Mönsterås damlag - ett år i backspegeln och en titt i spåkulan

En fenomenal säsong

Mönsterås damlag har gjort en fenomenal säsong. Statistiken ljuger som bekant inte. Det blev serieseger med 15 vinster och tre oavgjorda matcher. Målskillnaden blev 68-15. Och så dubbelseger i skytteligan. Dessutom har spelet varit både publikattraktivt och effektivt, även om förstås allt kan utvecklas och förfinas. Men om det fortfarande finns någon där ute som tror att damfotboll mest handlar om sparka och spring, så kan jag försäkra att så inte är fallet längre. Om folk kände till underhållningsvärdet på damfotboll så skulle publiken vara mycket större. Det mest fantastiska är kanske att de flesta av spelarna rimligtvis är som bäst om några år.

Framgångsrus
Mönsterås damfotboll har hamnat i ett sån´t där framgångsrus som lag ibland kan få förmånen att befinna sig i. Framgångarna stärker självförtroendet. Folk snackar positivt om laget. Och jag skulle inte bli förvånad om fler spelare kommer att söka sig till träningarna framöver. Och det är förstås bara att nyttja läget, samtidigt som man förstås inte får glömma att jobba långsiktigt med en fungerande barn- och ungdomsverksamhet för flickor, men det vet jag ju att man gör. Kanske börjar än fler med fotboll nu när man har framgångsrika förebilder i föreningen.

Bygga långsiktigt

Givetvis finns det alltid en risk att ett lag går upp som en raket för att sedan förlora styrförmågan och falla mot marken. Timmernabben hade ett lyckosamt damlag som spelade i trean så sent som 2009 och 2010, men som trots framgångarna plötsligt fick kliva av seriespelet. Jag kan inte bakgrunden till slutet, men jag tror att truppen till slut blev för smal. Det gäller att bygga långsiktigt för att en framgångssaga ska kunna fortsätta. I GIF:s fall tror jag det finns goda förutsättningar för att lyckas inte bara nästa år, utan även långsiktigt.

För det här damlaget har ju jobbat tålmodigt hela tiden känns det som. Man gick in i seriespelet 2007 och har sedan successivt mognat till dagens nivå. Eftersom laget även har hunnit uppleva perioder av motgångar där det var långt mellan segrarna så kan man inte heller säga att laget går fram utan djup.

Lika bra att sikta högt direkt

Nästa år väntar alltså trean och jag tror absolut att man redan första säsongen kan etablera sig som ett mittenlag. Kanske rent av på övre halvan. Jag förstår ju att nykomlingar ofta siktar på att endast hänga kvar, men jag tycker det är lika bra att sikta högt direkt, något över det realistiska. Lag som bara siktar på att hänga kvar åker ofta ur. Lag som siktar lite för högt lyckas i regel bättre. Och får man behålla det här laget så tycker jag faktiskt att även tvåan är rimlig inom ett par tre år. Men det förutsätter att man får behålla nuvarande lag hyfsat intakt, inte minst viktigt är att man får behålla nyckelspelarna, samtidigt som man har en fungerande grundorganisation med tjejfotboll som gör att man hela tiden fyller på med talanger underifrån. Det krävs med andra ord en medveten strategi och satsning. Så länge GIF har kommunens enda damlag i seriesystemet så ökar dessutom chanserna att få fram ett slagkraftigt lag. Och om man skulle lyckas nå tvåan inom, låt oss säga, fyra år, så kommer GIF att bli mellanlänets spelarmagnet.

Inte gjutet i sten att Rödsle ska vara mellanlänets bästa damlag
Chanserna för att spelarna ska stanna i GIF får man väl ändå bedöma som goda. GIF torde genom avancemanget vara ett attraktivt lag att spela i, samtidigt som laget verkar vara harmoniskt. Och det som Christian Gustafsson ser som något negativt i dagens OT, nämligen att Rödsles damlag inte gick upp i tvåan, ser jag som något positivt för de mindre föreningarna och fotbollens ideella anda. Det minskar risken för tjuvningar och mellanlänets mindre föreningar kan skjuta fram sina positioner. Det är ju inte gjutet i sten att Rödsle för alltid skall vara mellanlänets bästa lag.

Cynisk värvarcirkus

Men jag minns med fasa när herrarna gick upp i fyran för några år sedan och ändå förlorade i princip varenda nyckelspelare till andra lag, varpå GIF givetvis fick det svårt och genast åkte ner i femman igen. Men jag tror inte det fungerar så inom damfotbollen…inte än i alla fall. Jag vill inte tro att den ännu har drabbats av herrfotbollens cyniska värvarcirkus.

Annat tempo
Men visst blir det ett annat tempo i trean. Plötsligt får man hantera snabba ytterspelare och skott som man inte har ställts inför i fyran. Sanningen är ju att GIF:s i och för sig duktiga vältimade målvakter inte alltid har haft så mycket att göra, då mittfält och backlinje har avstyrt anfallen redan innan motståndarna har kommit i läge för mål. Där blir det nog annorlunda nästa år. Men det känns bra att GIF nu har två målvakter av god klass. Att Lina är duktig visste vi ju redan, men jag hörde att Anna-Lena hade gjort en kanonmatch mot Västervik, och det känns ju betryggande. Det ska bli intressant att se om GIF kan fortsätta sitt positiva anfallsspel och ändå klara defensiven även i trean. Jag hoppas det eftersom jag tycker man har hittat en mycket fin balans i spelet. Och så hoppas vi förstås att Thomas ”Lillis” Lagström vill fortsätta som tränare, men det har jag inte hört något om.

Jag kan inte se annat än att det finns all anledning att se framtiden an med tillförsikt.