Hur ska jag klara av mitt föredrag?

Det händer att jag får frågor av det slaget, trots att jag egentligen inte har hållit föredrag särskilt ofta. Samtidigt kan jag ju inte dementera att det gått hyfsat de gånger jag har försökt. Men i stort sett begränsar det sig till några kurser i historia tillsammans med Peter Danielsson vid Växjö Universitet en gång i tiden, och så några föreläsningar i historia i Mönsterås med omnejd. Men jag ska ändå drista mig att ge några råd.

1. Hitta ett vinnande koncept. Att kulturaftnarna jag hade nyligen lockade mycket folk beror inte så mycket på mig, utan på konceptet med gamla Mönsteråsbilder. Hade jag stått där och pratat om skruvar och muttrar hade det förstås inte kommit några.

2. Var dig själv och bjud på din personlighet. Personen kan trots allt spela en roll. Och försök absolut inte efterlikna någon annan. Om du inte är en skämtare som drar ner skrattsalvor, så försök inte ens tänka tanken att du ska göra det. Själv är jag knastertorr och har utvecklat det till mitt signum så att den knastertorra humorn blir en integrerad del av föreläsningen. Brinn samtidigt för ditt ämne, utan att för den skull härma Knut Knutsson i Antikrundan.

3. Manuskript eller utantill? Jag har träffat allt för många som försöker spela allan och tror att de ska kunna prata spontant eller lära sig allt utantill. Ofta har de trasslat in sig och förlorat den röda tråden redan efter fem minuter. Det som är tänkt att framstå som spontant blir i slutänden bara respektlöst. För poängen med ett föredrag är ju inte att briljera.  Enligt min erfarenhet vill många hellre höra ett välformulerat föredrag där man utgår från ett manuskript, än ett slarvigt yvigt föredrag utan manuskript. Men lär dig att bara titta ner i manuskriptet ibland för att sedan se ut över publiken.

4. Vilken pedagogik är bäst? Det brukar ju sägas att det klassiska föredraget där en person står ensam och föreläser längst fram är på väg bort. Man får liksom inte vara en besserwisser som tror sig kunna lära ut något. Det anses förmätet. Människor har blivit så vana vid snabba TV-klipp att de inte orkar sitta ner och lyssna. Man pratar istället om upplevelser och delaktighet.

Min erfarenhet är dock att det finns ett stort behov av att bara gå och lyssna på en berättelse. Det måste få finnas oaser där man bara får sjunka ner och lyssna. Jag har nästan alltid och med gott samvete hållit klassiska föredrag och det brukar aldrig vara några problem. Ibland kan man komplettera med bilder. Givetvis bjuder man också in dem av publiken som så önskar att komplettera eller ställa frågor. På så sätt får man också en dialog. Handlar det om barn är det kanske bättre med en mer praktiskt upplagd pedagogik.

5. Hur bemöter jag kritik? Ja, det händer ju ibland att någon inte ställer frågor bara för att de är nyfikna, utan för att de är ute efter att få ut föredragshållaren på hal is. Mitt råd är att hålla sig lugn. Erkänn om du inte kan något. Det är visserligen alltid bra att kunna 900% mer än det man talar om, men ibland kan man inte. Säg istället att du kan försöka ta reda på det och sedan höra av dig. Eller så kan man skicka frågan vidare till publiken – kanske kan någon där svara. Ha lite is i magen.

6. Var väl förberedd. Detta är oerhört viktigt av respekt gentemot dem som kommit dit.

7. Är du väl förberedd så kan du också agera med viss pondus. Be inte om ursäkt för att du är där och ska prata. Folk har ju kommit dit för att lyssna. Det finns inget värre än föredragshållare som ber om ursäkt för att de finns. Agerar man för osäkert så sitter publiken och far illa av att du far illa.

8. Om du ska visa bilder, se i god tid till att tekniken fungerar. Krånglande apparatur kan ställa till mycket mer än man tror.

9. Ansträng dig för att krydda föredraget. Om du har humor kan du lägga in humoristiska passager. Saknar du humor kan du kanske lägga in en och annan dramatisk berättelse. Skapa dramatik. Spetsa till det lite ibland för att hålla alla vakna.

10. Det gäller också att klara det som händer efter föredraget. Många är som känsligast då. Några får huvudvärk när anspänningen släpper. Vet man med sig det, kan man ta en tablett i förebyggande syfte. Om det gick dåligt så ska man inte ge upp, utan försöka lära sig av misstagen. Gick det bra så är det bara att jobba vidare och förfina. Får du beröm, så var tacksam för det. Jag vill inte vara cynisk, men räkna också med att det kan finnas de som försöker ta ner dig på jorden. Det får ju inte gå för bra. De hade kanske en viss uppfattning om dig från början och kan inte tåla din framgång. Men det är inte dom du håller föredrag för. Du har inget kvar att bevisa.

11. Om det inte gäller skolarbete bör man tänka på om man ska ta betalt eller inte. Många utgår ifrån att kulturarbete ska vara gratis och blir sura om du inte vill jobba superidealistiskt 80 timmar (vilket det lär bli om man ska förbereda ett föredrag på en timme). Jag har alltid jobbat idealistiskt, men märkte att det till slut blir ohållbart. Alla vill till slut att man ska komma och föreläsa gratis. Jag har följande principer: A. Gratis i samband med boklansering eller särskilt behjärtansvärda sammanhang. B. 500 kr hos föreningar i Mönsterås och i övrigt behjärtansvärda sammanhang. C. 900-1900 kr hos övriga beroende på föredragets komplexitet och beroende på om arrangören får ersättning för mig från någon centralorganisation. Riktpriset som rekommenderas är 1900 kr, så jag är ändå billig.

12. Av princip bör man aldrig gå med på att föreläsa i tjänsten, så vida man inte är universitetslärare eller dylikt. Men det blir ofta bara så att arbetsgivaren drar nytta av ens förmåga billigt, istället för att behöva köpa in tjänsten separat. Du förlorar garanterat på det och föreläsningskonsten devalveras.