Mitt år med GIF

Så här ett par dagar efter den fantastiska seriesegern så går tankarna tillbaka till den gångna säsongen. I år missade jag inte en enda match med herrlaget.

Supporterskapets principer

Att vara supporter innebär förstås vissa förpliktelser och balansgångar. Jag är inte så insatt i supporterkultur, men håller mig till vissa grundprinciper. Man måste nästan det, då man som supporter alltid förstärker matchernas dramaturgi. Samtidigt som man stöttar laget ska man försöka behålla en viss frihet så att man kan skriva utan tyglar. Det är inte alltid så lätt. Skriver man för fritt kanske man inte får information. Håller man igen blir det för trist.

Jag försöker undvika att störa spelare och tränare under pågående säsong. Någon enstaka fråga kan det bli. Särskilt om man får höra något rykte.

Annars gäller det alltså att stötta så gott man kan. Det kan ske genom att man ger uppmärksamhet åt laget innan säsongen, matchreferat, väl genomarbetade försnack och bara genom att vara på plats när matchen spelas.

När det går dåligt
Hur ska man agera när det går dåligt? Ja, i år har det ju inte varit så aktuellt. Men en sak är säker – man kan inte ha de större lagens skränsupportrar som föredömen. Så fort det går dåligt har de en tendens att sluta gå på matcher eller alternativt vissla, bua, kräva tränares avgång, hänga ut spelare etc. Sån´t är mig främmande, även om jag förstås ibland har sett mig tvungen att ta upp vissa problem genom åren, och har gjort det fritt. Man ska inte mörka. Men därtill är det långt till den extremism som finns i vissa lag. För mig gäller att lojaliteten med en förening aldrig får medföra att man offrar sanningen, lojaliteten med sig själv eller vissa grundvärderingar. Därför känns det bra att jag består av 100% GIF och 100% journalistik. Det ena håller det andra i schack och tvärtom.

Det handlar också om att hålla ut på lång sikt. Hur många supportrar som var med 1999 hängde med under de svåra åren?

Bara en irritation i år

I år blev jag bara irriterad en gång och det var när halva laget var bortrest mot Alseda/Ädelfors. Poängtappet där trodde jag skulle kosta oss seriesegern, vilket jag också skrev. Som ledare bör man ju inte uttrycka sig så då det kan vara demoraliserande, men som supporter gav jag uttryck för min frustration. Jag skrev också att det är GIF som får bevisa att jag har fel. Och det hade jag ju som tur var. Jag inser ju att det är div 5 och att spelarna har ett liv utanför fotbollen också som ska skötas. Kärleken till laget är alltid djupare än tillfälliga irritationer.

Lycka och nervositet
Nä, för det mesta är det fantastiskt roligt att följa laget. Och efter flera jobbiga år så blev ju det här ett underbart år. Lyckan vid vinst är ju svår att slå. Men nervositeten har blivit värre med åren. Särskilt den där sista kvarten är många gånger fruktansvärd.

Lite psykningar ingår

När det gäller relationen till motståndarlagen så är det ju så att man skriver lite extra inför derbyn. Då tycker jag man få retas en del också. Däremot vill jag inte håna lag som förlorat. Inte ens om de har sagt något skit om GIF innan. Lite psykningar och sån´t tycker jag är ok, men man håller det inom vissa gränser. Men visst...när jag skriver om stjärnfall och Långemålaböndernas traktorer så blir det nästan patetiskt, även om det gjordes med glimten i ögat. Grundtonen ska alltid vara respektfull.

Dramaturgin
Jag har ju medvetet valt att lyfta fram en viss dramaturgi i år - det unga hungriga uträknade Mönsterås mot lite avdankad rutin. Till slut blev det kanske lite tjatigt, men det var ju ett tacksamt sätt att vinkla framgången och samtidigt bidra till outsiderkraften.

Jag brukar alltid tippa GIF som seriesegrare. Det hör till. Men i år bestämde jag mig för en annan mer realistisk förutsägelse. Jag tippade en sjätteplacering och hade lite dåligt samvete för att jag inte trodde fullt ut på laget. Men det var ingen medveten provokation. Jag trodde laget skulle hamna i mitten.

Näsknäppen
Men när jag så skulle skriva försnacket inför seriepremiären så fick jag idén att vinkla matchen från ett underdogperspektiv. Rubriken löd: ”Dags att ge experterna en näsknäpp”. GIF hade förlorat i princip varenda premiär de senaste tio åren (9 förluster och en oavgjord) och kunde man bara bryta premiärförbannelsen så skulle det kanske kunna bli lite annorlunda. Och seger blev det borta mot Braås.

Triumfer och mardrömmar
Sedan fortsatte segrarna att komma och jag satt där på norra eller södra träläktaren hemma och diverse andra mer eller mindre underliga sittalster på bortamatcherna och fick ibland nypa mig i armen för att tro det var sant. Särskilt hemmasegrarna mot Långemåla och Stjärnan var stora triumfer. Det enda negativa minnet från vårsäsongen var som vanligt Rödsle borta med skadad målvakt och baklängesmål i matchens sista sekund. Nästan exakt samma sak hade hänt ett par år tidigare. Tror till och med det var samma kille som nickade in bollen. Den galna matchen mot Målilla som till slut vanns med 6-5 var på sitt sätt också en mardröm.

Hur bra det än gick så lyckades GIF behålla den där outsiderrollen. Man var lite av katten bland hermelinerna som med sin relativt orutinerade trupp och långbollar läxade upp de rutinerade rävarna som rullade boll. Även om jag faktiskt tycker att GIF varierade sitt spel mer de sista matcherna.

Viktiga enpoängare
Hösten innebar flera tuffa bortamatcher mot lag som sällan tappar poäng hemma. Men GIF lyckades i alla fall knipa de där så viktiga enpoängarna mot Norrhult, Ariel och Stjärnan. Bortaderbyt mot Stjärnan blev en av årets höjdpunkter. GIF spelade utmärkt och borde ha avgjort i första halvlek. Istället gjorde Stjärnan två mål i andra och matchen såg förlorad ut. Då gör GIF två mål de sista två tre minuterna och kniper en rättvis poäng. Det där var kanske säsongens två viktigaste mål. Utan dem hade GIF inte tagit hem serien.

Hösten blev hur som helst en nagelbitare. Första förlusten kom. Andra förlusten kom. Stjärnan gick förbi och Holsby närmade sig otäckt bakifrån. Skulle allt sluta med en snöplig tredjeplacering?

Tipsen som slog in
Men jag stack ut min vassa haka och skrev att GIF skulle vinna de tre sista matcherna. Och så blev det. När det så blev exakt som jag tippat - seger mot Rödsle och 1-1 mellan Stjärnan och Holsby - så uppstod plötsligt det där fantastiska läget inför sista omgången.

Hela veckan inför Holsbymatchen var en enda stor uppladdning inför något som bara skulle bli ett säsongsklimax. Jag hade inte ens vett att bli riktigt nervös. I det stora hela kändes det som uppladdningen inför en atomexplosion.

Triumfen mot Holsby
När jag så slog mig ner på bänken på Brunnsvallen så sa mannen bredvid mig att Holsby hade satsat på att ta in lite extra rutinerade spelare i den här matchen. Men vad hjälpte det. Efter en nervös första kvart så blev det ju den där urladdningen som jag så innerligt hade hoppats på. Varje mål var en sån jäkla triumf. Holsby rullade i och för sig boll bra, men sanningen var att de inte hängde med. I takt med att målen kom så satt man där och bara njöt av känslan att nu blir det serieseger. GIF vann inte för att man spelade 200 långbollar på 90 minuter, utan för att man spelade bäst fotboll, stundtals rena propagandafotbollen. Jag ska erkänna att jag tog ut seriesegern en halvtimme i förskott.

Hur kunde det gå så här?

Hur kunde då säsongen bli så bra? Både spelare och tränare verkar vara samstämmiga. Det handlar dels om att lagmoralen och gemenskapen har stärkts, dels om att man spelar ett spel som passar just de här spelarna. Jag skulle vilja lägga till att övergången från U-lag till A-lag verkar ha fungerat. Flera av dem som förra året fick göra inhopp har under säsongen tagit för sig, mognat och är idag på en nivå att man saknar dem när de inte är med. Och så får man väl säga - tur att GIF inte fick tag på någon tränare förra hösten. Det var trots allt skickligt av styrelsen att efter flera misslyckade försök lyckas knyta till sig denna tränarduo i sista stund.

Norrhults Odenplan
En säsong innebär inte bara matcher, utan också viss bevakning av motståndarnas idrottsplatser. Min favoritplats i år blev Norrhults Odenplan som låg oerhört vackert nere i en sänka och med bänkarna placerade i backen. Där fanns också en välsorterad kiosk och ett trevligt lotteri med lite annorlunda vinster. Jag vann exempelvis en fin ryggsäck.

Möten

Möten med publiken kan ibland bli intressanta. Minns i år den gamle mannen i Silverdalen som just sett Hebe få stryk av GIF. Han var mycket upprörd och trodde att jag var en journalist. Nu var jag bara tvungen att skriva om domarskandalen! När jag förklarade att jag var från Mönsterås, så började han prata om alla matcher han en gång spelat mot Mönsterås och nämnde särskilt Roland ”Konjak” Olsson. Kul möte!

På en annan idrottsplats hamnade jag bredvid en man som efter att ha inspekterat GIF:s trupp slog fast att ”Ja, ni har väl en flyktinganläggning, va?” Jag försökte förklara att de flesta är födda i Sverige eller har bott här i väldigt många år, samt att vi inte skiljer på bruna och vita i GIF.

Så är det. GIF har en fin mix och nu får vi se framtiden an med tillförsikt. Jag kommer att följa GIF även nästa år. Huruvida jag även kommer att skriva vet jag inte än. Jag har några månader på mig att fundera på det. Frikortet/presskortet jag fick har varit till stor hjälp.