Tre historiska förebilder och tre lärdomar

Jag får ibland frågan om jag har några förebilder inom det historiska facket, och självklart har jag det.

Från hembygden vill jag särskilt lyfta fram Ivar Modéer och Eric Nelsson. Ivar Modéer var en man med mycket stor kapacitet. Han var bara 21 år gammal när han 1925 tog initiativ till att bilda Stranda hembygdsförening. Där var han fram till sin död 1960 sekreterare och redaktör för tidskriften Stranda. Ivar blev professor i Nordiska språk vid Uppsala universitet och var en garant för Strandas höga standard och vetenskapliga stringens.

Ivar Modéer

Eric Nelsson besatt en otrolig detaljkännedom om Mönsterås köping och dess människor. Hans beskrivningar av Mönsterås centrala delar i årgångar från 1930-talet och åren kring 1970 är klassiker. Genom att i framställningen väva in personligheter och vardagliga episoder lyckades han verkligen levandegöra historien.

Eric Nelsson avbildad. Notera cigaretten.

Från den akademiska världen vill jag särskilt nämna Lars-Olof Larsson från min tid i Växjö. Lars-Olof räknades som en av Sveriges främsta medeltids- och agrarhistoriker och hade med sitt fokus på lokalhistoria och sin generösa attityd gentemot nästa generations historiker skapat en unik och kreativ miljö. Ämnet historia vid den lilla högskolan hade ett mycket gott anseende. Jag hade den stora förmånen att få komma dit under den expansiva fasen då allt var möjligt. Om jag bara får välja en av Lars-Olofs böcker så får det bli "Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?" som är en underbar bok och en suverän uppgörelse med myten om den gode landsfadern, samtidigt som den är allmänbildande.

Lars-Olofs föreläsningar höll absolut toppklass och när det kom till uppsatsskrivandet hade han en unik förmåga att balansera krav och uppmuntran. Jag kände mig alltid uppskattad av Lars-Olof. Förutom att han konkret visade mig hur man forskar så lärde han mig:

1. Vikten av att förmedla forskningsresultat till en vidare krets än akademien genom föredrag och populärvetenskapliga artiklar och böcker. Historia får aldrig bli ett ämne för en sluten akademisk krets.

2. Lars-Olof formade mig också till att omfatta en historiesyn som inte i första hand fokuserar på kungar och nationer, utan på lokalsamhällets människor i samspel med samhället omkring sig.

3. Sist men inte minst lärde jag mig att en kreativ miljö inte består av människor som tänker på samma sätt. Intellektuellt högt i tak, olikheter, möten och diskussioner som leder framåt är definitivt att föredra, framför en unken instängd miljö med jasägare.

Jag skulle kunna nämna fler förebilder som Peter Aronsson, Lennart Johansson, Peter Danielsson och Eva Österberg, men det får räcka så.

Lars-Olof Larsson