2012 i backspegeln och en önskan om ett Gott Nytt År!

Årets två sista dagar är snart här och jag lär inte hinna skriva något på bloggen då. Därför lägger jag redan nu ut min tillbakablick på 2012, samt en nyårshälsning.

2012 började utmärkt med 13 rätt på Stryktipset, men sen…

Arbete
Det har blivit dags att summera ännu ett år och så här spontant så minns jag faktiskt ingenting. Vad det kan bero på vet jag inte, för nog har det hänt ett och annat när jag tänker efter. Jag kan ärligt säga att jag aldrig har varit sysslolös. Förutom arbetet på hembygdsgården, är det familjeliv, fotboll, föreläsningar och skrivande av olika slag.

Ändå känns 2012 i vissa avseenden som ett mellanår, i alla fall på det personliga planet. Visst har jag jobbat på och försökt göra något av värde. Och ibland blir arbetet roligt utöver det vanliga, som när jag och Per-Enoch uppmärksammade ett stenhuvud i hembygdsföreningens ägo och fick det daterat till medeltiden. Det känns också meningsfullt när man får hjälpa människor med olika historiska spörsmål.

Årets mest framgångsrika insats var väl annars vinterns och vårens föreläsningsserie om ”Det Mönsterås som försvann” som drog fulla hus, ja så mycket folk att vi spontant fick köra flera extra föreläsningar, en gång två samma kväll. Efter det blev jag trött.

På min fritid skriver jag på en deckare och har också lyckats knåpa ihop en och annan artikel. Ett annorlunda och utmanande hedersuppdrag var att hålla tal i hembygdsparken på nationaldagen, varefter jag direkt flydde till en väntande bil för att hinna se GIF spöa BB 2001 uppe i Berga.  Jag trivs med att hålla tal och föredrag, men har som vanligt svårt för de mindre sociala sammanhangen.

Familj och semester
Annars är det inga förändringar inom familjen. Vi bor och lever där vi brukar. Dottern reder sig väl i skolan och har en avundsvärd kreativitet. Hon utmanar oss ofta och är viljestark utöver det vanliga, vilket hon inte tvekar att visa. Det är sunt att hon vågar ta strid hemma och rasa ibland. Alla förstår sig inte på det där. Men det visar att hon känner sig trygg och har en egen drivkraft. Hellre det än knäpptyst hemma för att istället leva ut tokigheter i skolan.

På semestern var vi i Stockholm och i Skåne. Gamla stan, Gröna Lund, Tullgarn, Lund och Vanås klarades av till allas glädje och belåtenhet. Det var några fina veckor och det kändes som en förmån att få nya intryck.

Däremot har min far varit svårt sjuk till och från under året, men mirakulöst nog överlevt. Det smärtar att behöva se honom lida. Han hade så väl förtjänat något annat.

Fotboll

Som vanligt har jag följt GIF och i år blev det ett fantastiskt år för herrarna med serieseger. Jag har ännu inte lyckats släppa de två stora höjdpunkterna – kvitteringsmålet borta mot Stjärnan i matchens sista sekunder och så hela sista avgörande matchen borta mot Holsby med den triumfatoriska segern med 4-2. Jag tror jag kan hela matchen utantill i huvudet. Kanske hög tid att gå vidare. Nu väntar ju nya utmaningar.

Hälsan
Hälsan är väl sisådär, men vi kan börja med det positiva - förkylningarna har inte varit så många i år. Men jag måste helt enkelt gå ner i vikt. Kroppen far illa och jag har ibland haft en besvärande huvudvärk. I övrigt har jag bytt glasögon och dragit ut en tand. Ja, jag fick en remiss till sjukhustandvården i Kalmar där bedövningseliten fixade allt på fem minuter. Man får ta det som det kommer. Men nästa år måste jag direkt börja med vissa förändringar av kosten och gå längre promenader. Jag har till och med övervägt att skämma ut mig på gym för att stärka mag- och ryggmusklerna. Be till Gud att jag har den karaktär som krävs.

Den mentala hälsan står mig dock bi. Förvisso har jag som vanligt en ganska så konstant position i skymningslandet (något annat är inte heller att vänta då världen ser ut som den gör), men det håller sig inom rimliga gränser och jag behöver inte äta några humörhöjande mediciner. Jag är alldeles för sansad och balanserad för att spåra ur – vilket inte säges som självskryt. Det råkar bara vara så. Dessutom har jag en tendens att arbeta mig igenom de mörka dalarna. Det är väl Guds sätt att bära mig. Han sätter mig i arbete. Detta sagt med all respekt för dem som istället blir oföretagsamma eller apatiska. Läs gärna denna artikel för att se hur jag resonerar.

Det där med Gud...
Min Gudstro finns kvar och jag har försökt att så rättvist jag kan bearbeta min frireligiösa bakgrund med allt vad den innebär, både positivt och negativt. Alla har inte uppskattat mina artiklar i det ärendet, då de tycker jag skriver för öppet. Men jag ämnar fortsätta och har en ny artikelserie på gång. Detta är nödvändigt för att kunna gå vidare och fördjupa både Gudsrelationen och relationen till mina syskon i tron.

Ekonomiska knep

Ekonomiskt reder vi oss, även om vi varken är medel- eller höginkomsttagare. Jag fick ju 13 rätt i januari och utökar ibland kassan på ett enkelt sätt. Det går till så att jag satsar 50 pix på tre matcher på oddset. När sedan matcherna slutar som jag tippade så förvandlas de där 50 kronorna till några hundra kronor. Ibland 400, ibland 600. I bästa fall kan det ge ett par tusen extra i månaden. Metoden rekommenderas inte om ni inte har känsla för hur det ska gå i matcherna.

I Mönsterås
På kommunal nivå kan man konstatera att 2012 blev året då rivningshysterin återkom till bygden. Både det gamla godsmagasinet och Mekaniska verkstaden revs. Det ena i smyg och den andra mot både Länsmuseets, Länsstyrelsens och hembygdsföreningens rekommendationer. Och så minns vi det nya biblioteket som skulle ha invigts i somras, men som pga felaktigt lagt golv invigs först nästa år i januari. Mönsterås fortsätter hur som helst att vara en fin plats på jorden, samtidigt som den också är en svår plats att leva på om man inte anpassar sig till rådande maktgrupperingar. Det finns alltid någon lögn eller något rykte man måste försvara sig emot. Men så ibland blir man så där positivt överraskad, som vid jul när det oväntat ringde på dörren. Utanför stod en man och gav mig en julklapp – två fantastiskt fina Mönsteråsmålningar av Folke Lundgren. En sådan omtanke och vänlighet värmde hjärtat.

Bloggen

Mönsteråsbloggen har fortlevt som vanligt även om jag vid ett tillfälle deklarerade att jag tänkte trappa ner. Ja, jag vet inte hur det blir. Bloggen får sakta men säkert fler besökare, men den ska ju fyllas med vettigt innehåll också. I korthet kan man väl säga att folk i allmänhet gillar de historiska inläggen, att fotbollsfolket uppskattar fotbollsinläggen men att ganska få bryr sig om de politiska inläggen som en del dessutom tycker är för vassa eller bittra. Ja, ja. När sedan socialstyrelsen eller skolverket gör sina undersökningar, så är det oftast värre än vad jag skrivit. Inlägget 1:a april var jag ganska nöjd med i alla fall. Och den nya metoden med elstötar visade sig ju leda GIF till serieseger. Jo, jag är också himla nöjd med min nya artikelserie om Kråkerum. Jag tror faktiskt jag ska ge ut den som ett särtryck när allt är färdigt.

Ny teknik
Tekniken då? Nja, jag har skaffat mitt livs första mobil med sk touch screen. Är nöjd och har lärt mig hur man skickar SMS och använder WIFI. Mitt viktigaste redskap är dock datorn för skrivande, informationssök och sociala kontakter. Den har ett par år på nacken nu, men borde kunna fungera ytterligare minst ett år.

Personliga målsättningar

Man ska inte tro att man kan förbättra sig själv. Det kan endast Gud. Därför vill jag hålla en låg profil med målsättningar för det nya året. En målsättning för nästa år är att ge ut artikelserien om Kråkerum som särtryck (= ett fåtal exemplar till bibliotek, hembygdsförening och närmast berörda), samt min Mönsteråsdeckare. Därefter ser jag fram emot att gå ner i vikt så att jag kan chocka alla genom att inom några månader visa mig både i vattenpalatset och på badstranden. Jag är nämligen så fåfäng att jag med nuvarande voluminösa omfång aldrig skulle visa mig offentligt i bar överkropp. Glöm det!

Tack för att ni har orkat komma hit! Kanske ses vi nästa år igen. Om Gud vill och vädret så tillåter. Jag önskar er alla ett Gott Nytt År!