Herrarnas vårsäsong

Vårsäsongen är nu spelad och Mönsterås går till halvtidsvila med 23 inspelade poäng och en fin tredjeplats med häng på de två topplagen. Man har vunnit 7, förlorat 2 och spelat oavgjort i 2. Hemma har man sviten 5-0-1 och borta har man 2-2-1. Man har gjort 27 mål (därav Martin Lindqvist 9) och släppt in 13 (minst av alla).

Som nykomling hade laget som målsättning att hänga kvar och det kan man nog på goda grunder hävda att de ser ut att klara av. Förra året krävdes 22 p och åren dessförinnan 23, 23, 27, 25, 22. Man är alltså redan i de trakter som brukar krävas. Visserligen lär några av lagen på nedre halvan vakna och jag kan mycket väl tänka mig att serien trycks ihop något, men för att åka ur skulle det krävas en totalkollaps och det tror jag inte på. GIF har höjt sin lägstanivå och det ser helt enkelt stabilt ut.

Nu tycker jag det är läge att sikta lite högre, även om man givetvis bör fortsätta med principen att klara av en match i taget. Övre halvan tycker jag dock är rimligt och nu när man är med däruppe så ska man förstås fortsätta att kämpa om topplaceringarna. Både Oskarshamn och Blomstermåla har tappat en del poäng på slutet, så GIF har ju kontakt.

Men låt oss se på spekulationerna inför serien. Barometern/OT tippade GIF som nia och själv tippade jag en sjätteplacering. Hittills har man alltså överträffat alla gissningar och förväntningar. Precis som förra året så har outsiderpositionen passat GIF:s hungriga spelare utmärkt.

Men det handlar förstås inte bara om psykologi. Truppen har blivit bättre och breddats. Målskyttet som man hade problem med under försäsongen har lossnat och inte minst har defensiven förbättrats flera snäpp. Inför säsongen så skrev jag att det inte håller att släppa in så många mål som man gjorde förra året då man ibland vann matcher med 6-5, 4-3 och 6-4. Det här visste förstås tränarna Lindeborg och Elvö och på bara ett halvår har man lyckats omvandla en förvisso lovande men ibland snäll och tafatt backlinje till en järnmur som det gör ont att stångas med. Utmärkt jobb från alla inblandade.

Förra året hade man släppt in 19 mål mot sämre motstånd efter 11 omgångar. I år bara 13 mål mot bättre motstånd.

Om någon kritik ska fram så är det väl att man vid två tillfällen har tappat matcher och ibland varit nära att förlora poäng i matchernas slutskeden. Huruvida det beror på taktiska brister, trötthet eller orutin är jag för okunnig för att våga gissa något om, men jag är övertygad om att man kommer att förbättra även den delen.

GIF fortsätter vara en förening där spelare får utvecklas, samtidigt som man gör kloka nyförvärv. Självklart är det laginsatsen som ska lyftas fram i år. Men visst finns det nyckelspelare. Sebastian Karlsson har kanske övertygat mest och är viktig för laget. Och Martin Lindqvist är på väg att göra en riktigt bra säsong. Backlinjen har höjt sig rejält som jag tidigare nämnde. Idris Eliassi var skadad stora delar av våren och såg lite ringrostig ut när han kom tillbaka. Men trots det har han börjat ösa in mål, vilket säger en del om hans kapacitet. Sakta men säkert blir han bättre för varje match. Han kan få en bra höst om han håller känslorna under kontroll. Svenska domare på den här nivån har svårt att hantera vad som på internationell nivå hade framstått som helt normala utspel. Utmärkt att GIF nu också har två målvakter.

Men man ska inte glömma alla andra som är med och kämpar på träningar och matcher, men som kanske inte får så stora rubriker. Utan deras hjärta och insatser så hade laget inte haft den bredd och kvalitet som man idag har.

GIF har goda förutsättningar att göra en bra höstsäsong och jag ser fram emot att spelet ska börja igen.

Återkommer med en sammanfattning av damernas vårsäsong efter matchen mot Hult.