Utanförskapets styrka

Vaccin mot utanförskap?
Idag ska jag ta fasta på ett uttryck som jag läste i dagens OT i samband med att en föreläsare kommer till Mönsterås. Uttrycket löd: ”…hur man kan vaccinera barnen mot till exempel ensamhet, utanförskap och annat som förstör livet.”

Plågoandarna provocerades av mina studier

Jag skulle gärna ta del av den föreläsningen eftersom jag inte tror man kan vaccinera barn mot ensamhet och utanförskap. Skolan har i alla fall aldrig klarat av det. Skolan kan förebygga och agera, men fullt ut kommer man aldrig att lyckas. Det handlar om beteenden och psykologiska mekanismer som förstärker varandra. Jag har flera gånger skrivit om hur jag mobbades på Parkskolan under högstadiet. Det jag utsattes för förstärkte känslan av utanförskap och fick mig att gå in ännu mer för att läsa böcker och studera, vilket i sin tur retade upp plågoandarna än mer, vilket fick mig att än mer odla intressen som man kan genomföra på egen hand. Inget vaccin i världen hade kunnat ändra på detta. Kanske hade en oerhört alert skola kunnat mildra, men inte stoppa. I själva verket kritiserar Skolverket allt fler skolor för att de inte stoppar mobbning.

Utanförskapets treenighet
Skolan förstärkte dessutom utanförskapet genom att aldrig acceptera min blyghet, utan hela tiden påtala att jag skulle prata mer, dvs omformas för att passa in i skolans sociala norm. Även frikyrkans värld där jag inte passade in förstärkte positionen av utanförskap.

I mitt liv skulle man kunna tala om utanförskapets treenighet – mobbning, skolan och frikyrkan.

Intressant artikel
Häromdagen läste jag en artikel om min yrkeskollega Dick Harrison i Aftonbladet, vars erfarenheter från barndomen påminner mycket om mina egna. Han beskriver hur han redan som liten hade ett intresse för isländska sagor och lite udda musik. I skolan mobbades han uppenbarligen svårt. I artikeln säger han : ”Jag blev oerhört mobbad under högstadiet. Det värsta var när en hel grupp släpade iväg mig och dunkade mitt huvud i ett pingisbord, eller när de tvingade ner mig på golvet och trampade på mig i kön till matbespisningen”.

När han sedan får följdfrågan ”Hur påverkade det dig”, så kommer svaret som belyser det jag just skrivit om: ”Man blir en enstöring som förstärker sig själv, i mitt fall genom att läsa ännu mer.”

Och att ha kunskaper kan i sin tur sedan bli ett problem så att man uppfattas som en besserwisser. På frågan om kunskap är provocerande svarar han: ”Definitivt. Att ståta med kunskap är lågt rankat i vårt samhälle och att tillskansa sig kunskap genom studier är ännu lägre rankat. Man ska helst vara duktig på idrott eller kunna snickra en altan.”

Det är inte svårt att dela Harrisons uppfattning. Om man exempelvis kan mycket om historia eller litteratur så kallas man lätt för en besserwisser. Den som däremot briljerar med att han kan bygga ett hus eller laga en bilmotor undslipper i regel denna nedlåtande beteckning.

Harrison lyckades i alla fall göra något konstruktivt av sin situation. Det skulle vara intressant att ta del av någon studie som visar hur det gick för dom som mobbades under sin skoltid. Blir det ofta självständiga människor, eller är det många som går ner sig?

Utanförskapets styrka

För egen del är jag nog tacksam att det inte fanns något vaccin mot utanförskapet. Även om de faktorer som orsakade utanförskapet var destruktiva, så kan utanförskapet i sig generera en styrka. Utanförskapet blev en del av min livshållning och främjade en självständighet och en revanschlusta jag inte skulle vilja vara utan. Utanförskapet blev en kreativ outsiderposition, och inte något som ”förstör livet”, som det stod i dagens OT. Dessutom träffar man i regel likasinnade med tiden. Man lär sig också att inse att det inte är en själv det är fel på. Problemet är arbetsmarknadens krav på likriktade medarbetare som inte får sticka ut. Det finns så få miljöer som släpper fram oss. De är helt enkelt rädda för vår självständighet och förmåga att tänka och lösa problem själva.

Så det är bara att fortsätta bära huvudet högt, fortsätta lära sig så mycket som möjligt och fortsätta sprida det vidare.

" I was born in Manchester's Central Library - the crime section" (Morrissey).

"I was never young. This idea of fun: Cars, girls, Saturday night, bottle of wine...to me, those things are morbid. I was always attracted to people with the same problems as me. It doesn't help when most of them are dead". (Morrissey)

Trouble loves me