Sportjournalistik

Debatt om sportjournalistik
Lite i skymundan pågår en inte allt för stormig debatt om sportjournalistik i allmänhet och matchreferat i synnerhet på lokaltidningarnas sportsidor. Tidigare i år diskuterades den låga andelen som handlar om kvinnlig idrott. Men nu är det alltså matchbevakningarna som står i fokus. Det är lite svårt at bena ut vad man egentligen diskuterar. Men den kritik som förekommer verkar dels handla om att matchreferaten är för korta, dels att de inte ser ut som förr, vad som nu kan menas med det, och dels att man inte fokuserar på spelarna som individer i tillräckligt hög grad.

Gammeldags matchreferat
Det jag tänkte haka upp mig lite på är att Barometern/OT:s duktige sportjournalist Christian Gustafsson verkar ha en negativ uppfattning om gammeldags matchreferat där journalisten beskriver vad som hände under en match, i bästa fall kopplat till en viss analys. Detta sätt att skriva är visst omodernt.

Men vad är alternativet? Läsare som inte varit på matchen vill väl rimligtvis veta vad som hände och varför. Men om det är omodern journalistik, så frågar förstås vän av ordning hur den moderna ser ut?

Moral och estetik
När jag jämför hur äldre journalister skrev om sport och jämför med dagens, så slås jag av hur de äldre ofta fäste avseende vid om lagen spelade juste och uppträdde sportsligt. Man bedömde alltså matcherna även utifrån en moralisk kompass. Vidare noterade man ofta om spelet var vackert - man hade således också en estetisk skala som man stämde av emot. Språket var i regel också ganska mustigt. Objektiviteten var det inte så noga med. Dagens journalistik uppfattar jag som mer individorienterad. Specifika spelare och tränare uppmärksammas mer, i alla fall i de högre divisionerna. Samtidigt har journalisternas personliga åsikter förpassats till bloggar och enstaka krönikor.

Vilken journalistik som är bäst kan jag inte avgöra, men jag tror inte man ska vara så snabb att döma ut gammeldags matchreferat. Mina egna referat har i en mening varit unika eftersom jag inte har någon bakgrund inom fotbollen och egentligen inte kan sporten. Därför har perspektiven kanske blivit lite bakvända, samtidigt som jag har försökt få in lite humor ibland. Men...det skall erkännas...det har blivit fler klyschor med åren. Fast i grund och botten är jag nog mer inspirerad av gammeljournalistikens moraliska och estetiska kriterier än att sätta enskilda spelare under förstoringsglas. Några hemma-hos reportage lär ni aldrig få läsa på Mönsteråsbloggen. Tyvärr kanske.

Orättvist
Lokaltidningarnas sportjournalistik har förstås vissa ekonomiska och tidsmässiga ramar att arbeta inom. Det måste man ta hänsyn till när man diskuterar. Men sedan handlar det ju om hur man förvaltar det man har. Det mest allvarliga är kanske trots allt att kvinnoidrotten får så lite utrymme. Jag har ännu inte begripit varför herrfotbollen får små minireferat ner till division sex, medan damerna i regel bara får till division 3. Sportjournalistik är i mycket ännu männens värld. Jag är inte feminist, men till och med en konservativ som jag ser ju orättvisan här.

Livereferat
Annars så tycker jag att det är ganska roligt att läsa livereferaten som man ibland kan ta del av på lokaltidningarnas internetsidor. Där kan man ju i regel kommunicera med journalisten och ställa frågor i realtid.