Margaret Thatcher har fått lämna jordelivet. Vi är många som känner vrede inte bara för det hon gjorde med gamla England, utan också för hur hon inspirerade andra länders ekonomiska och sociala politik. Thatcher förde en stenhård och kall politik mot samhällets sämre lottade. Många drabbades. Det betyder inte att man behöver glädja sig åt hennes död. Gud glädjer sig inte åt den ogudaktiges död. Dessutom får vi hoppas att hon tog emot Guds nåd. Hon behövde den.
Ändå kan man förstå den vrede Elvis Costello
gav uttryck för i Tramp the dirt down. Många blev desperata av den förnedring
och fattigdom de hamnade i – inte pga konjunkturer, utan pga en medvetet förd
politik. Jag känner igen vreden när jag lyssnar in människor i dagens Sverige
med Fas 3, vinster i omsorgen och den förnedring regeringen utsätter s.k. arbetslösa
för. Det är människovärdet det trampas på.
Däremot har Thatcher min respekt för sin
konsekventa utrikespolitik mot socialistiska och kommunistiska diktaturer. Där
vek hon inte en tum. Med all rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar