Mitt Mönsterås

Under alla de år som Mönsteråsbloggen har haft som ambition att kritiskt granska vissa delar av den kommunala verksamheten, så har det också funnits röster som tycker att jag ska flytta från kommunen. Eller som nu senast – tycker att vi skall flytta och låta vår dotter byta skola bara för att vi inte delar skolans ovetenskapliga syn på läxor. Det är förstås ett helt orimligt resonemang som går igen i olika sammanhang – den som avslöjar felaktigheter på en arbetsplats får sluta istället för att befordras för sin insats, den som mobbas får byta klass istället för att man flyttar på mobbaren etc. Men självklart ska man inte vara naiv. Tar man upp oegentligheter så får man räkna med att det finns människor som inte bara har en avvikande åsikt, utan som av rent personliga skäl bara väntar på att man skall misslyckas eller blotta sina svagheter, så att de kan klämma till. Den typen av genuin småsinthet är mycket vanlig och i en mening tragiskt mänsklig. 

Men Mönsterås är min hemort, likaväl som alla andras. Jag har alltid haft Mönsterås bästa för ögonen i allt jag skrivit – vare sig det handlat om att ge fotbollslagen uppmärksamhet, skildra bygdens historia, uppmärksamma kommunala beslut eller belysa den tystnadens kultur som präglar bygden. Varumärket Mönsterås intresserar mig inte. Att skydda ett varumärke leder alltid till att människor som inte klarar av att leva upp till idealbilden stöts ut. Men människors livskvalitet intresserar mig. Det är det allt handlar om.

Så jag tänker inte flytta från Mönsterås. Här finns livskvalitet. De flesta människor jag möter är trevliga, och de som inte är det tänker jag jobba än mer på att inte behöva träffa. I en mening trivdes jag bättre de år jag bodde i Växjö. Trots att Växjö var lite småborgerligt och konservativt så var det högt i tak. Man var bättre på att se och släppa fram alla sorters människor. Så alla orter är faktiskt inte lika. Mönsterås är ganska grymt mot den som i någon mån avviker. Och skvallret är på en mycket avancerad nivå. 

Men även med det i beaktande är Mönsterås en underbar plats. Det finns något som är svårt att sätta ord på som gör att jag älskar den här bygden. Kanske för att den har format mig. Jag kan varenda gata och varenda kvarter. Bygdens historia är spännande och naturen är ännu fantastisk, trots vassen och tången. Så vi stannar. Däremot kan det bli förändringar på bloggen. Jag orkar nog inte lyfta ämnen som jag gjort under fem års tid längre. Bloggen kommer att bli mer personlig med fler spontana korta inlägg.

Och vad gäller min dotter och skolan så kan jag bara säga - jag hoppas att min dotter en dag kan säga "min pappa hade förstås fel och brister, men jag vet att han älskade mig och gjorde sitt bästa och om någon jävlades med mig så fanns han alltid där och försvarade mig. Han vek inte en tum."