Barndomsminne från Hornsögården
När jag var barn var jag ett par gånger på läger vid den
mytomspunna Hornsögården. Jag skulle övernatta i ett av rummen på övervåningen
och hamnade överst i en tvåvåningssäng. Mitt i natten ville det sig inte bättre
än att jag ramlade ner på golvet och slog mig halvt fördärvad. Till saken hör
att jag har sovit överst många gånger i mitt liv, men aldrig, varken tidigare
eller senare, ramlat ner. Faktum är att jag har ett halvdunkelt minne av att något
drog ner mig från sängen. Inte för att jag tror på spöken, men jag har efter
denna obehagliga upplevelse den bestämda uppfattningen att man ska närma sig onda
makter med viss försiktighet och gärna med Gud i handen, även om jag som kristen ärligt
talat inte är rädd för fenomen av det här slaget. Jag har en gång i Växjö domkyrka varit med om att präster har drivit ut onda andar, och även om det inte är något man ska leka med, så kan jag säga att det funkade, även om akustiken gjorde att det lät obehagligt.
Underliga fenomen och Karin NauckhoffDe som tror på spöken anser förstås att det inte var en tillfällighet att det var just på Hornsögården som jag ramlade ner från sängen. Vid sekelskiftet 1900 uppmärksammades gårdens underliga poltergeistfenomen över hela landet. Flera av varandra oberoende människor vittnade om knackningar (ibland så att hela huset skakade), dörrar som öppnades och stängdes utan att någon människa fanns i närheten, saker som svävade i luften etc. I centrum stod jägmästarhustrun Karin Nauckhoff. Även om spökerierna i någon mån hade funnits där redan före hennes tid, så tilltog de i styrka när hon var närvarande. Karin hade under en längre tid lidit av ångest, svimningsanfall och depressioner och dessutom sysslat med en del spiritistiska fenomen som anden i glaset då hon dessutom hade ställt sig under en namngiven andemakt, vilket man förstås aldrig skall göra. Det gick till och med så långt att en forskare i psykologi, Poul Bjerre, besökte Karin på Hornsö och skrev en bok om fenomenet – Fallet Karin (1905). Han försökte dock förklara det som skedde utifrån fysiska processer såsom att hjärtats nervösa slag orsakade dunkningarna.
Karins bakgrund
Jag forskade lite om Karin och fann att hon var född 8 december 1877 i Öja socken utanför Växjö och dotter till jägmästaren Karl Gustaf Fritiof Segerdahl och Charlotta Fredrika Sparre. Modern var av adelssläkt. Efter att fadern avlidit flyttade familjen in till Växjö 1893. 1897 gifte sig Karin med jägmästare Fredrik Nauckhoff. Nauckhoff hade kommit till jägmästargården i Öja redan 1890 då Karin endast var 13 år. De hade alltså känt varandra ganska länge när de gifte sig.
Det nygifta paret påbörjade sedan ett kringflackande liv som
styrdes av makens jägmästaryrke. De bodde ett tag i Bälaryd i Jönköpings län,
men hamnade sedan i Kalmar. Enligt församlingsböckerna flyttade de till Hornsö
först 1910, men uppenbarligen bodde de till och från på Hornsö redan vid
1900-talets början.
1927 flyttade paret från Hornsö till Bromma för att börja ett nytt liv långt borta från spökgården i Småland. Karin avled den 30
juni 1968 i Enköping.
Nedan visar jag en artikel som var införd i tidningen Kalmar
5 september 1904. Klicka på bilderna för större format eller använd förstoringsglas.
 |
| Artikel, del 1. |
 |
| Artikel, del 2. Översta delen av högerspalten utgör artikelns sista del och ska läsas efter delarna nedan. |
 |
| Artikel, del 3. |
 |
| Artikel, del 4. |
5 kommentarer:
Hej!
Har ni läst "Fallet Karin" ?
Poul Bjerre var en mycket välkänd psykolog i det land som ännu är vårt, och jag vill rekommendera att ni läser den boken, i synnerhet om ni är intresserad av de fenomen som då förekom i nuvarande "Scoutgården!" (jag antar att det fortfarande är "Scoutgården!") Bjerre uppskattade Freuds psykoanalys och introducerade den i Sverige , men om han slängde folk på skinnsoffan ,(divanen) vräkte i sig kaffe och rökte till sig en präktig käk-cancer medelst cigarrer som professor Freud gjorde, undandrar sig min bedöman. Dr Bjerre brevväxlade med både Sigmund Freud och Carl Gustav Jung, kan det tilläggas. Nu läste jag inte hela Din artikel, Jonny ; tidningsurklippen således, vilket betyder att namnet ”Piscator” KANSKE förekom i Din blogg. Annars vill jag meddela att den ”ande” som besökte Karin kallade sig ”Piscator!” Dr Bjerre lyckades (tror att det var under hypnos) få fru Nauckhoff att förmå ”Piscator” att komma på förutbestämda tider och utföra det antal knackningar han och Karin kommit överens om.
Jag har läst boken ett flertal gånger, men de senaste gångerna var det inte ”originalboken” utan en kopierad version.
Utmärkt ämne, min gode Jonny! Beklagligtvis är jag inte fotbollsintresserad, då skulle mina inlägg varit betydligt flera, men "Zlatans" bok har jag köpt ; vad gör man inte om ens dotter vill ha den i julklapp!
Hälsningar! D S Ernst
Hej!
Kan du inte skriva lite om skatten på rappes marker och lite om "träslottet" där han bor? Mvh lillfiis.blogspot.com dvs fiat:-)
D S Ernst: Tack för ditt initierade inlägg. "Fallet Karin" ska finnas på biblioteket och jag tänkte läsa den för att eventuellt göra en uppföljning till denna artikel. Boken om Zlatan rekommenderas som fenomen, även om den har språkliga svagheter.
Anonym: Tack för tipset! Jo, jag har haft Strömsrum i tankarna länge, men ämnet är så stort. men man kanske kan skriva om en sak åt gången. Historien om skatten är ju spännande.
Jag har hört folk som har sett en hästskjuts som kört fram till huset och sedan försvunnit.
Jag kan tillägga att jag har brukat att övernattat där vid flera tillfällen ensam under de senaste 4-5 åren. Första gången jag anlände så var det något som gjorde att jag kände ett stort obehag. Det var så natt håret reste sig över hela min kropp. Kanske något i atmosfären som påverkade mig. Jag hade inte en aning om att det lär ha förekommit konstigheter där vid det tillfället. Nästa gång då jag befann mig i sängen på ovanvåningen så hörde jag en kraftig duns någonstans i huset. Jag gick omkring i huset med min ficklampa, tände upp alla lampor men kunde inte finna någonting som skulle kunnat förorsaka den dunsen.'
Först därefter när jag talade om detta för en kund till mig så påtalade han att det förekommit konstiga saker där länge. Trots detta har jag återvänt alltid ensam och sent på kvällen för att övernatta men jag samtalar alltid med atmosfären om att det är jag som återvänder och att jag bara skall vistas över natten och att allting är lugnt. Det känd allt lite creepy när man skall ta sig ner i källarvalven för att ta kvällsduschen. Trots allt så sover jag gott där.
Kjell Andersson'
Svarta Fåret Service
Skicka en kommentar