Blame the victim

Höstens glädje
Jag har alltid tyckt att vi är lyckligt lottade här i Norden som har fyra årstider att uppleva. Alla årstider är älskvärda på sitt sätt, men hösten är nog min favorittid på året. Vädret bjuder på härlig variation – alltifrån sköna solskensdagar till härdande höststormar och piskande regn. Och så dimman, det gråa och ändå färgprakten i träden. Årstiden medger stärkande promenader i lagom temperatur, samtidigt som man med gott samvete kan sitta inne och läsa, skriva och spela spel.

Enveten nedstämdhet

I år har inte den goda höststämningen velat infinna sig. En enveten nedstämdhet har infunnit sig som ligger djupare än den vanliga melankoliska grundstämning som jag alltid har haft och blivit god vän med. Den som har en mer sorglös grundinställning kanske skulle kalla det för depression eftersom den personen skulle uppleva tillståndet som en stor kontrast jämfört med utgångsläget. För mig handlar det mer om en gradskillnad, men den är ändå påtaglig och orsaksrelaterad. Inga spökande kemikalier eller gener alltså.

Trevliga själar som jag vanligtvis missar
Jag har annars haft ett bra år. Bokutgivningen och fotbollsengagemanget har lett till kontakter med många underbara människor.  Det finns så många jäkligt trevliga själar där ute som jag vanligtvis missar eftersom jag oftast undviker tillställningar och mindre sammanhang.

Alfa-hanne-hierarkin

Men så plötsligt möter man inskränkthet och mekanismer som ekon från barndomens mobbningar. Det koleriska och oreflekterade men ändå ett medvetet val att inte acceptera det som avviker från deras egna fastgjutna normer och synsätt, trots att det i själva verket är mobbaren som bör betraktas som den avvikande. Oförmågan att skilja mellan smått och väsentligt för att därigenom kunna klandra. Att påtala fel där det handlar om olika åsikter. Den abnorma förmågan att omvandla en avvikande åsikt till en provokation, ja till en personlig defekt. Det är jämförbart med hustrumisshandlaren som letar fel och provokationer hos sin fru för att motivera att han slår henne. Till slut ska offret inse att det är hans/hennes eget fel och inordna sig i Alfa-hanne-hierarkin.

Kriminalisera mobbning
Gruppen Organisation Mot Mobbning arbetar för att kriminalisera mobbning så att mobbarna inte kan gömma sig bakom en arbetsmiljöanalys. De skriver att den mobbade ofta hängs ut som en udda typ med störande beteende och fel kompetens. "Blame the victim" är ju en klassisk princip. Den mobbade utmålas ofta som ”en fridsstörare i lika mån av både kamrater, lärare, rektor, resp. facklig företrädare, arbetsgivare, personalchef, företagshälsovård och andra tänkbara instanser, som då sammansvärjer sig för att avlägsna den misshagliga personen ifråga.”

Organisation Mot Mobbning föreslår därför förändringar i fem punkter enligt följande:

1. Explicit förbud mot kränkande särbehandling, social utstötning och diskriminering i alla former införes tillsammans med straffsanktioner i brottsbalkens tredje eller fjärde kapitel.

2. En särskild rotel för sådana brott inrättas vid polismyndigheten i varje län.

3. Alla uppsägningar och avskedanden i arbetslivet prövas i denna instans.

4. Den som anstiftar eller deltar i mobbning ska ställas till personligt ansvar.

5. Anmälningsplikt avseende mobbning införes i skola och arbetsliv.

Jag tror att en sådan förändring, om den inte redan är genomförd, skulle vara värd att pröva. Personligen har jag noterat att det inte tjänar något till att argumentera på egen hand. Hur bemöter man en mentalitet. Det är Kafkaland. Och så är man tillbaka i outsiderpositionen. Jag valde den inte. Jag blev motad dit.

Enveten nedstämdhet botas lämpligen genom att arbeta och försöka förkovra sig eller bara läsa för nöjes skull. Men man skulle kanske börja med en promenad. Ännu är ju inte hösten slut. Ännu ler solen. Ännu piskar regnet. Ännu viner vindar genom märg och ben.

When the leaves come falling down.

Low tide of the night.

Mirrorball.