. Det var nog inte riktigt så Bibelns undervisning var tänkt att tillämpas. Men så länge det finns fattigdom och lidande förväntar han sig att dom som har fått mycket delar med sig av sitt överflöd och arbetar för en rättvis värld. Konstigare än så är det egentligen inte.

Flera sätt att bekämpa fattigdom
Det man tveklöst kan säga är att många kristna av idag, inklusive undertecknad,  inte tillämpar bibliskt lärjungaskap vad gäller ekonomi och ägodelar. Om så vore fallet skulle fler leva betydligt enklare och fattigdomen vara mindre. Visserligen har vi hög skatt i Sverige så att de flesta redan i utgångsläget skänker drygt 30% av sin inkomst. Likväl skulle många ha råd att ge betydligt mer till dem som verkligen behöver.

Nu behöver den generositet som Bibeln förespråkar inte bara betyda att man skänker pengar till välgörande ändamål eller till privatpersoner som man vet lever i fattigdom. Det kan förstås också ta sig uttryck i att man startar och driver företag som i sin tur indirekt förhindrar fattigdom genom de jobb som man därmed skapar, givetvis under förutsättning att skäliga löner betalas ut.

Det är alltså inte fel att tjäna mycket pengar. Men att samla pengar och ägodelar på hög, samtidigt som människor lider under fattigdom, kan inte vara den kristnes uppgift.