Fungerar verkligen särskolan som den ska?

Särskola för barn med utvecklingsstörning
I Sverige finns det något som heter särskola. Den vänder sig till barn med utvecklingsstörning, samt till elever med betydande bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada. Barn med autism eller autismliknande avvikelse skall inte längre hänvisas till särskola, utan den skall vara för barn med lindrig utvecklingsstörning.

Felplacerade

Särskolan är säkert en bra skolform för många, men jag har indikationer på att man ibland placerar barn i särskolan som egentligen inte alls har någon utvecklingsstörning, utan som bara är lite allmänt stökiga, har lite svårt i skolan eller är avvikande på annat sätt, exempelvis tystlåtna men i övrigt högbegåvade eller lite smått nördiga och inåtvända.  Särskolan blev ett sätt för de vanliga skolorna att bli av med resurskrävande barn. Detta noterade även regeringen 2009, men jag tror inte det har hänt så mycket ute i kommunerna.

Svårt för dem som avviker från mittlinjen
Skolan har ju alltid haft svårt för den som avviker för mycket från mittlinjen. Jag var själv oerhört blyg under min skoltid, men eftersom jag klarade skolgången utan problem så kom jag lindrigt undan, även om min tystnad alltid påtalades som en svaghet under föräldrasamtalen.

Idag är det förstås ännu värre. Att vara social och utåtagerande har blivit en oreflekterad normalitet, ja så abnormt självklar att förskolepersonal och lärare ibland har svårare att hantera de tysta än busungarna. Vår dotter har alltid tagit ett halvår på sig innan hon börjar prata i nya grupper, vilket alltid har orsakat viss nervositet från personalen. De har inte vetat hur de skall tolka det. Men vi har som föräldrar förklarat och sedan har allt ordnat sig. Lärarna har när de väl har kommit underfund med hennes personlighet klarat av henne bra.

Illa
Men det finns som sagt andra barn som jag misstänker stuvas undan i särskolan bara för att de avviker från mallen. Den som hamnar i särskolan fast han/hon inte hör hemma där riskerar att få ytterst begränsade valmöjligheter i framtiden. Dessutom är det illa att skolan gång på gång markerar att den som är avvikande skall placeras någon annanstans, tas bort från sin invanda miljö och den intellektuella och sociala stimulans som ”vanlig” skolgång ger.