Lilla Kerstin försvann vintern 1959

Skogen
Skogen var i äldre tider något man visade respekt för efter mörkrets inbrott. I skogen lurade faror och väsen. Folktron bidrog säkert i någon mån till att hålla barnen på gårdens inägor. När jag har släktforskat har jag inte funnit många barn som har dött eftersom de har försvunnit i skogen.

Släthyltan
Strax utanför Mönsterås ligger torpet Släthyltan mitt ute i skogen, omnämnt under Kronobäck redan vid 1700-talets början. I äldre tider låg där två torp. Vid 1950-talets slut arrenderades torpet av familjen Hansson.

Lilla Kerstin försvinner

Onsdagen den 11 mars 1959 försvann familjens minsting Kerstin 2 år. Hennes storebror Bengt, 6 år, hade sett henne stå och vinka vid grinden klockan två på eftermiddagen, men sedan var hon spårlöst försvunnen. Ett stort uppbåd av poliser, hemvärnsmän, skolbarn och frivilliga sattes framåt kvällen in i letandet efter Kerstin. Man gick systematiskt fram och letade även i diken och vattensamlingar. På natten blev det 3-4 minusgrader och man undrade förstås om Kerstin skulle klara en natt i skogen.

Kerstin återfinns
Tidigt nästa dag fortsatte sökandet. Engagemanget från bygdens folk var så stort att nästan alla industrier i Mönsterås med omnejd hade stängt så att personalen kunde hjälpa till att leta. Men någon Kerstin hittade man inte. Fadern Bertil Hansson berättade att han hade gett upp hoppet vid middagstid. Klockan 14.00, ett dygn efter försvinnandet, hittades emellertid Kerstin av två skolpojkar under en gran. Hjältarna var 16-årige Rolf Pettersson och 15-årige K-G Ottosson. Kerstin låg när hon hittades liggandes utsträckt, framstupa med huvudet nedböjt. Hon sov dock inte. Hon återfanns i skogen vid Mörkeskog ca 400 meter från Blomstermålavägen. Av kartan att döma var det inte heller särskilt långt från hemmet i Släthyltan.

Flickan fördes till Oskarshamns sjukhus där hon undersöktes och fick vila ut. Bortsett från lite köldskador på fötterna hade hon klarat sig bra.