Synundersökning har kanske inte riktigt samma klangfärg som tandläkarbesök eller redskapsgymnastik, men det ligger någonstans i de trakterna. Men efter att ha haft samma glasögon i 12 år insåg jag ju att det var hög tid. Tio år för sent klev jag igår över tröskeln till den lilla butiken i Oskarshamn.
Redskapsgymnastikens ABC
Men innan vi
går vidare med synundersökningen så kan vi stanna ett ögonblick vid
redskapsgymnastiken. Egentligen vill jag inte ta upp den alls, men ett par tips
kan jag dela med mig av då jag misstänker att den inte är bortrationaliserad.
Lärarna brukade aldrig säga till i förväg om det skulle bli redskapsgymnastik.
De visste väl av erfarenhet att halva klassen, om de fick förberedelsetid,
skulle bli plötsligt sjuka eller ”råka” stuka foten eller handleden just till
denna lektion. Så oftast fick man vackert försöka reda ut redskapshelvetet. Det
bästa man kunde göra var att försöka uppehålla sig så mycket som möjligt vid
det redskap där man löpte minst risk att drabbas av men för livet,
vilket i mitt fall var ringarna. Jag hade långa smala armar och ganska starka
magmuskler varför jag utan större risker kunde dingla runt där ganska länge.
Ett annat knep var att gå direkt på bommarna och ”skada”sig tidigt under
lektionen.Satsa på högsta svårighetsgraden
Inför betygsättningen på redskapen så hade jag som taktik att alltid välja den högsta svårighetsgraden, dvs 5. Det brukade imponera på den luttrade magistern och tog honom med överraskning. Dels visade man mod, ja rent av dödsförakt. Dels kunde man i bästa fall få en 2:a eller 3:a även om man gjorde ett relativt misslyckat försök på svårighetsnivå 5 och landade på nacken eller i bästa fall höften. Hellre få en tvåa för att man satsade på femman, än att få en etta för att man gjorde nivå 1, vilket egentligen var min rätta nivå.
Att stå på händer var också ett moment som skulle genomföras i samband med redskapsgymnastiken. Men där hade jag fått frisedel. Första gången jag skulle stå på händer så vek sig nämligen mina stickor till armar, varvid huvudet åkte ner i golvet och jag fick näsblod.
Synundersökningens moment
Tillbaka till synundersökningen. Först får man göra en förundersökning. Då placeras ansiktet framför en grå maskin. Hakan ska vila i en liten grop och så trycker man pannan mot en båge samtidigt som ögonen skall hållas öppna. Därefter utsätter de varje öga för en liten vindpust för att kontrollera ögats tryck – en högst obehaglig upplevelse eftersom det behövdes flera vindpustar innan de kunde mäta av mina ögon. Tårarna började rinna och jag var inställd på att ställa in resten av undersökningen eftersom synen plötsligt hade försämrats dramatiskt.
Vad blev då
slutresultatet? Trycket i ögonen var bra. I ögonbottnarna var artärer och vener
lika tjocka vilket är bra och inte tyder på högt blodtryck. Vid högt blodtryck
brukar nämligen artärerna vara tjockare. Synen hade försämrats något, men inte
så mycket. Däremot hade närsynen försämrats vilket hör åldern till. Två par
glasögon införskaffades. Jag avser alltså att byta glasögon vid kvällslektyren.
Hellre det än tre glasögon i ett med normalseende i övre halvan, datoröga i
mitten och närseende längst ner. Det hade jag nog inte klarat ut. Vad det
kostade: 295 kr för undersökningen och 795 kr för två par glasögon inklusive
bågar och glas. Ett fynd!
Oskarshamns skumraskkvarterEftermiddagens behållning var emellertid att få göra Oskarshamns norra centrum där skumraskkvarteren ligger. Vackra nedslitna industrilokaler varvas med gamla ståtliga sekelskifteshus och atmosfären är lite småskum. Ända sedan gymnasietiden har jag haft lite svårt för Oskarshamn, men staden har onekligen vissa kvarter som tilltalar mig. Det tror jag mig ha upptäckt igår. Men det var förstås med mina gamla glasögon på. Jag får väl gå en ny Oskarshamnspromenad om ett par veckor när jag ser allt klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar