1 september 2013

Myten om Industrigatan II

Mitt inlägg "Myten om Industrigatan" har visst väckt lite rabalder på Facebookgruppen "Industrigatans Getto". Det värsta som skulle kunna hända verkar vara att Industrigatan inte var ett getto, att solen kanske ändå sken bakom några lägenhetsdörrar där nere. Att det kanske ändå fanns lite kärlek och omtanke. Min tanke var ju inte att såra någon som tycker det är viktigt att bevara gettostämpeln.

Men några verkar tolka min artikel som så att Industrigatan inte var något problemområde. Men det var ju inte det jag skrev. Jag bara ställde frågan om Industrigatan verkligen var det getto som alla sa när jag var barn? Eller om de som bodde där eller vi som inte bodde där skapade en myt om området som bara visade en sida - den stökiga, bråkiga, alkoholdränkta, miserabla. Jag avslutade med orden - jag vet inte. Om folk tar illa upp bara för att man ställer frågan så är det ledsamt. Jag tar gärna emot berättelser från människor som bodde där nere, såväl tragiska som positiva.

Det jag däremot kunde visa var att det inte bodde så många invandrare där nere på 1970-talet som det snackades om. De flesta var helt vanliga svenska industriarbetare. Det fanns också ganska många ensamstående kvinnor. Det råder inte heller någon tvekan om att Industrigatan var ett område med högt anseende de första åren efter 1958, då det betraktades som modernt och med hög status.

Min egen erfarenhet av området, bortsett från de tre månader jag bodde där omkring 1988, var två grabbar som mobbade mig hela barndomen. Båda är idag döda. En tog livet av sig och den andra körde ihjäl sig. Sägas ska dock att vi inte var ovänner de sista åren, utan hann försonas.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Med rabalder måste du mena ett enda inlägg och det är mitt. Med vänlig hälsning/ annjeanette Strömberg

Jonny sa...

Bland annat. Men inte bara. Det var väl flera som höll med dig. Har också fått lite blandade reaktioner "i verkligheten". Kul med reaktioner!