Tankar från sjuksängen

Så tvingas man då vara hemma några dagar. Har hostat i två veckor, sover därför illa på nätterna, har fullt med slem i luftrören och är därför väldigt trött. Småslumrar till och från under dagen. Försöker skriva och läsa lite, men inte många knop blir gjorda. Bearbetar språket i memoarerna. Just nu saknar texten rytm och skiftar mellan det högtravande patetiska och oslipade vardagsbeskrivningar. Måste ändra. 

Hittade en predikan på nätet som klart och redigt förklarade vad kristen tro är och som undvek egenrättfärdigheten. Jag befarar att det finns många som tror att de ska komma till himlen genom att vara lite allmänt skötsamma och präktiga. Men det är inget evangelium, utan just egenrättfärdighet. Drängen Alfred i Emil ger uttryck för det i sin sång där han förväntar sig att få komma till himlen för att han har jobbat hårt hela sitt liv och varit fattig. Han bygger alltså på sitt eget livsverk och sätter inte sin förhoppning till Jesus. Drängen Alfreds sång är inte kristendom, utan en annan form av religiositet som många omfattar.

Det är ju förvisso säkert trevligare för självkänslan om man kan klättra till himlen på en stege. Det kan gå bra till en början, men när du kommer tillräckligt högt upp så får du mjölksyra, kanske svindel och ännu lite högre upp så tar syret slut. Bättre att bli ledd till vila på de gröna ängarna och få ro vid vattenkällorna. För egen del har jag tyvärr gjort så mycket dumt i livet att jag aldrig skulle våga tänka tanken att lyfta fram det som en merit vid himlens port.

Kristendomens kärna handlar om vad Jesus har gjort – det gäller både själva frälsningen och kraft att leva i sanning och kärlek. Endast vid korset finnes nåd. Vad dog Jesus för om vi inte är syndare? Kyrkan får inte vara rädd att prata om synden. Det är inte samma sak som att vara lagisk. Ändå möter man ibland människor som liksom lite lättat säger att "det är ju skönt att kyrkan inte pratar så mycket om synden nu för tiden. Det är så deprimerande". Ja, men verkligheten är som den är även om man inte pratar om den. Synden är människans grundproblem och i grund och botten det som gjorde Jesus död nödvändig. Vill man inte först höra de dåliga nyheterna så blir det ju oerhört svårt att ta till sig de goda nyheterna om syndernas förlåtelse. Utan sjukdomsinsikt så tar man knappast sin medicin. Det där har varit kristendomens kärna i snart 2000 år. Det kan man inte ändra på bara för att folk inte vill bli påminda om sin synd.

”Jag gillar inte när du skriver om religiösa saker på din blogg”. Det är helt ok att tycka så. Det är ett gott tecken.

Noterar i övrigt att man kanske borde ha blivit politiker. Det verkar vara många resor och konferenser och övernattningar på fina herrgårdar och hotell. Säkert en hel del jobb också, men ändå. Mina svagheter som människa ligger annars inte just i att jag eftertraktar det extravaganta, men just slott och herrgårdar är jag väldigt svag för. I händelse av plötslig rikedom skulle jag inte tveka att bosätta mig i en sådan byggnad. 

Nähä, dags att värma sig en kopp…det tar emot att säga det…te, men vad gör man inte för att kurera sig.Vågar man tro på ett mirakel så att man slipper denna vedervärdiga dryck.