Ålderstecken

Nå´n tyckte det var ett tag sedan jag skrev om min egen tillvaro. Ja, kan så vara. Men det är fullt upp. Jobbar kvar på hembygdsgården. Har familj. Går på fotboll. Skriver fotboll. Borde skriva på mina böcker.

I sommar blir det några veckors ledighet och en tur till svärmor i Finland. Och så givetvis ett par dagar i Lund och utflykter till underliga platser, slott och ruiner. Det handlar om atmosfär.

Ålderstecken
Jag har också försökt tillförskansa mig ett ärr. Fick för några år sedan ett helt nytt födelsemärke på kinden och tänkte att det nu kanske äntligen var dags att få det kontrollerat. Den unga AT-läkaren trodde, efter att ha slagit i en pärm som handlade om hudförändringar, att det var en hudvårta som man kan få på "äldre dar". Missprydande är det emellertid, men eftersom jag varken är tvålfager eller fåfäng, så spelar det ingen större roll. Kan ju odla skägg om jag inte vill att folk ska ha en kindprydnad att titta på. Det hade i och för sig varit mer manligt med ett ärr.

Jaha, nu när födelsemärket bara var ett "ålderstecken" så finns det ju hopp om livet, så varför inte börja träna lite igen. I form av promenader då förstås. Min gymkarriär slutade för 22 år sedan i en mörk källare på Teleborg när det visade sig att jag bara klarade 25 kg i bänkpress. Det gäller att hitta sin nisch och gång är en bra sport för sega människor som inte viker ner sig. Gott så.

Äventyr på Algots
I övrigt är jag tacksam att frugan håller sig frisk. Hon brukar nämligen sköta de stora handlingarna. Men när hon var sjuk för några veckor sedan fick jag styra med veckohandlingen. Det var inte bra för nerverna för att ta det milt. Först fick jag tampas med alla som anser att handla på Algots är en social happening. Vissa står med sina vagnar mitt i gångarna och pratar med andra vagnhandlare och de har mycket att prata om. Och de är helt omedvetna om att det finns andra mer effektiva handlare i affären som vill fram och förbi. Som jag som följer handlarlappen till punkt och pricka enligt en given rutt. Är man gammal orienterare så är man. Från en punkt till en annan så snabbt som möjligt.

Och så kommer man fram till kassan och just denna dag när alla handlar så råkade damen framför mig vilja betala hela vagnens innehåll med sitt sparkapital med enkronor. Där någonstans hände det något inom mig.

På Cykeln
Bilen har varit på verkstaden en hel vecka, varför man har kunnat se mig på en cykel. Första dagen fastnade den på ettans växel, varför mina långa ben snurrade runt som på en 10-åring som springer 60 meter. Andra dagen mötte jag min mor som stillsamt undrade: "Hur kan du cykla på den där. Den saknar ju luft i bakdäcket."