Mindre läxor - mera lek

Idag när jag skulle hämta dottern på skolan fick jag se ett härligt plakat i en korridor som någon elev hade gjort. Texten löd: "Jag protesterar! Mindre läxor, mera lek! Ut med läxorna, in med rasten!" Ungen verkar dessutom vara en ordkonstnär av rang samtidigt som han/hon har förstått vad hockeyallsvenskan går ut på; uppe i ena hörnet står det nämligen "Hata Läksand". Förutom att eleven begriper sig på hockey, så har han/hon alltså även gett sig på att ordvitsa - läxa/Läks(and).

Ja, jag är väl benägen att hålla med den okände eleven. Min mor gick i skolan på 1940- och 1950-talet och hade aldrig några läxor. Själv fick jag mina första läxor på mellanstadiet. Nu för tiden får de läxor redan i ettan. Detta kanske man ska ta i beaktande när man säger att skolan har blivit en flumskola. I vissa avseenden har den tveklöst blivit det, men knappast när det gäller läxor. Är det bra eller dåligt att barnen får läxor redan på lågstadiet? Jag vet inte. På ett sätt är det väl bra om barnen pö om pö lär sig att ta ansvar. För egen del skulle jag inte protestera om barnen slapp läxor på lågstadiet. De åren borde man kanske kunna fokusera mindre på prestation och mer på att bygga självkänsla och väcka nyfikenhet.