30 december 2013

2013 i backspegeln och en önskan om ett Gott Nytt År


Mina nyårsinlägg låter ungefär på samma sätt varje år och man kan kanske tycka att jag börjar bli en parodi på mig själv, om det nu inte vore så att jag är fullständigt ärlig. Det är så här jag upplever min tillvaro. Den som söker något mer upplyftande kan ju alltid gå på bio istället.

Författaren C.S. Lewis beskrev sig en gång som ”den mest nedslagne och motvillige nyomvände i hela England”. Jag förstår exakt hur han kände. Det är inte lätt att ge upp egot och börja förlåta folk till höger och vänster, eller för all del själv be om förlåtelse, även om det på djupet ger en genuin befrielse och glädje. Jag har aldrig lyckats leva mig in i alla hallelujaomvändelser och 2013 blev definitivt inget hallelujaår. 2013 blev ett kämpigt, nedslående och motvilligt år. Viss frukt har det skänkt, men jag har saknat energi och är frustrerad över sakernas tillstånd.


Sverige
Sverige är inte det Sverige jag en gång växte upp i. Det skulle i och för sig inte behöva vara negativt, men faktum är att Sverige har förlorat många kvaliteter. Och det handlar inte bara om en nostalgisk känsla av något försvunnet. Det är allvarligare än så. Min barndoms Sverige hade många fel och brister, inte minst en viss grad av förmynderi, men där fanns trots allt en grundläggande solidaritetstanke – en tanke om att vi människor hör ihop och utgör ett samhälle, samtidigt som man värnade en förhållandevis hög grad av personlig frihet.

Jag sörjer uppriktigt det bortskämda egosamhälle som Sverige har blivit; där skattesänkningar premieras framför att bygga något gemensamt. Den senaste skattesänkningen på 12 miljarder är provocerande när man vet hur det ser ut i svensk skola eller hur folk går på knäna inom vården. I Sverige florerar också en myt som blivit en ”sanning” - myten att pengarna inte räcker till välfärd. Faktum är att det finns pengar som räcker till välfärd både nu och under årtionden framöver, såvida man inte sänker skatterna för mycket. Daniel Ankarloo har redovisat detta.

Sverige håller på att radikaliseras. Extrema höger- och vänsterkrafter blir allt mer högljudda, och det är bara att hoppas att en överväldigande majoritet av befolkningen vill fortsätta att vara ett samhälle med omsorg om fattiga, sjuka, arbetslösa och människor på flykt. Det är lätt att bli uppgiven när ett parti som SD ligger på omkring 10% i opinionsmätningarna. Det är inte mitt Sverige. SD är nog det mest osvenska fenomen jag har mött. De bygger på ett falsarium till konservatism som borde få varje genuint konservativ att opponera sig och författa motskrifter. SD bygger på myter om svensk historia, men saknar helt känsla för svenska traditioner av geografiska kulturella variationer, lokalt självstyre och socialt ansvarstagande. Det är svårt att finna något annat ord än patetiskt, men det är värre än så – avhumanisering pågår.  Lite lätt patetiskt blir det dock när jag som gammal blankröstare numera hoppas att folk ska rösta på något av de etablerade partierna. Men jag kommer själv att välja ett etablerat parti.


Mönsterås
Kanske skulle man ändå kunna vänta sig att Mönsterås Kommun avviker från den svenska utvecklingen i stort för att därmed kunna ingjuta lite hopp och mod. Icke. Kommunen har sedan ett antal år återupptagit den gamla svenska traditionen av att riva, fälla och förfula unika kultur- och naturområden. Allt för att frigöra områden som ska locka hit bofasta skattebetalare, men totalt blind för att det blir kontraproduktivt.

Varför byggs det förresten inte på Kuggås där Mekan låg? Det har ju snart gått ett år sedan man rev och fixade till marken. Hutlösa 400 000 kr ska man ha bara för en tomt. Sedan får man se till att betala för att bygga sin villa som lär kosta mellan 1,3 till 2,6 miljoner för ca 130 kvadratmeter. Lägg därtill närmare 200 000 för anslutning till VA, el och fjärrvärme. Lägg därtill inredning. Jag menar - har man så mycket pengar så köper man nog ett färdigt hus någon annanstans.

Allt mäts i ekonomisk nytta – även kulturen och naturen. Kommunen försöker till och med ändra på bostadsområdens kulturella skyddsstatus för att möjliggöra nya husbyggen. Vindkraftverk vill man också låta företag bygga, och det har jag i grunden inget emot, men det ska givetvis inte ske på områden med fornminnen eller där djurarter hotas. Nu har Naturvårdsverket haft invändningar mot vindkraftverk mellan Alebo och Fliseryd då det anses hota arter som flodpärlmussla och nattskärra. Men en enig kommunstyrelse (S dansar som vanligt med C) gör en helt annan bedömning och verkar således anse att man kan offra dessa arter. Det är som vanligt med andra ord och kommunen kan nog hysa goda förhoppningar att få stöd från den populistiske landshövdingen. Själv var jag emellertid också skeptisk till vindkraftverk just där då området är ett av bygdens mest fornminnestäta och kulturellt värdefulla.

Som längst har det gått på Oknö där man snart har bebyggt några av de sista gröna naturenklaverna. Oknö har snart förlorat mycket av den charm ön/öarna en gång hade. Vårt gemensamma arv har förskingrats och devalverats till ett vanligt villaområde. Några små steg återstår innan omvandlingen är fullkomnad, men inom ett par tre år så kan ni förvänta er att tallar får fällas nästan helt fritt, fler staket, mer asfalt, mer gatulysen och mer bebyggelse på de sista naturplättarna. Detta är ett lysande exempel på det jag kallar kontraproduktivt. För när ett unikt område omskapas till något ordinärt så försvinner det magiska och exklusiva som en gång lockade människor att vilja semestra, skaffa sommarhus, bada, idka friluftsliv och roa sig på Oknö. Än är det unikt mörkt där ute på kvällarna, så passa på att njuta av stjärnorna.

I övrigt kan vi se en populistisk egotrend i Mönsterås där människor till och med missbrukar medborgarförslag för att genomdriva sina egna särintressen. Mest tydligt blev det när privatpersoner lyckades genomdriva att man skulle fälla några för allmänheten vackra träd på Sjögatan. Privatpersonen som fått igenom medborgarförslaget skröt sedan med sin nya fina utsikt på Facebook.

I övrigt fortgår det som vanligt i Mönsterås – det diffusa kafkaliknande, tystnadens kultur, avsaknad av politisk opposition, mörkläggningen av kritiska brev som inte diarieförs etc. Makten talar allt mer arrogant.

Det betyder förstås inte att jag generellt har något emot människor från de styrande partierna. Alla politiska kommentarer bygger på sakliga iakttagelser. Jag utgår ifrån att de flesta människor i grunden vill väl och ofta är omedvetna om de mekanismer som uppstår vid långvarigt maktinnehav. Jag har stor respekt för många av dem som engagerar sig i de politiska partierna. Jag skulle på rak arm kunna nämna en hel del som borde ha högre positioner i Mönsterås politiska värld, liksom många som borde träda tillbaka.

Något bra har förstås också hänt. Det nya biblioteket har invigts, om än 25 år för sent. Jag har inte varit där så ofta än, men trivs bra. Jag fick också glädjen att uppleva att biblioteket har använt sig av de vackra stadsprivilegierna från 1604 vid utsmyckning av glaspartier. Det var ju jag och min vän Roger Axelsson som upptäckte privilegierna på Riksarkivet och visade dem för allmänheten. Kommunen har inte tackat eller gett oss cred för det, men vi bjuder förstås på det ändå. 

Positivt är också att jag hör fler och fler människor som är trötta på det politiska landskap vi har i Mönsterås. För Mönsterås är vår plats på jorden. Trots det som sker så väljer vi att göra det till en bra plats att leva på. Det här är vår ort lika mycket som någon annans.

Övrigt 2013: Frasses kom till Mönsterås. Strandabladet lades ner efter 44 år. Södra ville riva en gård med medeltida anor och angav fel byggnadsår; antar att de ändå får riva om de inte redan gjort det. KLT:s resecentrum stängde. Smålands akademi besökte Mönsterås och jag fick återse mina gamla kamrater Lennart Johansson och Peter Aronsson. Nya skivor från Roland Flemk och The Quill. Mönsterås Bluesband har lagt ut allt mer på Spotify. Det kom en ny liten bok om Mönsterås Handbollsklubbs historia.


Mitt år
För mig personligen blev det ett kämpigt år, även om jag i ett internationellt perspektiv säkert har det väldigt bra. Men det finns ingen anledning att göra sådana meningslösa jämförelser som bara syftar till att ge människor som far illa dåligt samvete. Fast det finns alltid människor som börjar prata om hur illa det är i Afrika, om någon vågar säga att han inte tycker att han har det bra i Sverige. De som säger sådant är ofta välbärgade människor som gärna skänker en slant till välgörenhetsorganisationer, men som inte är beredda att hjälpa människor på nära håll i sin hembygd. Det är alltid lättare att hjälpa på avstånd och sedan blunda för nöden på hemmaplan. Det får inte komma för nära.

Jag har saknat energi, men räddats av en grundläggande disciplin och rutiner. Därför har en del blivit gjort ändå. Jag har fortsatt jobba på hembygdsgården. Jag guidar skolklasser, hjälper allmänheten med frågor, scannar historiskt material och skapar ett fungerande arkiv. Det roligaste var kanske när jag sökte i ett helt annat arkiv och hittade en brandförsäkring för hembygdsgården från 1900. Tack vare den kunde man se när ”apoteksbyggnaden” tillkommit och hur husen låg på gården vid denna tid. Ärligt talat tror jag ingen förstod fyndets vikt. När jag en dag slutar så tror jag ändå att en hel del har blivit gjort.

Några föredrag har det också blivit, men det kunde definitivt ha blivit fler om jag hade marknadsfört mig bättre. 

Jag avslutade också en studiecirkel om Mönsterås historia och sammanställde deltagarnas uppsatser i ett kompendium som numera finns på biblioteket – Glimtar ur Mönsteråsbygdens historia. Mycket läsvärda uppsatser om bygdens historia.

Alla mina egna bokprojekt har skapat frustration. De är för många och jag fokuserar på flera, vilket gör att inga färdigställs. Nu har jag i alla fall valt att fokusera på enbart memoarerna och de är färdiga inom några få veckor. Förutom fokus har jag saknat tid. Jag har inte talang för avundsjuka, men de professionella författarnas möjligheter att styra sin tid för skrivande är verkligen avundsvärt. Hur som helst kan man inte skriva böcker på inspiration. De kräver fokus och tid. Jag hoppas kunna få det under nästa år.

Hälsan har inte varit på topp detta år. En mystisk huvudvärk som till slut försvann och så nyligen en tuff lunginflammation i en hierarkisk vårdvärld. De senaste månaderna har jag i alla fall gått ner 7 kilo av de 30 som jag ska gå ner. Tyvärr syns det inte så mycket, men likväl är det positivt.

Min mentala hälsa står mig bi. Även när livet ter sig motigt håller jag huvudet över vattenytan. Det är inte min förtjänst, men jag är tacksam att jag fungerar så. Det handlar om att ha en grundläggande drivkraft och rutiner. Jag äter inga medikamenter och dricker aldrig mer än mina två glas vin i veckan.

Jag fortsatte att följa den lokala fotbollen och det var fantastiskt att se damerna ta hem sin serie efter en  bragdvändning under höstsäsongen. Herrarna gjorde också en fin säsong och kom trea som nykomling i division 4. Under några månader jobbade jag också som skribent för Lokalbollen, innan Kim Ahlqvist valde att lägga ner siten.

Sommarsemestern blev lyckad. Familjen åkte till Finland där min fru har sina rötter. Jag älskar att åka runt i Norden och se landskap och samhällen. Dessa veckor med min familj på annan ort räddade mitt år och gav nya intryck.

Som de flesta har märkt så har jag trappat ner på bloggandet. Visst skriver jag, men inte lika mycket och genomtänkt. Om jag ska välja ut några få favoritinlägg från året som gått så får det väl bli när jag avslöjade att kommunen inte diariefört kritiska brev, turismdebatten med Andreas Radovic som gästskribent, aprilskämtet om ett arkeologiskt fynd och en vikingaby på Muddern, samt min artikel om Husar Skog.


För 2014 har jag en huvudsaklig målsättning som handlar om att fokusera på några få saker istället för att hinna med så mycket som möjligt. 1. Fortsätta gå ner i vikt. 2. Fokusera på en bok åt gången. 3. Få färdigt hembygdsföreningens arkiv så att det är i toppskick. Och så får jag fortsätta drömma om storvinsten så att jag kan leva livet precis som jag vill i lugn och ro på en herrgård med egen bokutgivning.


Med detta önskar jag läsekretsen ett GOTT NYTT ÅR 2014!

1 kommentar:

Eje Wadebro sa...

Vad gäller Mönsterås och vindkraften I Fliseryd Alebotrakten kan sägas att här pågår ett spel för att genomföra de 57 vindkraftverken.
Naturvådsverket har meddelat att med tanke på de höga naturvårdsvärden inte ska bebyggas. Trots detta meddelades detta inte när skulle beslut skulle tas i kommunstyrelsen, Det var först när Mp:s representant ställde frågan som det kom upp.
MP är för vindkraft men inte hur som helst eller varsomhelst.