Bästa fotbollsminnet herrar 2013

Ok, jag ska avslöja en chockerande hemlighet. Jag tycker egentligen inte illa om varken Timmernabben eller Blomstermåla. Har lite svårt för de imbecilla och primitiva känslor som ibland tar sig uttryck mellan Stockholmslagen.

Men när det är derby måste man försöka bjuda till lite och väcka liv i den gamla rivaliteten. Vi behöver inte slåss i en grusgrop efter matchen, men det får inte bli för tamt. Även om det bara är en show så kan man bjuda på det. Och om jag nu bara får plocka fram ett favoritminne från säsongen 2013, herrar, så får det bli den triumfatoriska segern hemma i derbyt mot Blomstermåla som uppmärksammades av den fotbollsintresserade allmänheten i hela Vintergatan. Mönsterås hade haft en tung höstsäsong, Blomstermåla hade ännu allt att spela för. Det hela handlade egentligen bara om hur många bollar Stenfelt skulle behöva hämta ut bakom sig.

Då tog cirkusdirektörerna Lindeborg/Elvö fram trollstaven och simsalabim så hade Martin Lindqvist förvandlats till en blixtsnabb bolltjuvsillusionist på högerkanten, och simsalabim så var Eliassispelarna centrala fotmagiker som fick seriesegrarna Blomstermålas backlinje att leta efter bollen nånstans på Jacobs Gränd. Plötsligt bjöd GIF på en cirkusföreställning som fick Blomstermåla att se ut som en bortkommen publik som lockats in på cirkusmattan bara för att cirkusartisterna skulle få visa sin skicklighet. Det låste upp hela det dödläge GIF hade hamnat i. Redan efter fem minuter satt jag och log för mig själv på läktaren. Vilken fantastisk aha-upplevelse! Och att få uppleva hur den taktiska förändringen så totalt gick hand i hand med spelarnas insatser på planen var stort. Och de tillresta Vikingsupportrarna skyllde på domaren. Då vet man.

Matchen slutade 2-1 till Mönsterås. En hjärtats och hjärnans seger.  En seger som dessutom gav självförtroende för en fin avslutning av säsongen. Mitt bästa fotbollsminne, herrfotboll, 2013.

Mest minnesvärda individuella prestation: När Martin Johansson bröt dödläget i matchen mot Madesjö och på ren urkraft bara rusar rakt igenom det lågt ställda Madesjöförsvaret och lyckas få iväg ett skott i mål samtidigt som han voltar. Attityd!

Snyggaste målet: En hel del från både Martin Lindqvist och Idris och Ako. Kan tyvärr inte välja.

Mest absurda: När Hadi hoppade högre än en tvåmetersman i en duell. Attityd igen!

Mest humor på plan: Johan Nyström brukar ibland säga roliga saker som hörs upp på läktaren.

Mest absurda bortaplan: Den i Överum. Konstiga berg runtomkring. Känns som om man befinner sig i Sydtyrolen. Galen backe att ta sig upp för efter matchen. Surrealistiskt när trötta fotbollsspelare går förbi mig hur lätt som helst och jag full av mjölksyra och hjärtrusning kämpar för mitt liv.

Vackraste bortaplan: Nickebos. 

Jobbigaste: Förlusterna mot BIK och IFKO under våren. Värsta någonsin. Galet.

Det dummaste jag skrev som jag ändå står för: Att jag ville att en spelare för evigt skulle spela på en viss position. En dödssynd att uttrycka sig så förstås då det alltid skall vara konkurrens, men jag står för det.

Ja, det finns väl mer, men det får räcka så för den här gången.