Igår såg jag första delen av en film om Olof Palme. Till mångas förtret har jag aldrig gjort någon hemlighet av att Olof Palme är en personlig förebild i vissa avseenden. Mina borgerligt sinnade vänner har i regel lika svårt för detta som de hade för Palme. Och socialdemokraterna i min omgivning tycker att de har ensamrätt på sin husgud. Jag är ju gudbevars inte socialdemokrat.
Nej, jag är inte socialdemokrat därför att Socialdemokraterna har övergett de ideal som präglade folkhemsbygget från 1940-talet till 1970-talet. Sedan hade jag säkert varit för konservativ eller liberal i vissa avseenden för att passa in där ändå.
Men Palme var tveklöst 1900-talets största svenska politiska begåvning. På ett sätt var Tage Erlander större och mer älskad eftersom han lyckades bli en slags landsfader respekterad även av motståndarna. Men för mig som inte växte upp med Erlander, så framstod alltid Palme som giganten. Varför?
Det är inte så komplicerat. Olof Palme hade egenskaper som tilltalade mig - han hade patos, brann för sina idéer och drev dem tydligt och djärvt, han var en mycket duktig talare och retoriker, han var en polemiker som vågade sticka ut hakan och bröt därmed med den annars ganska så bleka politiska sfären, han lyckades förena hårt arbete med familjeliv. Med andra ord - Palme fick politik att kännas viktigt och roligt, samtidigt som han aldrig övergav det lilla livet. Som särskilt intressant framstår dessutom att han kom från en värld, men klev in i en annan.
I morgon ser jag med spänning del 2 och hoppas att man med tiden kommer att göra en film om min andra stora förebild från politiken - Torbjörn Fälldin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jonnycitat"Socialdemokraterna har övergett de ideal som präglade folkhemsbygget från 1940-talet till 1970-talet".
Alla vet vi, hur de "Nya Moderaterna" har profilerat sig som det nya "Arbetarpartiet" samt också påstått sig vara de som historiskt sett drivit folkhemsfrågorna som exv ATP:n, Allmän rösträtt, 5 veckors semester mm.
Här ovan har vi förklaringen till varför du Jonny med neonlysande självklarhet profilerat dig som värdegrundsmässigt å 100% politiskt närstående till de "Nya Moderaterna".
Dock är det märkligt att en doktorand i Historia så glupskt svalt historieförfalskningsbetet som de "Nya Moderaterna" kastat ut till de av Socialdemokraterna övergivna fortfarande folkhemstroende naiva personligheterna.
Att du ihärdigt förnekar din egentliga politiska hemvist är väl mer att se som att du inte vill/vågar "komma ut"- fegt Jonny!
Ang att O Palme lämnade en värld(Östermalmssocieteten) för att stiga in i en annan dito(arbetarklassen) är av samma förljugna dignitet som den grovt förvrängda personlighetsbild som IKEA-grundaren Ingvar Kamprad alltid spridit om sig själv, den att han är en folklig å folkhemstroende industrialist å kapitalist i folkets tjänst.
Sorry, har aldrig röstat Moderaterna och kommer aldrig att göra. Förunderlig slutledningsförmåga måste jag säga.
Vad gäller Palmes steg från överklass till socialdemokratin, så finner jag den intressant, då jag kan tänka mig att det kunde uppstå problem med att inte vara fullt hemma någonstans. Men själva övergången tyckte jag var första avsnittets svagaste del. Den förklarades inte tillräckligt bra.
Vad gälelr Moderaternas historiebeskrivning så var den i ett avseende faktiskt rätt vad gällde rösträtten, om jag minns rätt. Mediestormen byggde på fel premisser. Moderaternas historieskrivning är ingenting jämfört med exempelvis Centerpartiets bild av sig själva under andra världskriget.
Skicka en kommentar