Finns det en pestkyrkogård vid Kråkerum?

Det här är platsen vid Kråkerum som enligt den muntliga traditionen är en pestkyrkogård. Jag tyckte mig urskilja en rektangulär yta i terrängen. Pestkyrkogårdar var ofta just rektangulära eller kvadratiska.

Pestkyrkogård vid Kråkerum?
I Stranda Hembygdsförenings arkiv finns det en handskriven lapp från 1998 med uppgiften att det skall finnas en pestkyrkogård vid Kråkerum. I alla fall enligt den muntliga traditionen. Uppgiftslämnare var Nils Bertil Johansson på Kråkerum. Han säger sig också ha sett beteckningen ”pestkyrkogård” på en gammal ägokarta. Nils Bertil hade i sin barndom pratat med en torpare i trakten som berättade att det aktuella området i hans barndom hade varit så hårt betat av korna att man tydligt kunde se kullarna efter gravarna. Även mönsteråsaren Alvar Carlsson berättade samma sak. Enligt denna uppteckning härstammar pestkyrkogården från den stora pesten som härjade 1711-1712 då över 500 personer dog i Mönsterås socken. Som en jämförelse så torde Mönsterås socken vid denna tid ha haft en befolkning på mellan 1500 och 2000 personer.

Jag kontrollerade uppgifterna i Riksantikvarieämbetets fornsök och de återger också den muntliga traditionen utan att ha undersökt den närmare. Här anger man dock att det skulle handla om ett gravfält från digerdöden, alltså från mitten av 1300-talet.

Ovigd jord
Det finns flera exempel på utpekade pestkyrkogårdar i Sverige och det har säkert förekommit under tider där man inte har kunnat begrava på vanligt sätt pga smittorisk eller för många döda på kort tid. Det lär inte ha varit särskilt populärt bland befolkningen eftersom man begravde folk i ovigt jord, och det finns ofta spökhistorier förknippade med utpekade pestkyrkogårdar.

Gamla kartor ger inga ledtrådar

Har det då verkligen funnits en pestkyrkogård vid Kråkerum? Jag började med att titta på gamla kartor och handlingar för Kråkerum åren 1692 till 1870. Vid en första genomgång hittade jag ingenting på kartorna eller i de tillhörande skrifterna som antyder att det legat en pestkyrkogård på den utpekade platsen. Man kan tycka att traditionen borde ha gett upphov till namn på åkrar och hagar i kyrkogårdens närhet. Men den utpekade platsen kallas inget speciellt utan förefaller ha nyttjats som kohage. Men Nils Bertil säger sig ha sett beteckningen ”pestkyrkogård” på en ägokarta, och jag ska undersöka om den finns kvar.

På plats vid den utpekade pestkyrkogården
Efter kartgenomgången begav jag mig till den utpekade platsen som ligger mellan Östra Kråkerum och Skogskyrkogården vid en kuperad skogsdunge mestadels omgiven av åkrar. Vid gränsen mellan åkern och dungen låg det en hel del stenar, men det är säkert bönderna som genom åren har slängt upp stenar från åkern. Men strax ovanför slänten mellan åker och skogsparti tyckte jag mig kunna urskilja ett rektangulärt område som i någon mån skilde sig från omgivningen. Pestkyrkogårdar var just ofta rektangulära eller kvadratiska. Området är ganska plant, med ojämna små upphöjningar när man promenerade. Gräset var dock för högt för att man skulle kunna urskilja om det var mindre högar eller gropar av något slag. På ett par platser hittade jag också underliga stenhögar som var för långt ifrån åkern för att vara vanliga odlingsrösen. Några slutsatser vågar jag inte dra utifrån detta eftersom jag inte är arkeolog.

Den som vill besöka platsen bör ha stövlar då det inte verkar finnas någon stig dit. Det var relativt besvärligt att ta sig ut till platsen. Följer man åkeskanten så är det mycket ojämn mark och många tistlar och insekter. Kommer man från skogskyrkogården så måste man hoppa över ett dike och gå bland väldigt höga nässlor.

Del av det aktuella området.

Slänten mellan åkern och den utpekade pestkyrkogården.

Stenanhopning långt ifrån åkern.

Större stenanhopning på området, långt ifrån åkern.

Området en bit ifrån.

Området på Riksantikvarieämbetets fornkarta (blå markering).

Området ligger till höger i dungen, svagt markerat med rödpenna.

Området på storskifteskartan 1778. Noterbart i övrigt är att området sydöst om skogsdungen som idag är åker vid denna tid var en trädgård.