Societetsföraktet

Societeten
Först bör man kanske ställa frågan om det finns någon societet i Mönsterås. Svaret beror förstås på hur man definierar ordet. Jag åsyftar inte bara överklassen, utan något mer än så. Att äga produktionsmedlen eller ha ett stort överskott på tid och pengar är således inte ett tillräckligt kriterium. Då är man bara förmögen och det finns ju många förmögna som inte beter sig som om de vore lite förmer. Det skall också till en självmedvetenhet, en attityd, en känsla av att vara just lite förmer, en naturlig insikt i hur man skall föra sig i vissa kretsar, att med en kroppshållning eller replik kunna förinta någon, men samtidigt kunna ge sken av att man är barmhärtig - en liten klapp på huvudet eller en allmosa ibland åt någon mindre bemedlad. Det handlar om att ha ”Det”. Man är också väldigt mån om ytan och hur man uppfattas av andra. Minsta förbrytelse mot de uppstyltade etikettsreglerna är en skandal. Finns den sortens gammeldags societet kvar?

Jo, det finns vissa rester kvar. Oftast är den ganska så oförarglig. Den kan rent av vara trevlig. Man ska inte ha fördomar om en hel socialgrupp. Är man bara hyfsat artig så kan de ibland ha förbarmande för att man inte kan föra sig. Men så finns det en och annan som man hade mått bäst av att aldrig möta. Elak societet är nämligen det värsta som finns.

Kommer alltid undan
Elakheter förekommer i alla sociala kretsar. Inte tu tal om annat. Men det finns ofta något utstuderat i societetens ondska och utöver det en slipprighet som gör att de sällan behöver ställas till svars. Om arbetar-Olle beter sig illa, exempelvis på fyllan, så kan ni vara säkra på att allt och alla går igång. Han får skämmas och det kan också bli repressalier. Om däremot fru Societet kränker den ena människan efter den andra raffinerat och nykter så kommer det alltid att finnas folk som ändå tar henne i försvar.

Mitt möte med en societetsdam

Jo då, jag har själv mött societetsföraktet. Jag minns särskilt en fisförnäm dam som formulerade sig knivskarpt om mig: ”Du är ju väldigt speciell och annorlunda. Det är ju därför du inte har fått ett jobb på den vanliga arbetsmarknaden.” Allt sagt med näsan i vädret och med spetsig välartikulerad röst. Här skulle inte jag komma som arbetargrabb, men med en massa universitetspoäng, och tro att jag var något. Aja baja. Att jag sedan hade jobbat mer än vad hon någonsin hade gjort, varit framgångsrik i mina tidigare arbeten och dessutom hade mycket goda vitsord betydde ingenting där och då. Hon stod över allt det där utifrån sin position i societeten.

Håller varandra om ryggen
Societeten håller alltid varandra om ryggen, även om de nog kan stingas sinsemellan ibland. Men hotas de utifrån håller de alltid ihop. Och ränderna går aldrig ur. Det mest patetiska och samtidigt mest tragiska var societetsgrabben som övergav sitt värdemässiga arvegods och blev vänsterradikal. Efter några år sansade han sig och blev socialdemokrat, vilket förstås även det var en oförlåtlig handling i de kretsar han kom ifrån. Men så kom det till ett läge där en av hans societetsvänner från förr hade betett sig väldigt väldigt illa, men skickligt spelade sin offerroll. Den till gråsosse omvandlade societetsmannen hade kunnat stödja det verkliga offret och visa att han menade allvar med sitt sociala patos, men när det väl gällde så försvarade han societetsdamen, helt oförmögen att vilja se förtrycket när allt ställdes på sin spets.

Kläderna vittnade om hennes bristande personliga kvaliteter

Jag har även sett andra drabbas av värsta sortens förakt. En kvinna hade inte tillräckligt fina kläder i kyrkan och utestängdes sedan från ett sammanhang hon hade rätt att delta i då kläderna ansågs vittna om hennes bristande personliga egenskaper. En annan fick sina ytterkläder flyttade på arbetsplatsen - från det varma köket till en städgarderob eller till den kalla förstugan. Societetsdamen låg bakom.

Nu har jag i och för sig mött hederlig rejäl societet också. Det ska sägas för rättvisans skull. Jag beskriver idag en minoritet av societeten. Det är förstås inte heller nödvändigtvis så att societeten är ondare än oss andra, men den är av moraliskt sämre kvalitet eftersom de redan har det väl beställt och riktar föraktet nedåt. Societetens finstilta ondska ovanifrån är otäckare.

Eldkvarn - Jag är bättre än dig.