Självförtroende och självkänsla

Toppidrottsmän med problem
Ganska ofta har man hört talas om fd toppidrottsmän som efter avslutad karriär tar till flaskan. Vissa har kanske turen att bli expertkommentatorer eller så används deras kompetens på annat sätt. Men ändå…varför verkar ganska många få problem? Den förklaring man ofta hör är att de hade byggt upp sina liv på framgångar och de kickar som den positiva uppmärksamheten gav. Och det ligger förmodligen mycket i det. Så länge de tävlade fyllde de gång på gång på sitt självförtroende, men de saknade självkänsla.

Prestationsbaserat självförtroende och värdebaserad självkänsla

Självförtroende bygger på det man presterar. Är man lyckosam med något och får positiv uppmärksamhet så stärker det självförtroendet. Med självkänslan är det annorlunda. Den bottnar inte i prestationer, utan mer i tryggheten i sig själv och sitt människovärde. Har man bra självkänsla så har man inga större problem att hantera personliga motgångar där man har misslyckats med att prestera. Man är ändå trygg i vetskapen vem man är och att människovärdet inte bygger på vad man presterat. Tidigare var människovärdet kopplat till att man var skapad av Gud och på så vis något orubbligt. Idag har människovärdet allt mer börjat förknippas med vad du presterar eller till och med vad du konsumerar.

Blir självkänslan bättre med åren?
Kanske är det en myt att självkänslan blir bättre med åren. Men min upplevelse är ändå att självkänslan blir bättre, i alla fall om man har kommit undan toppidrottsmännens prestationsvärld.  I unga år var man ganska så känslig för det mesta. Nu för tiden funderar man inte så mycket. Visst försöker man alltid göra ett så bra jobb som möjligt, men jag kan inte påstå att jag är rädd för att misslyckas eller göra bort mig. Men visst får man tänka till ibland – hur skulle jag må om jag förlorade jobbet eller om jag slutade blogga? Är jag beroende av de kickar som artikelskrivande kan ge? Vissa identifierar mig med bloggandet och kallar mig Mönsteråsbloggar´n. Lite kul, tycker jag. Men den dag jag själv börjar identifiera mig som Mönsteråsbloggar´n är det definitivt dax att sluta.

Politiken uppmuntrar till prestationsbaserad människosyn

Tyvärr finns det en politisk jargong som uppmuntrar till prestationsbaserat självförtroende istället för människovärdebaserad självkänsla. När regeringen talar om utanförskap för vissa människor så åsyftar man dem som inte presterar något produktivt enligt regeringens lönsamhetsmall. Om människor med dålig självkänsla hela tiden matas med att de är i utanförskap så kan det leda till personliga katastrofer. Men regeringen fortsätter att sända ut signalen att endast den som presterar något är fullvärdig samhällsmedlem. I ett gott samhälle är det förvisso önskvärt att alla bidrar efter förmåga, men man måste vara noga med att betona att människovärdet och medborgarskapet är något absolut och oavhängigt av vad du presterar.